På marsch mot romerna

Mörkret lägger sig över den avspärrade bygatan där allt fler aktivister från det högerextrema partiet Jobbik och dess förbjudna para-militära gren Magyar Gárda samlas. Vi är i byn Olaszliszka i nordöstra Ungern när Jobbik och gardet hyllar en av den nationella rörelsens nya martyrer. För precis tre år sedan, här på bygatan, misshandlades biologiläraren Lajos Szögi till döds av en grupp romer som var upprörda över att han kört på en ung flicka.

Flickan skadades inte allvarligt, Szögi sparkades ihjäl. Åtta romer är dömda och Jobbiks galjonsfigur och EU-parlamentarikern Krisztina Morvai har sagt att fler borde ställas till svars. Ett påkostat minnesmärke över läraren har rests vid vägkanten bland de slitna husen.

20 procent av befolkningen i Olaszliszka är romer, de bor i den här fattiga änden av byn. I kväll får de bevittna hur polisen spärrar av deras gata på två ställen, skapar en trång fålla för demonstranterna. Många hundra har kommit i bilar och bussar. Alla är inte uniformerade, men många. Alla marscherar inte, men en del. En trupp i kamouflageuniformer som smiter åt om deras vältränade kroppar sticker ut i den svarta massan.

Poliserna är lika många som demonstranterna, lika svartklädda, med hjälmar och sköldar och rottweilrar med munkorg. Romerna hänger vid sina dörrar, barnen storögda över den uniformsklädda invasionen.

Gardesmedlemmar tänder ljus vid minnesstenen, faller på knä, ordnar med kransbanden. Romernas hundar skäller ikapp med polishundarna i mörkret, här finns hundar på varje bakgård.

En talarstol är uppställd på ett stycke mark mellan två slitna hus. Fanorna fladdrar i strålkastarljuset, facklor flammar när demonstranterna tågar in. Alla är inte unga, här finns både tanter och tjocka farbröder.

Några boende står utanför sina hus bakom rostiga staket, andra sitter inne. Genom de trasiga jalusierna ser man cigarrettglöden i mörklagda rum. Efter en stund går alla in, en tv slås på. Hade romerna stannat ute hade de fått höra talarna säga att tiden nu är inne då ungrare inte längre behöver vara rädda. I stället ska andra få vara rädda, och de har anledning till det, säger en talare.
– Den nya regeringen i Ungern ska gå i fotspåren av regeringen från 1944, säger László Bodrog, och tydligare kan man knappast antyda att etnisk rensning är framtidens modell.

Bodrog är den som kommenderar gruppen i kamouflageuniformer, den ingår i Nemzeti örsereg (Nationella gardet), en paramilitär organisation med anor från 1800-talet som återuppväcktes för några år sedan och står Jobbik nära.

Kanske hörs ljudet från högtalarna in till romerna inne i husen också, liksom de slagord som avbryter talen. "Gud give – bättre framtid" – det är Magyar -Gárdas -hälsningsfras.

Talarna på ängen i det romska gettot skyller Ungerns förfall på liberalerna, judarna och medierna. Men nu ska kulten av Mammon krossas, ett renare samhälle skapas med värdena från det förgångna. Mordet på Lajos Szögi har blivit en signal till uppvaknande.

Lorant Hegedüs, en präst som är välkänd i hela Ungern för sin antisemitism, drar rentav en parallell mellan den mördade läraren och Jesus:
– Det har hänt tidigare att en man liksom Szögi offrade sitt liv, och det skapade en ny tidsålder och ett nytt liv för alla.

Några av de svartklädda demonstranterna har ordet Csendörség på ryggen. Det är namnet på den gamla landsortsmilis som spelade en viktig roll i deporteringen av judar under andra världskriget.
– Csendörség var nyttiga och effektiva. På den gamla goda tiden tog de den som begått något brott till polisstationen och klådde upp honom. Det var mer effektivt mot kriminaliteten än långdragna rättsprocesser, och sådana tag behöver vi igen, säger Jobbiks viceordförande Levente Muranyi.

