Homohat växande problem i Afrika

Gay Rights are not Human Rights! förkunnade den amerikanske historierevisionisten Scott Lively, författare av boken The Pink Swastika, vid en konferens i Kampala i mars 2009. Det blev startskottet för hatkampanjen mot Ugandas homosexuella med krav på skärpt lagstiftning för att "stoppa deras rekrytering av Ugandas ungdom".

Strax därpå började parlamentsledamoten David Bahati skissa på det lagförslag som kallas Kill the Gays Bill. Bahati är inspirerad av amerikansk högerkristen retorik och har kopplingar till den reaktionära amerikanska gruppen The Fellowship, kallad The Family, som drömmer om en teokratisk stat. The Family, med anknytning till den anti-homosexuella rörelsen Traditional Values Coalition, finansierar ett utbildningsprogram för framtidens afrikanska ledare. Utbildningsansvarig är Bahati.

Homosexualitet oafrikanskt

Lively var inte först med att missionera i Afrika om att hbt-personer inte har mänskliga rättigheter. 2008 for till exempel den kaliforniske evangelisten Rick Warren runt och fraterniserade med teologiskt mycket konservativa och homofoba anglikanska biskopar. Under idogt upprepande av samma mantra.

Detta ekar nu tvärsigenom den afrikanska kontinenten söder om Sahara, med tillägget att homosexualitet är en oafrikansk neo-kolonial import från det dekadenta väst. Väst ska inte lägga sig i afrikanska staters angelägenheter och hota med indraget bistånd för att tillfredställa den homosexuella lobbyn. I detta homohat samspelar utländska evangelister, skrupelfria politiker och reaktionära afri­kanska kyrkoledare.

Samma högerkristna rörelser som försvarade apartheid med bibelcitat omfamnar nu det Afrika där pingströrelsen är på stark frammarsch och 76 procent kristna säger sig vara bokstavstroende. Dessa evangelister startar biståndsprojekt, bygger skolor, understöder predikanter med stora penningar och sprider hbt-hat. Den zambiske prästen Kapya Kaoma har i rapporten Globalizing the Culture Wars, U.S. Conservatives, African Churches & Homophobia tydligt kartlagt sambanden.

Statsunderstödda hatkampanjer

Den systematiska förföljelsen av Afrikas homosexuella tar sig många uttryck. I ugandiska Mbale angav grannarna förra året två unga pojkar, en dog sedan under oklara omständigheter, den andre dömdes till livstids fängelse för sodomi. I Senegal har homosexuellas gravar skändats, man har till och med grävt upp ett lik och slängt det utanför föräldrarnas hus.

I Burundi har lagen skärpts. Och i vintras greps en malawier som satte upp affischer med texten "homosexuellas rättigheter är mänskliga rättigheter". På nyåret greps två malawiska män efter en symbolisk vigsel. De riskerade 14 års fängelse men benådades. Nyligen anföll en kenyansk mobb fem män som påstods vara bögar. Polisen arresterade männen, inte mobben.

Homofobin är stark även i Sydafrika, trots progressiv lagstiftning. "Korrektionsvåldtäkter" är vanliga och president Zuma har nyss utnämnt en ökänd homofob till ambassadör i just Uganda.

De statsunderstödda hatkampanjerna, som tvingar många öppna hbt-personer i exil, förstärks av sensationell och aggressiv medierapportering. I Uganda, där president Museveni redan 1999 beordrade polisen att krossa de homosexuellas organisationer, publicerar tabloid­ pressen regelbundet namnlistor på "misstänkta homosexuella".

Bo Ludvigsson

FAKTA: Lagar om homosexualitet i Afrika
Homosexualitet är laglig i 13 av Afrikas stater, förbjuden i 38 och straffbar med döden i Sudan, Somalia, Mauretanien och norra Nigeria. I Ugandas strafflag §145 står att person som har köttsligt umgänge med någon mot naturen eller som tillåter en man att ha köttsligt umgänge med honom eller henne mot naturen, kan straffas med livstid. Enligt Kill the Gays Bill ska "grov homosexualitet" straffas med döden. den som hyr ut bostad eller lokal till homosexuella eller annars ''främjar homosexualitet'' ska dömas till sju års internering.

Artikeln har tidigare publicerats i Expo #2-2010, som kan köpas här.