Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

För första gången äntrade Åkesson scenen under Almedalsveckan i Visby med segerkronan på sned. Åkessons agerande och partiledarskap under EU-valrörelsen har kritiserats, såväl från utomstående experter som inifrån partiet. Det senare förvisso ofta anonymt i kvällspressens bakgrundsamtal, men även detta är något som Åkesson inte är van vid att behöva hantera.

Den stora frågan inför Jimmie Åkessons tal i Almedalen var vilken partiledare vi skulle få se och hur han skulle agera. En del i publiken satt nog och väntade på att Åkesson skulle fortsätta på den väg han valde efter TV4:s granskning av partiets ”trollfabrik”, det vill säga återigen ta på foliehatten och med aggressiva utspel anklaga svenska medier för att bedriva en omfattande ”påverkansoperation” mot partiet. Men om detta kom inte ett ord från partiledaren. Det som för några veckor sedan av den sverigedemokratiska rörelsen beskrevs som ”en av det största skandalerna i svensk politisk historia” tycks nu vara som bortblåst och glömt.         

SD:s dag i Almedalen och Jimmie Åkessons tal kom i stället på det stora hela att följa ett välbekant mönster med inslag av nostalgi, populism, självgodhet och att utmåla invandare som det stora och tärande hotet i samhället. Således back to basics.

Åkesson och SD passade på att använda dagens mediala uppmärksamhet till att prata som skolan. För nu ska SD bli ”Sveriges nya skolparti”.

Partiet har alltså identifierat detta som en politisk fråga att mobilisera kring. Åkesson förklarade bland annat under sitt tal att SD nu vunnit debatten och problembeskrivning om invandring och kriminalitet. Nu ska partiet flytta fram positionerna i fler frågor. Men, utgångspunkten och problembeskrivningen är densamma – bristande disciplin, stök, bråk samt dåliga studieresultat är nämligen invandrarnas fel. Som i allt annat. Det tycks inte spela någon roll vilka åkommor och sjukdomar som en patient kommer med –Åkesson och SD ställer alltid samma diagnos och skriver ut samma gamla recept.  

Lyssna på Studio Expo

Åkessons tal och prat om skolan tolkas av en del experter och politiska tyckare som en positionering för att lyfta ”kvinnliga frågor” och utmana sina konkurrenter i en fråga som engagerar. Så kan det mycket väl vara, men för SD är detta inte bara en fråga om strategi och taktik, utan handlar lika mycket om ideologi och människosyn.

För den som lyssnade på Åkesson tal skiner han och partiets radikalnationalistiska samhällssyn igenom tydligt.

I Åkessons tal framstår skolan som i huvudsak ett verktyg för att tukta, disciplinera och inordna en ny ungdomsgeneration i ett nationalistiskt samhällsbygge präglat av de normer som SD gillar, fritt ifrån ”woke-idéer” (läs genus, mänskliga rättigheter, SRHR-frågor med mera) eller lärare med synliga muslimska symboler eller klädesplagg. Barn och ungdomar ska lära sig att ”veta hut” och för det krävs det ”hårda tag”, detta politiska modeord som nu används överallt. Stökiga och bråkiga elever, i partiets kommunikation och narrativ alltid beskrivna som barn med utländsk bakgrund, ska tryckas ner, pekas ut och skickas bort. I SD:s Sverige och i partiets egen berättelse ska framtiden tillhöra de starka och priviligierade, och dessa ska inte behöva beblandas och möta de mindre bemedlade och bråkiga elever som står i vägen för SD:s homogena drömsamhälle. I stället ska murar byggas, ”svenska barn” ska skyddas. Integration beskrivs av Åkessons som något farligt. Att elever och barn med olika bakgrund möts i klassrummen målas upp som ett hot.

I länder där ytterhögern gör framsteg blir skolan förr eller senare alltid ett slagfält och ett viktigt område för dessa partiers politik. Sverige är inget undantag. Hur väl rustade samhället som sådant, eller de andra partierna är inför detta, återstår att se. SD går nu på sommarlov. När höstterminen sen startar upp lär vi ser mer åt vilket håll detta barkar.

Niclas Nilsson är researcher och utbildare på Expo.