Ungern tillhör ungrarna, fortsätter han. Och de som inte håller med om den saken kan lika gärna flytta härifrån, den möjligheten finns för alla minoriteter.
– Men romerna här kan vara trygga: vi ska skydda dem och hjälpa dem i deras kamp mot sin egen brottslighet. De måste bara byta ut sina företrädare. Viktória Mohácsi är bara en av många korrupta romaledare.

Polisen håller oklanderligt ordning kring demonstrationen, också när mötet är slut och deltagarna nöjda snubblar mot bussarna.

Föraktet mot romer är djupt och mycket spritt i Ungern. I en opinionsundersökning instämmer 58 procent med påståendet att "zigenare har brottslighet i blodet". Hela 80 procent anser att "zigenarna gör inget för att anpassa sig till samhället". Och samtidigt som Jobbik skanderar sina antiromska slagord utsätts romer i Ungern för hot och våld. Sedan januari 2008 har minst nio romer dödats, ungefär lika många ådragit sig livshotande skador och åtskilligt fler utsatts för attacker.

Det går dessutom att vinna framgångar på hat mot romer, det har Jobbik bevisat. I årets val till Europaparlamentet fick partiet nästan 15 procent av de ungerska rösterna. Tre mandat.

På ett kafé i Budapest träffar vi Szilvia Varro. Hon är journalist och expert på landets högerextremism och har följt Jobbiks och Magyar Gárdas utveckling från starten. Szilvia vill inte fotograferas, medverkar aldrig i tv. I sitt arbete som undersökande journalist vill hon ha ett okänt ansikte.

Jobbik – Rörelsen för ett bättre Ungern – startade 1999 på universiteten, lite som en studentorganisation till MÍEP. Det var då det största högerextrema partiet under sin karismatiske och antisemitiske ledare István Csurka men är nu marginaliserat. 2003 bildades Jobbik och kallade sig ett nationellt radikalt parti. 2006 hade de "hittat" den så kallade zigenarfrågan. De sökte en populistisk bas, förklarar Szilvia.
– Csurkas huvudlinje var och är att allt är styrt av judarna. Men det ligger inte riktigt i tiden, eller som en av Jobbiks ledare uttryckte det: "På landet finns det inga judar längre, så vi måste byta till zigenarfrågan. För den kan alla förstå."

Men Szilvia påpekar att det inte bara är Jobbiks antiromska politik som lett till framgångar.
– Bland de unga människor som jag intervjuade i början av året var huvudpoängen att Jobbik är det "rena" partiet, det finns en besvikelse på de andra partierna. Först i andra hand kom de antiromska åsikterna, det finns så många fattiga människor i Ungern och romerna står allra längst ned.

Jobbik har även med framgång kritiserat bristerna hos den vänsterliberala regeringen, till exempel att den inte gjort något åt situationen i de romska gettona.
– Det är också anmärkningsvärt hur rädda många lokala socialister är för att förlora sina rasistiska väljare. Det medger de faktiskt offentligt: "Ja, vi vet att folk är rasistiska och ogillar romer, så vi kommer inte att stå upp för dem. Vi kommer inte att tala för romerna."

Szilvia Varro ser en fjärde anledning till Jobbiks framgångar. De är väldigt välorganiserade på internet. De grupper som är kritiska – vänsterliberaler och antifascister – är inte alls så starka. Jobbik och Magyar Gárda har ett antal sidor som är välskrivna på ett populistiskt sätt, en av dem heter Barikad.
– Det intressanta är att även den seriösa pressen använder deras nyheter. För en månad sedan hade Barikad nyheten från staden Kiskunlacháza att en ung flicka hade slagits ihjäl av en rom. Romer ringde mig och sa att deras hus var omringat av Magyar Gárda. Polisen åkte dit men gjorde inget.

