Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

I barndomen då er kader bestod av fascistveteraner och rakade skinnhuvuden. Då vågade sig några broilers som suttit i pojkrummen och drömt om riksdagsplatser till tonerna av Ultima Thule så sakteliga ta sig till partiets möten.

De mötte ett parti där majoriteten av partiledningen hade en koppling till vit makt-miljön, där högt uppsatta partimedlemmar nyligen hade dykt upp med en skarpladdad handgranat i Vänsterns första maj-firande, där en av de största lokalavdelningarnas ordförande extraknäckte som gitarrist i bandet Somalia Kickers.

Ett band vars största hit var låten "Jävla blattesvin".

Och vem vet. Kanske kan ni sjunga denna gamla SD-dänga framåt småtimmarna? Ungefär som ni sjöng på andra vit makt-låtar och "Olof Palme gick på bio" under den berömda Tallinnkryssningen för bara fyra år sedan.

Och efter det kan väl Christian Westling, minst känd från järnrörsskandalen, ta ton och så stämmer resten av festen in i Kungssången.

Men innan dess finns det mycket mer att minnas. Kramgoa stunder att se tillbaka på.

Kanske minns Björn Söder när han kramades med en man som för dagen var iklädd en Ku Klux Klan-tshirt. Om inte så finns bilden i Expos Arkiv.

Eller varför inte hylla Björns föregångare, Lasse Emanuelsson, som kidnappade en avhoppad partikamrat och misshandlade en journalist.

Men det kanske inte bör tas upp på 25-årskalaset. Det var ju bara "en skitsak som inte ska påverka Lasses politiska framtid" som partiledaren Mikael Jansson beskrev Lasses uppoffrande arbete för partiet.

Andra saker ni kan minnas i er stolta historia är den första partiledaren Anders Klarström. Ni vet den talföre frälsaren, rekryterad från nazistiska Nordiska Rikspartiets gatustyrka, som gapade antisemitiska konspirationsteorier på en vit makt-spelning efter partiets årliga 30 november-manifestation i början av 1990-talet.

Eller han som hade koll på er ekonomi i partiets barndom? Ni vet, Gustav Ekström, partirevisorn som frivilligt hade stridit för Nazityskland?

Och varför inte minnas alla fina samkväm partiet har haft? Alltifrån Engelbrektsmarscher tillsammans med uniformerade nazister till internationella konferenser tillsammans med systerpartier bestående av förintelseförnekare och pådrivare av etniska rensningar. Kanske kan Kent Ekeroth berätta om när han bjöd in English Defence Leauge-anhängaren Alan Lake och det fantastiska talet han höll om att bygga allianser med fotbollshuliganer i kampen mot muslimer.

Ja, kriget mot islam har alltid varit lite av partiets signum. Eller "vårt största utländska hot" som partiledare Åkesson beskrev muslimerna i sin omtalade debattartikel i Aftonbladet 2009.

Vissa medlemmar har tagit detta hot på så stort allvar att man inte stannat vid retorik. Bara för någon månad sedan föreslog en kommunpolitiker att världssamfundet skulle bestämma hur många barn muslimer ska få föda. 1993 gick en partimedlem i Trollhättan från ord till handling i sin kamp mot muslimerna när han tände eld på stadens moské.

Så låt oss fira en tid där en brinnande fackla blivit en blåsippa. Där midvinterblotsfester har förvandlats till ett vurmande för den kristna tron. Där heilande skinnskallar har omvandlats till en hotande näthatarpöbel.

Grattis Sverigedemokraterna till 25 år av hat, trakasserier, rasism och splittringspolitik. Som det ser ut nu verkar ni fortsätta på den inslagna vägen.

Det är ju trots allt därför ert parti existerar.

Ämnen i artikeln