Kränkningen av Facundo Unia

För att rekapitulera; flera tusen människor deltog i årets Prideparad och uppskattningsvis närmare 100 000 fanns som åskådare längst marschvägen. Mitt under pågående marsch samlades ett hundratal nazister och nationaldemokrater till en motdemonstration vid Slottsbacken under banderollen "krossa gaylobbyn". Först på behörigt avstånd, därefter allt närmare paraden nere på Skeppsbron.

Därefter började inte oväntat flaskor kastas och folk misshandlas. Ett barn i en barnvagn träffas av glassplitter.

DETTA UPPTRÄDANDE AV de nationella demokraterna beskrivs av ögonvittnen i och utanför demonstrationen, av media, av polisen och av kungens högvakt som en våldsam och oprovocerad attack mot Gay Pride.

Vem som kastade första glåpordet är inte klarlagt – det brukar inte gå att klarläggas vid sådana här tillfällen – vilket öppnar för anklagelser och motanklagelser. Helt klarlagt är dock att Prides pressassistent Facundo Unia agerade på scenen. Han försökte lugna ned stämningen och han manade deltagarna i paraden att skyndsamt fortsätta förbi platsen.

Helt klarlagt är också att NDU-aktivisterna anfaller Pride. Det finns nämligen inget annat sätt att förklara det faktum att NDU-gänget samlas uppe på Slottsbacken och därefter rycker fram i samlad tropp ned till gayparaden där deltagare misshandlas framför kameror och vittnen.

Den person som drabbas värst var Facundo Unia. Han försökte fly men snubblade och omringades av upp till ett tiotal nazister som överöste honom med sparkar och slag från knytnävar och en käpp. Han fördes blödande och sönderslagen med ambulans till Södersjukhuset.

Eftersom detta våldsamma beteende sker på kunglig mark ingriper först högvakten och därefter polisen. Klungor av nationaldemokrater flydde genom Gamla stan. 39 personer omhändertogs och fick tillbringa återstoden av gayparaden sittandes i Slottsbacken under polisbevakning. Bland dessa kan noteras Marc Abramson, ledare för ungdomsförbundet NDU.

Så småningom avvisteras de gripna och packas in i en SL-buss som kör en rundtur och släpper av nationaldemokraterna i obygden eller åtminstone så pass långt ut i förorten att det ska dröja en stund innan de hinner ta sig tillbaka till centrum och hitta på nya ofog.

Så långt allt gott och väl. Det är en traditionsenlig om inte alltför heroisk avslutning på en aktion bland vår mest fosterländska ungdom. Men vid demonstrationen grips även en 25-årig NDU-aktivist. Han häktades för misstanke om grov misshandel.

NU MÅSTE NATIONALDEMOKRATERNAS propagandister lägga pannan i veck och förklara hur det kom sig att alla dessa ungdemokratiska aktivister under förnedrande omständigheter bussades ut från stadens centrum. Den första förklaringen sker per automatik på ND:s hemsida.

"NDU:s motdemonstration mot Prideparaden attackerades med flaskkastning." (2 augusti)

Det faktum att Prides pressassistent misshandlas så grovt att han med ilfart måste föras till sjukhus var alltså enligt ND ett resultat av att Pridetåget i själva verket attackerat ND. Därmed är alltså misshandeln av Facundo Unia på något sätt självförvållad.

Låt gå för att inget enda ögonvittne står att uppbringa som sett deltagare i Pride kasta flaskor mot gänget av skinnskallar och nazister i slottsbacken. De flesta i Prideparaden noterade nog inte ens deras närvaro innan attacken ägde rum. Inte heller någon TV-kamera förmådde registrera att någon deltagare i Pride avbröt paraden och började kasta flaskor på nationaldemokrater.

Även detta kan förklaras (2 augusti) med "att vissa regimtrogna massmedier" bara återgav Prides version att det skulle ha varit NDU-ungdomarna som kastat flaskor istället för tvärtom. "Det är logiskt att (media) håller de flaskkastande homoaktivisterna bakom ryggen", skriver ND.

DENNA FÖRKLARING VAR uppenbarligen lite för svävande. Redan nästkommande dag (3 augusti) fastslår ND:s hemsida att det var "homoaktivister och vänsterextremister" som tillsammans kastade glasflaskor mot NDU-medlemmarna.

Några dagar senare (5 augusti) rapporterar ND:s hemsida att det handlade om Nätverket mot rasism och (inte oväntat) AFA.

