Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Det är långt ifrån alla kandidater som är med i vår sammanställning. Flera av de som ingår i granskningen har det dessutom berättats om tidigare, några av dem har också tydligt tagit avstånd från den vit makt-rörelse de tidigare tillhörde.

Ändå finns det anledning att göra den här granskningen. Den säger nämligen, trots allt, något om Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna är uppstiget ur efterkrigstidens bruna sörja. Partiet bildades 1988 som en fortsättning på den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt. Partiet var aldrig, och har aldrig varit, ett nazistiskt parti. Däremot har det alltid funnits en svängdörr mellan vit makt-rörelsen och Sverigedemokraterna. Så var det under 1990-talet. Så är det uppenbarligen även idag.
Egentligen är det inte så konstigt.

SVERIGEDEMOKRATERNA säger sig vara det enda partiet som på allvar ifrågasätter invandringen och det mångkulturella samhället. Det är givetvis inte sant. Den invandrarfientliga intressesfären är större än så. Även om grundanalysen är en annan sprider nazistiska grupper samma typ av budskap som Sverigedemokraterna. Båda talar om "svenskfientlighet" och "massinvandring". Detta retoriska släktskap skapar en gråzon mellan Sverigedemokraterna och vit makt-rörelsen. De allra flesta i Sverigedemokraterna har inga problem med att se skillnaderna, medan andra inte klarar det. Eller ens tycker att det är någon skillnad.

Idag är det inte samma trafik över partigränserna. Sverigedemokraternas modernisering av partiet gör att det numera är avskytt bland de renläriga nazisterna. Och många av partiets nya företrädare har kommit in i partiet via vägar som inte korsas av vit makt-rörelsen.

Men den här granskningen visar att släktskapet ändå finns där; i drömmen ett "svenskt Sverige" och hatet mot vad man uppfattar som den politiskt korrekta elitens försök att förgöra vårt land.

GRANSKNINGEN säger också något om Sverigedemokraternas demokratisyn. Visst, alla ska få en andra chans. Självklart ska man ha rätt att kandidera för ett parti även om man har haft ett förflutet i den nazistiska rörelsen.

Med tanke på partiets bakgrund och den gemensamma retoriken med vit makt-rörelsen är det märkligt att Sverigedemokraterna inte är mer noggranna med att hålla rent.
De flesta andra partier skulle reagera med bestörtning om en kandidat hängde på nazistforum och förnekade Förintelsen. För Sverigedemokraterna är det uppenbarligen inga problem.

Partiets valhänta agerande får också konsekvenser. Patrik Ehn i Göteborg är ett talande exempel. Efter att det förra året avslöjades att han hade ett förflutet i nazistiska organisationer svor han sig fri. Han hade varit ung och arg. Han hade egentligen bara varit antikommunist. "All sorts hat mot människor är osmaklig, oavsett vem det riktar sig mot", förklarade han.

Nu kan vi alltså avslöja att han så sent som 2005 skrev under mejl med nazistiska slagord. Mejlen gick till en partikollega som i sin tur skrev under med "Sieg Heil".
Så mycket var hans tal om osmakligt hat värt.

GRANSKNINGEN säger slutligen också något om just det där. När en Sverigedemokrat tar avstånd från rasism och nazism, vad betyder det? Kan man lita på ett parti som gång efter gång ertappas med att ha personer i partiet som på olika sätt stödjer idéer som partiet officiellt tar avstånd ifrån.