Nazister har 65 000 Algonetkunder på lista
(Expo/Svartvitt nr 1 – 1999) Internet är ett allt viktigare redskap för nazisterna propaganda. På webben finns drösvis med nazistiska websidor för både kända och okända nazistgrupper. Som regel gäller att ju större websida desto mindre organisation. Det finns dock etablerade grupper som satsar seriöst på webben och ser en möjlighet att nå ut till personer som de vanligtvis aldrig skulle nå.
Uppdaterad: 2017-09-18, 08:39
Publicerad: 2003-04-17, 20:38
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Ifjol uppmärksammades vit makt-tidningen Nordland då den vid två tillfällen skickade propaganda till åtminstone 25 000 personer på Internet, något som på dataspråk kallas »spamming«. Idén är inte ny och har bland annat använts av företag som snabbt vill nå ut med sin reklam.
–Det är e-post du får som du aldrig har bett om. Det kommer sig av att dessa företag eller organisationer har samlat på sig massvis med e-postadresser. Du kan även köpa enorma listor med e-postadresser på CD-skivor, säger Björn Olsberg, teknisk redaktör på tidningen Internet World.
Internetleverantörerna har svarat med spärra sina servrar från spridarna och på så sätt lyckats hindra att deras kunder får alltför oönskad reklam. Det är dock ingen effektiv metod och möjligheten att spärra servern innan sådana utskick äger rum är minimal. Flera nazistorganisationer planerar idag att använda massutskick av e-post i propagandasyfte.
Adresser från Algonet
I juli 1998 gjorde Nordland sitt andra massutskick av det så kallade Frihetsbrevet. Utskicket gick genom den Nordland närstående servern Alternativ Media och var riktat till tusentals personer med e-mailadress hos internetleverantören Algonet. Mottagarna fick bland annat veta att de »blivit lurade« och att svenskarna som folk håller på att »dö ut«. Vidare försvarades kolonialtidens slaveri och Afrika utmålas som en »okunnig och primitiv« kontinent.
Jenny Holmberg, säkerhetsansvarig på Algonet, har en teori om hur Nordland fått tag på e-postadresserna.
–Samtliga personer som har ett e-postkonto finns i en fil som innehåller alla användarnamn. Den måste helt enkelt finnas för att systemet ska kunna veta vem användaren är. Den innehåller däremot inga lösenord.
–Min gissning är att någon av dem haft ett konto hos oss. Det krävs lite meckande för att få loss användarnamnen men det är varken olagligt eller omöjligt.
Folktribunen i startgropen
Med Nordland som förebild har fler nazistorganisationer börjat med Internetbrev. Bland dessa finns tidningen Folktribunen, som ges ut av förre VAM-ledaren Klas Lund. Folktribunen ligger redo för ett ännu större massutskick. På en undangömd Internetadress som tillhör Folktribunens web-sida finns bland annat en fil med ca 65 000 e-postadresser till privatpersoner med konto hos Algonet.
–Jag gillar inte att spärra domäner innan de i praktiken gjort något. Det finns i princip två sätt att hindra spridningen. Det ena är att göra så att ingen som har deras användarnamn kan skicka via Algonets domän. Det andra är att se till att vår domän inte svarar deras mailserver, säger Jenny Holmberg.
–Vi arbetar med att ta fram ett »intelligent« spamfilter, som ska reagera på massutskick och larma oss så att vi kan bedöma om det är spam eller ej.
–Alternativ Media och Nordland skapade en stor arbetsbelastning för oss. De har kostat både tid och goodwill och förstås klagomål från kunder som inte förstått varför de fått e-posten
Gemensamt för både Nordland och Folktribunen är att det bland grundande medlemmar finns erfarna naziaktivister från det nedlagda Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Nordland har främst uppmärksammats för sina vit makt-konserter, bland annat i Brottby den 3 januari 1998 där 314 nazister greps efter bråk med polisen.
Folktribunen har sina sympatisörer inom organisationerna Den Svenska Motståndsrörelsen och Nationell Ungdom. En värnpliktig i Strängnäs omplacerades i februari i år sedan det avslöjats att han varit medlem i Nationell Ungdom.
David Lagerlöf/Expo
© Expo 1999