Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

År 1913 utgav Hanns Hörbiger, tillsammans med läraren Philipp Fauth Glazial-Kosmologie, ett digert verk på 800 sidor med 212 teckningar. Teserna är en lång rad, rent spekulativa antaganden om att det i begynnelsen fanns en jättestjärna där en vattendränkt död stjärna störtade. Vattnet värmdes upp och bildade ånga, vilket föranledde en väldig explosion. Den genom explosionen spridda vattenångan kyldes ner ute i kosmos och frös till is. Så bildades Vintergatan och vårt solsystem. Stora delar av den kosmiska rymden är på grund av explosionen proppfull med is. När ett isblock kolliderar med jorden utvecklas hagelstormar. Och så vidare – skapelseberättelsens detaljer lämnar jag därhän; den intresserade hänvisas till originalverket. Man ser dock direkt hur väl förankrad isläran är i den germansk-nordiska traditionen. Historiens betingelse och motor är den eviga kampen mellan is och värme, vatten och energi, snö och ånga.
På grund av den kosmiska dialektiken mellan eld och is har jorden krockat med åtskilliga planeter, vilket lett till katastrofer: syndafloder, vulkanutbrott och jordbävningar. Översvämningarna tvingade dåtidens människor att fly till höga höjder, exempelvis till Tibet och Anderna. Flera protonazister och till SS-knutna personer företog senare expeditioner till dessa höga höjder.
Hörbiger var dessutom övertygad om att jorden var ihålig – en tanke som är vanligen förekommande i esoteriska New Age-kretsar. Därför hade det funnits möjlighet för människorna att ta sin tillflykt också till underjordiska områden, som Agartha. Ingången anses ofta finnas i Tibet. Åtskilliga katastrofer finns, menade han, omvittnade men omtolkade i religiösa dokument, till exempel i berättelsen om Noak och hans ark.
Hans idéer är ju rent gallimatias, men att det förekommit stora översvämningar och istider är dock vetenskapligt belagt.

110226_sintfluthypothesen_1_232.jpg

Under 1920-talet fick Hörbigers idéer ett allt större stöd. Nu ändrades namnet också från Glazial-Kosmologie till det völkischklingande Germanische Welteislehre. Anhängarna drogs i regel till nationalsocialismen. Man resonerade enligt formeln "eftersom våra förfäder härstammar från isområden är isteorin vår germanska teori". Dessutom var tesen om kosmos' yttersta drivkraft – förhållandet mellan is och eld – tilltalande då den rimmade gott med föreställningar om motsättning och kamp mellan gott och ont, manligt och kvinnligt arier och judar. Vidare sågs isläran som ett ariskt svar på Einsteins "judiska" relativitetsteori.
Hörbigers tankar var som gjutna för nationalsocialismen. Så leder föreställningarna om ariernas isiga arktiska ursprung bekvämt till tanken att denna ras är den mest tåliga och härdade, en ras som klippt och skuren för en eventuellt kommande tidsålder när hela kosmos kommer att bestå av snö. Isläran fick högt anseende inom SS, och Himmler stödde den explicit, ansåg att den tillhörde den "nordiska världsbilden". Även Hitler kunde uppfatta den som en självklar del i en kommande vetenskapligt grundad nationalsocialistisk världsåskådning. "Jag sympatiserar med Hörbigers Welteislehre" deklarerade han i Varghålan i januari 1942.

110226_hanns_horbiger_1_232.jpg

Trots att han angreps flitigt för brister på empiriska belägg, eller för att empirin motsade hans teori, viftade Hörbiger och hans anhängare bort invändningarna. Hitler hörde till dem som såg de småaktiga evidensproblemen som övergående. Han menade att flera viktiga frågor kommer att lösas "när en dag människan skådar de intuitiva sammanhangen och därmed följer den exakta vetenskapens väg. Vi kommer då inte vägra att inse att denna katastrof [isblocken som störtade i solen] har skett mellan urtiden och vår tid." Också Himmler trodde att "vetenskapen" (i den nazistiska meningen) skulle komma att visa att det "ovetenskapliga" (i den nazistiska meningen) är det sanna. Ja, Himmler såg till och med ett samband mellan "fri forskning" och Hörbigers sanningshalt.

Eftersom Himmler och Hitler tillhörde anhängarna och eftersom vädret enligt isläran kan förutspås genom iakttagelser av vår närmaste stora ansamling av is, Vintergatan, har det spekulerats i att Operation Barbarossa misslyckades eftersom vädret trots allt Inte blev som islärans uttolkare förutsåg. Prognoser hade gjorts av Hörbigertroende väderspåmän. Teorin gjordes nämligen till praktisk meteorologi inom Ahnenerbe (med Hörbigers son som ursprunglig kandidat för chefsposten). Spekulationen om orsaken till Operation Barbarossas misslyckande låter inte helt osannolik. Peter Levenda skriver rakt på sak (dock utan källor eller referenser): "Varför väntade Hitler [vid en viktig tidpunkt 1942]? Eftersom Hörbigerianerna under överinseende av Ahnenerbes meteorologiska avdelning – hade förutsagt en mild vinter."
Spekulationen stämmer dock inte med de tankar som kommer till uttryck i en monolog av Hitler. I denna monolog blir i stället katastrofvintern 1941-2 ett belägg för riktigheten i Hörbigers teori. Hitler verkar övertygad om att köldknäppen och dess följder var ett bevis för isens kraft och makt, och det var nu synd om de professorer som hade rynkat på näsan åt Hörbiger.