När konspirationismen bekände färg

I det nya numret av Expo, som kommer ut i butik den 22 december, skriver vi om konspirationismen – en världsåskådning som förkastar alla "officiella" sanningar och istället ser sammansvärjningar bakom varje hörn. Dess anhängare utgår från att samhällets institutioner är så fullständigt korrumperade och förljugna att sanningen aldrig tillåts något utrymme i det offentliga rummet. Därför är all information som förekommer i "mainstreamen" per definition otillförlitlig, vare sig den kommer från media, från politiker eller från akademi.

Uppgifter från "alternativa" källor anses däremot ha ett mått av trovärdighet per definition – annars skulle de inte blivit förpassade till periferin går resonemanget. Konspirationister stannar inte vid att bejaka enskilda konspirationsteorier, utan menar att hela världen i själva verket styrs av onda krafter som söndrar och härskar ifrån skuggorna. Samhällets institutioner är bara den hemliga elitens maktredskap för att lura, fördumma och förslava – och till och med utrota – medborgarna.

Politisk korrekthet anses inte bara vara en irriterande konvention, utan snarare en sorts statsreligion som syftar till att hjärntvätta medborgarna och stöta ut de få avvikande, modiga "sanningssägarna".

När Trump gästade Jones

– Han är en maverick. Han är originell. Han säger som det är!

Det är den andra december. En av de ledande konspirationisterna, amerikanen Alex Jones, blickar in i kameran och kan inte dölja sin upphetsning över att ha republikanernas ledande presidentkandidat som gäst i sitt webb-tv-program Infowars.

Utöver att vara en subkultur och världsåskådning, utgör konspirationismen också en brokig sorts ideologi utan självklar beteckning eller politisk färg. Idéhistoriskt är den dock sprungen ur motståndet mot den franska revolutionens ideal, och det progressiva statsbyggarprojekt som är förknippat med dem. Dessutom har det inom konspirationismen alltid funnits en stark dragning åt antisemitism.

Men i vår tid har konspirationismen börjat bekänna färg. Den sammanfaller allt oftare med extremhögerns samhälls- och människosyn. Ideologin har länge haft beröringspunkter med den så kallade libertarianismen – en form av anti-auktoritär höger – och amerikansk paleokonservatism. Men på senare tid märks också en tydlig förgrening in i västvärldens mer aggressivt reaktionära och rasideologiska miljöer.

Ett talande exempel är Alex Jones intervju med Donald Trump.

– Jag fick mycket kritik, men jag var stark, jag höll linjen. ... Jag vet att det hände. Folk vill att jag ska be om ursäkt, men det kan vi inte. Folk som du och jag kan inte ursäkta oss så lättvindigt, säger Trump till Jones.

Han syftar på de numera motbevisade påståendena han gjort om att muslimer i New Jersey ska ha hurrat och jublat när World Trade Center kollapsade under elfte september-attackerna. Trump menar att han fått rätt. Han beskriver hur hundratals människor ringt honom sedan han gjorde påståendena och berättat att de med egna ögon har sett det som Trump beskrev.

Framgångsrecept: Fascistoid högerpopulism

Det är primärvalssäsong i USA, och den New York-baserade fastighetsmagnaten och miljardären Donald Trump är just nu den i särklass mest populäre kandidaten för det republikanska partiets nominering till president; han får konsekvent mer än dubbelt så starka siffror i opinionsmätningar som sina närmaste rivaler.

Med sin oöverträffade dominans i det republikanska fältet förefaller Donald Trump ha knäckt koden för hur man lyckas i den amerikanska högern. Framgångsreceptet tycks bestå av fascistoid högerpopulism.

Trump har en lång historia av rasistiska utspel. I presidentvalet 2012 påstod han gång på gång att Barack Obama fejkat sin födelseattest och egentligen var född i Kenya, och dessutom i hemlighet en muslim. Trumps kampanj i det nuvarande valet inleddes med grova förolämpningar mot invandrare från Mexiko som han karaktäriserade som våldtäktsmän och mördare. Stormen kring hans uttalanden gjorde honom populär bland republikanska väljare.

Trump lärde sig av erfarenheten – väljarna älskar det "politiskt inkorrekta" – och har sedan dess regelbundet spytt ur sig rasistiska, sexistiska och islamofoba budskap från sina kampanjplattformar.

Det är just hatet mot muslimer som visat sig vara Trumps starkaste kort. För en tid sedan förespråkade han registrering och övervakning av alla muslimer i USA. I takt med sin antimuslimska populism har han dragit ifrån sina rivaler, som inte riktigt vågar ge sig på honom, utav rädsla att tappa sina egna väljare.

Häromdagen kom Trumps senaste utspel: totalförbjud alla muslimer från att komma in i USA – inklusive amerikanska medborgare som för tillfället är utomlands. Opinionsmätningar visar att två tredjedelar av de republikanska väljarna gillar förslaget och att det har gjort en tredjedel av dem mer benägna att rösta på Trump.

Den livsfarliga ”clownen”

Under många år, och även under denna kandidatur, har etablissemanget och många i allmänheten tenderat att avfärda Trump som en "clown", en skrattretande figur som det antingen är bäst att inte ta på allvar – eller till och med ge extra uppmärksamhet till, för underhållningsvärdets skull. Men i dag står "clownen" i begrepp att säkra nomineringen till president för världens mäktigaste stat. På senare tid har allt fler uppmärksammat faran i att ta för lätt på miljardärens hatfyllda framfart. New York Times har i sin huvudledare varnat för hur Trumps högerextrema retorik har vunnit genomslag – och hur det republikanska partiet självt länge har odlat den rasistiska världsåskådning som Trump nu så skickligt utnyttjar.

