Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

– Pappa är företagare och mamma jobbar med funktionshindrade, de skildes när jag var liten. Men jag hade bra kontakt med mina föräldrar så jag var ett lyckligt skilsmässobarn. I och med att

man kommer från en småstad så har man haft en ganska lycklig uppväxt.

I en intervju med Expo från 2006 berättar Jimmie Åkesson om åren då han sökte sig till Sverigedemokraterna. Det var två frågor som gjorde honom politiskt intresserade, berättar han. Invandringsfrågan och EU.
– På slutet av 1980-talet började det komma väldigt mycket invandrare till vår lilla stad och man märkte ganska snart att det blev segregerat och att det blev motsättningar och att det skapade problem när det kom invandrare på så kort tid, säger Jimmie som i slutet av 1980-talet var tio år gammal.

EU-motståndare

Motståndet till EU väcktes i samband med valet 1994. Då hade Jimmie Åkesson hunnit börja i högstadiet i centrala Sölvesborg. Tillsammans med några kamrater startade han den politiska
gruppen Ny höger som höll dagliga möten i skolans "centralhall".

I boken 20 röster om 20 år försäkrar Jimmie Åkesson att han egentligen aldrig betraktat sig som "utpräglat höger". Men att namnet "Ny höger" retade skolans vänsteranhängare, vilket enligt Åkesson "var ett tillräckligt skäl för mig att stoltsera med medlemskap".

Inför EU-valet 1994 gick hans kamrater i Ny höger in i Moderat skolungdom. Jimmie följde med. Det blev kortspel och fester i stans ungmoderatlokal. Men Jimmie letade efter något annat. Det EU-negativa Vänsterpartiet och Miljöpartiet såg han aldrig som några alternativ. Han hade också försökt komma i kontakt med den lokala avdelningen för Ny demokrati men inte lyckats.

Exakt hur Jimmie Åkesson kom i kontakt med Sverigedemokraterna är svårt att reda ut. Han säger själv att det var hans samhällslärares negativa inställning till partiet som lockade honom.
– Han sa att det var ett dåligt parti och att det var hemskt att rösta på partiet. Det var ändå två i klassen som hade gjort det och då blev det en väldig diskussion. Då blev jag lite nyfiken och
tittade närmare på partiet. Det var mycket där jag kunde ställa upp på.

Letade i utmarkerna

Men i Sverigedemokraternas jubileumsbok 20 röster om 20 år låter det annorlunda. Där beskriver Jimmie Åkesson att han efter att ha distanserat sig från Sölvesborgs ungmoderatkretsar tillsammans med några andra vänner i stället började leta i "utmarkerna".
Där fann han Sverigedemokraterna.

Vilken av förklaringarna som är den riktiga är oklart. Hur som helst slutade Åkessons politiska sökande hos Sverigedemokraterna. Där fann han till slut ett parti där hans två hjärtefrågor invandringen och EU hade en central plats.

Även frågan om när Jimmie Åkesson gick med i Sverigedemokraterna är höljd i dunkel. Enligt de olika artiklar som finns tillgängliga anslöt han sig till partiet någon gång mellan 1994 och 1995. Det kan tyckas vara en obetydlig detalj. Men i Jimmie Åkessons fall har det betydelse. I sitt kapitel i 20 röster om 20 år gör Jimmie Åkesson en stor poäng av att han inte blev medlem i partiet förrän den kontroversielle partiledaren Anders Klarström lämnat sin post till förmån för Mikael Jansson.
För Jimmie Åkesson utgör partiledarbytet en brytpunkt i partiets historia. Klarström tillhörde det gamla, det där Sverigedemokraterna som han helst inte vill befatta sig med, eller "stoppa i sin ryggsäck". Mikael Jansson symboliserar det nya. Det Sverigedemokraterna som startade den utrensningsprocess som Jimmie Åkesson anser sig ha fortsatt.

För Jimmie Åkesson är det viktigt att stå på rätt sida av linjen. Problemet är att hans historia inte stämmer. I en intervju i Demokraten från vintern 1999 säger han att han anslöt till Sverigedemokraternas ungdomsförbund "efter valet -94". I den intervju där han berättar hur han blivit utkastad från Moderaterna efter att ha använt kopiatorn för att kopiera SD-material förklarar
han att han "fällde få tårar" eftersom han redan blivit medlem i SDU.

