Ödmjuk aktivist under radarn

José Epita Mbomo föddes 1911 på den dåvarande spanska kolonin Isla de Corisco, en ö tillhörande dagens Ekvatorial-guinea. Som tonåring åkte han till Spanien för att arbeta som mekaniker på en flygbas i Los Alcázares. Där gifte han sig med Cristina Sáez och de fick två barn.

År 1939 flydde familjen undan det spanska inbördeskriget och bosatte sig utanför Bordeaux. Mbomo fortsatte sin karriär som mekaniker och gick samtidigt med i den franska motståndsrörelsen. Gruppen genomförde, under Mbomos ledning, flera sprängaktioner för att sabotera för nazisterna.

1944 greps Mbomo och deporterades till det tyska koncentrationslägret Neungamme utanför Hamburg. I lägret arbetade han som mekaniker och servitör och kunde därför smuggla med sig mat till sina medfångar – vilket senare beskrivits som livsavgörande för flertalet personer. 

Tyskarna började att evakuera lägret 1945, och Mbomo placerades på Cap Arcona, ett tyskt fartyg som byggts om till ett flytande fängelse. Den 3 maj bombade britterna fartyget och av de 4 500 fångarna ombord på överlevde endast 350. Bland dem José Epita Mbomo.

José Epita Mbomo dog 1969. År 1975 prisades han postumt av den franska regeringen för sina insatser mot nazismen men hans livsberättelse förblev relativt okänd. Tidigare i år uppmärksammades han dock i spanska El País.

Texten publicerades första gången i #1 2021 av tidskriften Expo.