– De demoniserar dig med påhittade skandaler vareviga dag, säger Jones till Trump och hyllar honom för sin politiska visdom, som han menar att nu även allmänheten börjar erkänna.

– Mainstream-media skrattade åt dig för att du sa att himlen var blå, säger han.

Alex Jones har även han länge betraktats som ett skämt av etablissemanget och, liksom Trump, länge vandrat i periferin av den amerikanska politiken. Jones är 41 år gammal och har en lång karriär inom media bakom sig. På 1990-talet seglade han upp som konspirationsteoretiker, och med åren har han etablerat sig som en nestor och ledande röst i den konspirationistiska rörelsen.

Centralgestalt inom konspirationismen

Som Expo berättar i det nya numret av tidningen har Alex Jones också varit en viktig förebild för en ny generation av konspirationister. Det finns de som uppger att Jones var den förste att öppna deras ögon för "sanningen". Jones uppskattas ha mellan två till tre miljoner lyssnare varje vecka. Hans youtubekanal har nästan 1,2 miljoner följare.

Att följa Jones mediasändningar är som att ge sig ner i kaninhålet till Underlandet. I Jones värld är allting en ondskefull sammansvärjning, ofta dirigerad av amerikanska federalstaten i samarbete med en global finansiell oligarki – kallad New World Order. Deras slutgiltiga plan är att utrota 80 procent av jordens befolkning, enligt Jones. Nästan allt som händer i världen tycks kunna kopplas till detta dolda nätverk:

Elfte september-attackerna var ett insiderjobb. Flera av de uppmärksammade masskjutningarna i USA är orkestrerade – eller rent av påhittade – av amerikanska myndigheter för att de ska kunna konfiskera medborgarnas skjutvapen. Regeringen vill göra folk homosexuella så att det ska födas färre barn. Kemikalier i hushållsprodukter är till för att förgifta och droga folket. All media styrs av medvetna lögnare. Förutom hans egen media, förstås. Mellan inslagen passar han på att marknadsföra sitt eget företags alternativmediciner och hälsoprodukter som säljs i en webbshop på hemsidan.

Expo har tidigare visat hur Alex Jones genom sin mediaapparat sprider rasistisk och antisemitisk propaganda. Detta är legio inom konspirationismen. Men i dag märks ett tydligt skifte åt ett ännu mer utpräglat populistiskt och etnonationalistiskt håll. De senaste inslagen i Jones webbprogram har titlar som: "Muslim Migrants Turn Sweden into Rape Capitol of Europe", "The Migrant Rape Epidemic", "Collapse: Sweden Raped And Robbed By Immigrants", och "Alex Jones Calls For Deportation Of Muslims". Ökända hatgruppsledare som David Duke och Tommy Robinson har på senare tid gästat programmet.

Konspirationismens gemenskap med extremhögern

Kanske föll det sig därför naturligt – om än banbrytande – att den ledande republikanske presidentkandidaten, Donald Trump, bestämde sig för att träffa konspirationismens otyglade språkrör Alex Jones.

Och inte heller rörde det sig om en artig men kort liten visit. Intervjun med Trump varade i nästan en halvtimme. Det stod klart att de båda ledarna hade mycket gemensamt, inte bara personligt utan även ideologiskt. Jones öste beröm över Trump, som han beskrev som en "self-made" affärsman som började med tomma händer (i själva verket fick Trump ett lån på en miljon dollar från sin far i början av sin karriär).

– Du utför ett farligt uppdrag, säger Jones och syftar på att Trump trotsar den politiska korrektheten – något som är förenat med livsfara i Jones föreställningsvärld.

Den svamliga intervjun, som i skrivande stund har över 950 000 visningar, bestod i huvudsak av att Trump hyllade sig själv, rasade mot USA:s fiender, och presenterade sina politiska resonemang. Alex Jones roll som intervjuare bestod mest av att instämma, berömma Trump och inflika sina egna bisarra påståenden:

– Det har nu nått mainstream-media att — en hemlig deal, med Turkiet, med tyskarna, med den erkända socialisten Merkel — att ta in miljontals radikala islamister, säger Jones och Trump nickar instämmande.

Trump berättar vilken förträfflig president han kommer att bli när han vunnit valet.

– Jag är den mest militaristiske killen som finns, försäkrar han.

Mot slutet av intervjun blir Trump och Jones replikväxlingar alltmer talande för konspirationismens gemenskap med extremhögern. Jones intygar att hans skara av fans står bakom Trump.

– Min publik, 90 procent av dem, stödjer dig, säger han till presidentkandidaten.

Trump lovar att han inte kommer att göra dem besvikna:

– You'll be very, very impressed, I hope, and I think we'll be speaking a lot, but you'll be looking at me in a year, or two years — give me a little bit of time to run things — but a year into office, you'll be saying, 'Wow, I remember that interview, he said he was gonna do it, and he did a great job'.

Läs även:
Daniel Poohl och Ulrik Simonsson på DN Debatt – "Alltför många bär på djup misstro mot statsmakten".
Anand Giridharadas i New York Times Magazine – Trumpism After Trump.

Morgan Finnsiö