Med hjälp av Anders Westergren fick Jimmie kontakt med partimedlemmen Martin Karlsson som blev hans guide i partiet. Jimmie Åkesson är öppen med att han under sina första år i partiet stötte på personer och åsikter som han hade svårt att förlika sig med.
– Det var ganska konstiga människor. Och så var det vissa värderingar man inte kunde ställa upp på.

Men i Martin Karlsson hittade han en förebild. En annan av Jimmie Åkessons första nära vänner i partiet var Björn Söder.

Politisk brolier

För Sverigedemokraterna är det viktigt att framställa sig som något annat än de etablerade partierna. Medan riksdagens partier styrs av politiska broilers som fogas in politikerrollen sedan tidiga år är Sverigedemokraterna ett parti bestående av "vanliga" människor.

Men faktum är att Jimmie Åkesson själv uppfyller kriterierna för den broilerstämpel som Sverigedemokraterna så gärna klistrar på andra partier. Redan som 18-åring valdes Jimmie Åkesson in som suppleant i partistyrelsen. Året därpå, i valet 1998, blev han invald i Sölves- borgs kommunfullmäktige där Sverigedemokraterna lyckades få 1,79 procent av rösterna och ett mandat. Samma år valdes han till vice ordförande i ungdomsförbundet.

Han var under en tid webbdesigner på företaget BMJ Aktiv, som han startade tillsammans med sina två partikamrater Björn Söder och Michael De Bouzet sommaren 2000. Med undantag från 2003 har Jimmie Åkesson kombinerat arbetet med sitt företag med studier vid Lunds universitet mellan åren 1998 och 2005. Den mesta av sin energi har han dock lagt på partiet.

År 2000 blev han ordförande för ungdomsförbundet. Efter partisplittringen 2001 fick han alltmer ansvar i moderpartiet. 2003 var han ansvarig för att producera partiets flygblad och var med och skrev om partiets principprogram. Samma år blev han ansvarig för partiets EMU-kampanj "Försvara kronan". 2005 valdes han till partiledare.

Anklagas för att vara liberal

Jimmie Åkesson har sedan tiden i ungdomsförbundet haft en stämpel som "liberal", vilket inte ska uppfattas som att han på något sätt sympatiserar med liberalismen som politisk ideologi. Tvärtom.

"Möjligen är jag lite mjukare i mina åsikter än Windeskog, men det ser jag bara som positivt. Att vara liberal, däremot, är för mig väldigt destruktivt och naturligtvis är det djupt kränkande att
få en sådan benämning" säger han i en intervju i Demokraten från hösten 2000 efter att hans företrädare på ordförandeposten

Jimmy Windeskog anklagat honom för att vara "liberal". Jim-mie Åkesson förklarar vidare att skälet till att han kan uppfattas som "mjuk" är att han är "väldigt konservativ till sin läggning".
"Snabba radikala förändringar har en tendens att stjälpa saker på sikt", menade han.326

En av orsakerna till Jimmie Åkessons rykte som liberal är troligtvis hans hårda motstånd mot dödsstraffet som under hans första år i partiet var en het fråga. Han har berättat att han redan under sitt första riksårsmöte i Södertälje 1996 höjde rösten i diskussionen om partiets krav på dödsstraff.

Jimmie Åkessons starka motstånd mot kravet på dödsstraff har sin utgångspunkt i en stark övertygelse om "den okränkbara rätten till liv", vilket också gjorde honom till högljudd motståndare till abort under tiden i ungdomsförbundet. Han berättar att han som ung varit medlem i det han kallar Pro-life-rörelsen, ett samlingsnamn för det internationella abortmotståndet där anti-abortorganisationen Ja till livet utgör den viktigaste svenska delen. Jimmie Åkesson tycks under sina unga år ha varit något av en grubblare. År 2000 efterlyste han filosofisk debatt inom ungdomsförbundet. Han berättade även att han besökt ett möte med
scientologerna och börjat "fundera över människans natur".

Jimmie uppträder lugnt och sansat. Och så ska väljarna uppfatta honom. Partiets strategi för att få Jimmie att gå hem i stugorna har varit att inte verka som om man inte har någon strategi.
– Vi har redan från början sagt det att vi inte ska ägna oss för mycket åt medieträning och den typen av saker. Det är nog bra att vi har en partiledare som får vara sig själv så mycket som möjligt. För jag tror att det finns en poäng med det. Jag tror folk är jävligt trötta på medietränade proffsiga politiker som alla ser likadana ut och har samma påklistrade falska leende, berättar Mattias Karlsson.

Ämnen i artikeln