Ny rapport granskar den gränslösa extremhögern

Den våldsbejakande och terrorinriktade delen av extremhögern har under senare år utvecklats i en allt mer transnationell riktning. Det framgår av en ny rapport som tagits fram av tankesmedjan och researchinstitutet Counter Extremism Project (CEP) på uppdrag av det tyska utrikesdepartementet.

Slutsatserna i rapporten är baserade på närstudier av den våldsbejakande högerextrema miljön i Finland, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, USA och Sverige. Rapporten fokuserar framför allt på hur miljön utvecklats efter 2014.

Morgan Finnsiö, tidigare researchansvarig på Expo och en av medförfattarna till rapporten, menar att det är tydligt hur det organisatoriska och ideologiska utbytet mellan högerextrema aktörer i de olika länderna utvecklats under perioden.

– Den här rapporten är den första av sitt slag som analyserar en aspekt av extremhögern som myndigheter och allmänheten ofta missar men som i själva verket är helt avgörande, nämligen att den inte bara nätverkar över landsgränser utan faktiskt är en i grunden transnationell rörelse, säger Morgan Finnsiö.

Med transnationell menas att såväl verksamheten som ideologin är global, och bygger på ständiga kontakter, så väl fysiska som digitala och idémässiga, mellan aktörer i hela världen. Dessa kontakter beskrivs och analyseras i rapporten ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

– Den offentliga säkerhetspolitiken i västvärlden har länge fokuserat nästan enbart på radikalislamismen, i synnerhet vad gäller terrorbekämpning. De senaste åren ser vi en förändring där säkerhetspolitiken alltmer börjar erkänna hotet även från extremhögern, och den här rapporten är ett led i den utvecklingen. Och för att motverka och förebygga högerextremismen och skydda oss från det våld och den terrorism som miljön utövar måste vi ju studera och förstå hur den fungerar, säger Morgan Finnsiö.

En transnationell extremhöger kräver en transnationell motverkan från demokratiska krafter, såväl på mellan- och överstatlig nivå som hos civilsamhället, menar Morgan Finnsiö.

Radikalisering

Rapporten visar att grupperna, nätverken och individerna i den globala extremhögern binds samman av framförallt fyra saker. För det första, gemensamma ideologiska berättelser, myter och föreställningar – till exempel myten om ”det pågående folkutbytet” i sina olika formuleringar (som ”the Great Replacement” eller ”white genocide”). För det andra, frekventa resor och fysiska kontakter över hela världen, i synnerhet till tydliga knutpunkter såsom årliga marscher och högextrema ”högtider”. De här kontakterna tjänar till att knyta vänskapsband mellan olika grupper, utbyta erfarenheter och idéer mellan likasinnade. För det tredje, gemensamma intressen och subkulturer som dels genererar inkomst till rörelsen, och dels skapar möjligheter till rekrytering och att föra ut sitt budskap – framförallt musikfestivaler och kampsportsevents som MMA-turneringar.

– Sist, men inte minst, förenas rörelsen även i sitt fokus på våld. Våldet, liksom hatet mot demokratin, är hela tiden i centrum för ord, tanke och gärning, och utgör ett ständigt hot mot minoriteter, meningsmotståndare och mot det öppna samhället, säger Morgan Finnsiö.

Han menar att den här utvecklingen som vi ser riskerar att radikalisera miljön ytterligare.

– Tyvärr verkar det så. Det forskningen visar är att den globala extremhögern har blivit allt våldsammare de senaste fem åren, både vad gäller "vanliga" våldsdåd och vad gäller terrordåd.

”Apokalyptiska berättelser”

Den här utvecklingen tycks bland annat hänga ihop med att extremhögerns ideologiska berättelser fått ett mer och mer globalt fokus och därför når ut och berör fler människor – istället för att prata om situationen i det ena eller det andra landet pratar allt fler extremister om att hela den ”vita rasen” eller ”Europas folk” står under ett omedelbart hot om undergång.

– Sådana apokalyptiska berättelser har lyckats radikalisera allt fler fristående individer inom den högerextrema miljön, och det är främst från såna individer som det nuvarande terrorhotet kommer, menar Morgan Finnsiö.

Extremhögerns globalisering gör den mer flexibel, mer anpassbar och mer kompetent, och att den når ut med sitt budskap till en större publik än någonsin förr. Det innebär att fler individer riskerar att radikaliseras vilket i sin tur ökar terrorhotet från miljön.