Under tiden som detta propagandakrig pågår sitter den 25-årige NDU-aktivisten bakom lås och bom, misstänkt för grov misshandel. Han hade tidigare utmärkt sig i Uppsala i maj i år då han var inblandad i ett bråk med antirasister. Efter någon vecka i häkte släpptes 25-åringen. Detta föranleder en ny insats i ND:s rubriksättande. Det är nu ND:s historieskrivning börjar bli uppseendeväckande märklig. Redan rubriken väcker en del frågetecken.

"Felaktigt häktade NDU-medlemmen frisläppt och friad från misstanke om grov misshandel" (12 augusti)

ENLIGT ND ÄR alltså 25-åringen "felaktigt häktad" och "friad". Fullt så enkelt är det dock inte. Åklagaren anser att 25-åringen fortfarande är misstänkt för misshandel; däremot har brottsrubriceringen ändrats från grov misshandel till misshandel. Svensk grundlag fastställer att misstänka inte får hållas häktade på obestämd tid, varför det är relativt självklart att 25-åringen släpps ur häktet. Det innebär inte, som ND vill ge sken av, att han "friats".

Artikeln fortsätter att slira i diket mellan sanning och fantasi. Så här skriver nu den anonyme ND-propagandisten:

"I samband med att den anarkistiska organisationen AFA i samarbete med homoaktivister angrep Nationaldemokratisk Ungdoms (NDU) motdemonstration vid Gaypride…" Därmed har ND:s story ändrats dramatiskt från det första utkastet. Nu är det inte längre Pride som "anfaller" utan AFA, som Pride inlett ett "samarbete" med. ND kommer därmed till nya märkliga slutsatser:

"Gripandet (av 25-åringen) var enbart ett sätt för Stockholms polisledning att försöka blidka sina överordnade politiker inom etablissemanget som skrek efter krafttag eftersom några, NDU, hade haft fräckheten att använda sig av sin grundlagsstadgade rätt till att demonstrera mot etablissemangets högtid Gaypride. (…) Den enda orsaken till att 25-åringen häktades var att två lesbianer ur Gaypridetåget inlämnat vittnesmål till poliserna på plats att 25-åringen skulle ha legat bakom misshandeln." (12 augusti)

RESONEMANGET INNEHÅLLER så många märkligheter att texten egentligen borde användas som provkarta på nationell retorik vid institutionen för argumentationsanalys på något universitet.

ND påstår alltså på fullaste allvar att 25-åringen greps därför att etablissemangets politiker satte press på polisledningen. Varje medborgare som har minsta kunskap om hur rättsprocessen i Sverige fungerar kan redan där avfärda konspirationstänkandet.

Men sen slår ND till med det dräpande argumentet att polisen gör på detta sätt därför att NDU utnyttjat sin "grundlagsstadgade demonstrationsrätt".

ETT ÖGONBLICK, ungdemokrater. Om ND tänker åberopa grundlagen så är det det hög tid att partiet börjar följa den. Det är uppenbarligen på sin plats med en grundkurs i lagen. Sverige har demonstrationsfrihet. Denna frihet omfattar nationaldemokrater, liksom den omfattar homosexuella, anarkister, sossar, raggare och scoutrörelsen. Lagen är så enkel att följa att till och med en nationaldemokrat borde kunna begripa den.

Om NDU vill demonstrera så vänder sig NDU till lämplig myndighet och begär demonstrationstillstånd. Pride hade detta erforderliga polistillstånd. Det hade inte NDU. Det finns inget stöd i grundlagen för att spontant samla en klunga skinnskallar på slottsbacken i syfte att provocera och störa en grundlagsskyddad verksamhet.

Att NDU-aktivister lider av sexualneurotiska störningar och har problem med bögar är inte ett problem för vare sig Pride eller grundlagen. NDU har fortfarande inte rätt att hala upp banderoller som manar till att "krossa gaylobbyn".

Grundlagen lämnar framför allt inget som helst utrymme för misshandeln av Facundo Unia. Han var nämligen den person vars grundlagsskyddade rättigheter mer än för någon annan kränktes denna lördag. Facundo Unia utsattes för synnerligen rå och brutal misshandel av det enda skälet att han deltog i Pride. Det var inte polisen, massmedia, etablerade politiker eller en grupp lesbianer som pucklade på honom. Det var ungdemokraterna i NDU.

Lär dig mer

Expo Wiki

Nationaldemokraterna

Högerextremt parti som bildades 2001 efter en splittring inom Sverigedemokraterna. Nationaldemokraterna lyckades aldrig utmana SD, men nådde vissa parlamentariska framgångar lokalt. Partiet upphörde 2014.

Läs mer