Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

"Överdrivet hot om fascism" skriver Svend Dahl i en ledarartikel från Liberala nyhetsbyrån. Han har läst en bok (Väljarnas hämnd) av Bengt Lindroth, tidigare Nordenkorrespondent för Sveriges Radio. Där den numer rätt tröttsamma jämförelsen mellan de nordiska populistpartierna och Sverigedemokraterna tycks förekomma.

"Ambitionen att skaffa sig kontroll över samhällets alla delar saknas däremot, precis som fascismens våldsdyrkan", skriver Dahl om populistpartierna och fortsätter "Med största sannolikhet kommer även Sverigedemokraterna att utvecklas i den riktningen...".

Dahl lägger sedan in brasklappen "Däremot framstår det fortfarande som avlägset att SD skulle bli insläppta i den politiska värmen".

Ja, man kan ju fråga sig varför? Kanske för att Sverigedemokraterna har en partiledare som vill assimilera den svenska befolkningen. En riksdagsledamot och partistyrelseledamot som vill ha ett enpartisystem där SD är enda partiet. Ett partiprogram där man talar om nedärvda essenser och för en politik där medborgarskap ska kunna återkallas.

Och varje vecka marineras vi av sverigedemokraters utspel där fascism, hyllande av mördande och öppen rasism är huvudingrediensen. Är det inte en sverigedemokrat i Skåne som vill skjuta flyktingar på Öresundsbron så är det en sverigedemokrat i Norrköping som hyllar Hitler och Slobodan Milosevic för deras mördande. Är det inte en sverigedemokrat i Mullsjö som skryter om att han ska ha begått krigsbrott så är det ännu en sverigedemokrat i Skåne som vill skjuta flyktingar.

Listan har blivit oändlig i synnerhet i och med att partiet har vuxit. Det är dags att skrota föreställningen om att sånt här tillhör partiets förflutna. Allt pekar ju på att det faktiskt är precis tvärtom.

För nej. Sverigedemokraterna kommer inte att kliva in i vare sig riksdag eller på kommunfullmäktigemöten, göra fascisthälsning och säga "Nu tar vi över!!!".

Faktum är att inte ens den som stolt kallar sig nationalsocialist gör en sådan sak. I Ludvika, där Nordiska Motståndsrörelsens Pär Öberg, valdes in på ett SD-mandat förra valet hälsar han artigt på dom han annars kallar "folkförrädare", begär ordet, går upp i talarstolen och blandar försvar av byskolor med antijudiska konspirationsteorier.

Sedan sitter han i sin nationalsocialistiska organisations poddradio och förespråkar våld mot sina politiska motståndare. Inga konstigheter.

Funkar det för en nationalsocialist så funkar det så klart för en sverigedemokrat.

Jag vill inte lasta liberalen Svend Dahl för detta naiva förhållningssätt till nationalismen och fascismen. Men att det, på riktigt, inte ringer brutalt ljudande varningsklockor i det politiska etablissemanget över hur denna politiska miljö det senaste decenniet ätit in sig i det politiska samtalet och i de beslutande församlingarna borde i alla fall för en liberal vara häpnadsväckande.

Jämförelsen må halta men det brukar ju heta att man ska tala till bönder på bönders vis:

Ponera att en Al Qaida-ledare tagit sig in i kommunfullmäktige i Ludvika genom att skrivit upp sig på en valsedel för Miljöpartiet. Hade det politiska och massmediala ramaskriet uteblivit även då? Det kanske hade räckt att han tog i hand med sina politiska motståndare och journalister för att hotet skulle negligeras?