– Rörelsens transnationella karaktär gör också att den blir svårare att överblicka och att stoppa – i synnerhet om vi inte också samarbetar över landsgränser för att bevaka och motverka den, säger Morgan Finnsiö.

Motåtgärder

Hur länderna hanterar det högerextrema hotet skiljer sig åt, även om alla länderna har det gemensamt att de sedan 2015 börjat prioritera hotet mer och mer. Rapporten kategoriserar ländernas strategier i tre typer: säkerhetstjänstorienterade, mångfacetterade eller ”skandinaviska” strategier. De sistnämnda har ett relativt tungt inslag av så kallade PVE-åtgärder, prevention eller förebyggande av våldsam extremism. Det finns dock inslag av alla tre typerna i samtliga länders strategier.

– Rapportens författare bedömer att den mest lovande typen av strategi är den mångfacetterade eller blandade, där både förebyggande och brottsbekämpande åtgärder balanseras. Storbritanniens arbete mot högerextremism ses som ett exempel på denna sorts strategi, säger Morgan Finnsiö.

Rapporten överlåter till politiken att utforma lämpliga åtgärder, men den pekar på vissa områden där det finns brister i arbetet mot extremhögern i dag.

– Myndigheter skulle kunna använda redan existerande lagstiftning för att försvåra eller förhindra extremisters frekventa resor över landsgränser för att samverka med varandra, delta i massmöten eller anordna vit makt-musikfestivaler – eller som i Nordiska motståndsrörelsens fall att operativt leda och utöva högerextrem aktivism, säger Morgan Finnsiö.

Enligt rapporten skulle en terrorklassning av högerextrema aktörer som hittills bara använts mot radikalislamistiska aktörer underlätta myndigheternas arbete mot rörelsen. Arbetet mot högerextremism skulle också behöva tas upp av utrikesdepartement och underrättelsetjänster, som är mer vana vid att jobba mot utländska kollegor och partners, istället för bara polis och inrikes säkerhetstjänst som ofta är fallet i dag.

Rapporten pekar också på behovet hos myndigheter att noggrannare kartlägga extremhögerns finansiella flöden, ett viktigt element av att bekämpa transnationell brottslighet och terrorism som hittills eftersatts vad gäller extremhögern. Slutligen pekar man på att nätföretag skulle kunna göra, eller regleras till att göra, mer för att förhindra att våldsamma högerextremister missbrukar deras plattformar och tjänster, på samma sätt som man har gjort med exempelvis den radikalislamistiska Daesh-rörelsen. Men även civilsamhället kan spela en stor roll.

–  Civilsamhälleliga organisationer och NGO:s, som Expo eller Hope Not Hate i Storbritannien, sitter ibland på en kunskap och information som saknas hos myndigheter och akademi, säger Morgan Finnsiö.  

Bidrar till förståelse

Den ”globalisering” av extremhögern vi ser i dag är egentligen kulmen på en tendens som har pågått mycket länge – rörelsen har funnits i snart hundra år och den började nätverka över landsgränser och bejaka gemensamma ideologier redan på 1920-talet i vissa länder. Inte minst den svenska extremhögern har alltid varit ledande i att bygga en global gemenskap kring fascistiska idéer, något som utmärker den även idag.

­– Nordiska motståndsrörelsen, som trots sin bas i Sverige är en de facto transnationell organisation med grenar i hela Norden, har blivit något av en inspiration och förebild för andra högerextrema grupper i västvärlden på senare år tack vare sin hårda satsning på att nå ut över hela världen med sin propaganda på ett flertal språk, säger Morgan Finnsiö.

Han nämner även den svenska så kallade alternativhögern, som består av ett brett spektrum av högerextrema aktörer som framförallt är verksamma inom digital media. De spelar en ledande roll i den globala extremhögern när det gäller att utveckla och sprida idéer och propaganda.

Morgan Finnsiö hoppas att rapporten ska bidra till ökad förståelse för den våldsbejakande högerextremismen i världen.

– Jag hoppas rapporten bidrar till en förståelse av högerextremismen som ett transnationellt och globalt väsen. Det är så den måste begripas och det är endast så den kan motverkas, både säkerhetspolitiskt men också av allmänhet och civilsamhälle. Jag hoppas också att den ger idéer och verktyg för vidare efterforskning till alla som är intresserade, vare sig medborgare, journalister eller akademiker.

Ta del av rapporten här.

Anders Dalsbro