Högerextremister hotar Ukraina inifrån

Den 31 augusti utbröt omfattande kravaller utanför det Ukrainska parlamentet. Det i samband med att parlamentet i en första instans klubbade igenom en ändring i konstitutionen som ger ökad autonomi åt de proryska rebellkontrollerade områdena Donetsk och Luhansk. Ändringarna är ett steg för att implementera Minsk2-avtalet som förhandlades fram mellan Ryssland, Frankrike, Tyskland och Ukraina. Avtalet innebar bland annat vapenvila, men även nödvändiga förändringarna i konstitutionen om att ge en permanent särskild status för regionerna Donetsk och Luhansk.

Minsk2-avtalet ses av vissa som oacceptabla eftergifter mot rebellerna i öst och Rysslands annektering av Krim. De högerextrema partierna Svoboda och Högra sektorn är framträdande i kritiken. Dagens Nyheter rapporterar att slagsmål höll på att att bryta ut i parlamentet när frågan behandlades.

I samband med omröstningen i parlamentet har det nationalistiska högerpopulistiska Radikala partiet lämnat koalitionsregeringen och anslutit sig till oppositionen där enskilda parlamentariker som representerar högerextrema Svoboda och Högra sektorn ingår. Partier som efter valet i september tappat politiskt inflytande i parlamentet.

Samtidigt som omröstningen pågick hade en stor demonstration samlats utanför parlamentet. Svobodas fanor var framträdande i protesterna som blev våldsam. Stenar och rökgranater kastades mot polisen. Även en handgranat kastades som dödade minst en polis och två värnpliktiga. 140 personer ska ha skadats, hälften av de skadade var poliser, rapporterar New York Times.

Efter kravallerna har säkerheten höjts i Kiev. Polisen kommer att förhöra Svobodas ledare Oleh Tyahnybok och andra i partiets toppskikt. Svoboda lägger i ett pressmedelande skulden för våldet på regeringen och menar att den nationalistiska folkmassan "provocerats av den styrande koalitionen tillsammans med den proryska oppositionen".

"Granaten var uppenbarligen en planerad provokation mot ukrainska patrioter", skriver Svoboda i pressmeddelandet.

Missnöjet mot Minsk2-avtalet har gett marginaliserade Högra sektorn och Svoboda en chans att återigen bli relevanta. Per Anders Rudling, forskare vid historiska institutionen i Lund och expert på den Ukrainska politiken, menar protesterna den 31 augusti var ett försök att få PR-uppmärksamhet. Svobodas ledare Oleh Tyahnybok stod i frontlinjen i demonstrationen.

– Oleh Tyahnybok skrek okvädingsord åt polisen. Jag misstänker att granatattacken inte var planerad, men att Svoboda försökt mobilisera och skapa rubriker och i deras led finns många väldigt arga aktivister. En möjlig förklaring skulle kunna vara någon av dessa kastade en granat och att situationen urartade. Det är emellertid ännu för tidigt att helt kunna avfärda möjligheten av en rysk provokation. Man skall dock vara försiktig med sådana rykten, säger Rudling.

Trots det parlamentariska misslyckandet för Svoboda och Högra sektorn som backade i valet 2014 har de i och med revolutionen på Maidan mot den tidigare presidenten Viktor Janukovytj skapat sig en utomparlamentarisk maktbas. I revolutionen var de en aktiv del i den våldsamma delen av protesterna och i de efterföljande striderna mot de proryska rebellerna. I östra Ukraina har de etablerat fria högerextrema förband med stridsvana och vapen.

– Jag tror inte att dessa grupper i nuläget är en maktfaktor som skulle kunna störta regeringen. Att deras verksamhet tolereras och de facto legitimeras av staten riskerar att påverka omvärldens förtroende för en institution som den ukrainska militären negativt, inte minst internationellt. Om de granater som kastades kan länkas till någon av de paramilitära nationalistiska grupperingarna som deltar i den så kallade antiterroperationerna i öst riskerar detta att påverka förtroendet för regeringens politik, säger Rudling.

– Militären i Ukraina är svag och underfinansierad. Detta har öppnat möjligheter för högerradikala frivilliga grupper. Till viss mån var detta en sorts panikåtgärd av en hårt trängd regering. De behövde frikårer som kunde hjälpa till att strida i öst, vilket har gett radikalerna en viss legitimitet. Nu höjs det röster att regeringen måste klampa ned hårt och skoningslöst mot de högerextrema aktivisterna. Detta är ett propagandafiasko för Ukrainas regering då de nu måste ta tag i ett inhemskt hot mot en våldsam höger som är beväpnad och inte bara kan fokusera på Ryssland.

Missnöjet med Minsk2-avtalet är dock inte bara centrerat till högerextrema miljön. Att decentralisera Ukraina ses av en stor opinion som en kapitulation mot Ryssland.

– Väst har tvingat på oss de förnedrande Minsk1- och Minsk2-avtalen, när vi hade kunnat krossa de proryska terroristerna en gång för alla med en järnhård kamp är retoriken från extremhögern. Det är plakatpolitik, för om det vore så enkelt så skulle nog detta ha gjorts tidigare. Ukraina kan inte göra detta och det är därför EU och USA driver på förhandlingarna då de inte är beredda att komma till militärhjälp.

– Det är en pragmatisk lösning, som innebär att Putin kan rädda sitt ansikte. Kritiker menar att detta i praktiken skulle innebära en seger för Putin, att Kiev förlorar kontrollen över östra Ukraina. Att Ukraina efter förlusten av Krim inte längre har kontroll över sitt territorium omöjliggör såväl såväl NATO- som EU-medlemskap. Situationen liknar den i Georgien eller Moldavien, med frusna konflikter med icke-erkända utbrytarstater helt beroende av Ryssland.

Från extremhögern ser vi samtidigt gammal klassisk retorik om "mörka krafter" där politikerna framställs som marionetter och lakejer. Om de nya oroligheterna efter granatattacken i Kiev kommer att gynna eller missgynna extremhögern är svårt att sia om, säger Rudling.

– Det är svårt att se vad detta ska leda. En möjlighet är naturligtvis att opinionen skulle gå ytterligare emot Svoboda efter granaten vid parlamentet där värnpliktiga som stridit för Ukraina dödades.

Daniel Vergara