Det är en sida av saken. Men det visade sig också att fakta var fel. Det rörde sig om en 42-årig kvinna. Och hon hade inte slagits ihjäl utan bara fått ett lätt slag av en ung romsk pojke som hon hade haft en diskussion med. Mer var det inte. Men seriösa medier tog uppgifterna från Barikad och nyheten spreds överallt att en ung kvinna slagits ihjäl av en zigenare.

De kollade inte detaljerna?
– Nej, så fungerar ungerska medier. Jag försökte få några kolleger på vänster-liberala tidningar att ändra uppgifterna, men det var för sent. Barikad har ett bra och ungt tilltal och det finns ingen motpol, det finns ingen modern och intelligent antifascism här i Ungern.

2007 grundade Jobbik sin paramilitära gren, Magyar Gárda. De har uniformer som anknyter till 1930-talets Pilkorsare och andra frikårer, de har vapenövningar, paraderar vid Jobbiks möten och tågar i egna manifestationer.

Varför startade Jobbik- Magyar Gárda?
– Det blir bra PR. Som parti kan man inte marschera, partier ska ha mer seriösa mål. Och sina mer radikala åsikter kan Jobbik överlåta till Magyar Gárda. Gardet spelar alltid på det här militära, de marscherar in i de romska gettona. Jag ser det som en provokation. De vill att romerna ska slå tillbaka. Hittills har det inte hänt, men…

Inför en domstol hävdade Jobbik att Magyar Gárda är oberoende gentemot partiet. Men Jobbik behöver sitt garde, och de organiserar också olika grupper.
– I Jobbik är de mer intellektuella, Magyar Gárda består verkligen av folk på lokalplanet, också en del väldigt fattiga människor. De är arbetarklass, fattiga män i 40-årsåldern. Kanske 15 procent är kvinnor.

Är de brutala människor -involverade i gatubråk?
– Nej, nej. De slåss inte på gatorna. De är tränade i meningen att de kan skjuta, de har träningsläger för sådant. Men de är inga huliganer och inte nynazister. Det finns så klart kopplingar till sådana grupper eftersom det är en ganska liten scen. Men en växande scen.

Magyar Gárdas första marsch gick 2007 genom staden Tatárszentgyörgy, där två romer senare har mördats. Det är alltså en symboliskt viktig plats för Jobbik. Gardet ville tåga genom det romska gettot men fick inte. I stället gick man i centrum med rasistiska slagord och beskrev romerna som parasiter.
– Här finns det en koppling mellan mördarna och extremhögern. Förövarna har valt platser för sina mord genom att titta på nyheterna.

Marschen i Tatárszentgyörgy startade också den debatt och rättsprocess som ledde till att Magyar Gárda har förbjudits. Gardet kallar sig nu kulturförening. Men marscherna fortsätter.

Hur är det möjligt?
– Polisen argumenterar att domen gick ut på att fem kriterier ska uppfyllas för ett förbud. De ska bära uniformer, marschera, använda militär vokabulär, formera sig militäriskt och uppträda hotfullt mot romerna. Om inte alla kriterier är uppfyllda så behöver polisen ingenting göra, går resonemanget. Jag tycker att det är skitsnack, förstås.

I Tatárszentgyörgy, längst bort i utkanten av romernas område, finns inga gatlyktor, och vägen är bara två bilspår i den sandiga jorden. Här bor Csabá Csorba med sin familj, totalt nio människor i ett hus. På andra sidan hjulspåren bodde hans son Róbert med fru och två barn, fram till den 23 februari i år.

De kom just efter midnatt, mördarna. Tände på huset, sköt Róbert och hans femårige son Robika. Det tog en timme innan ambulansen kom.
– Min fru vaknade av tre skott, hon väckte mig. Jag kunde inte förstå vad som hände, hon bara skrek att det brann. Jag hade inget mer än kalsonger på mig och trodde det var ett skämt, men så tittade jag ut genom fönstret, berättar Csabá Csorba.

Han sprang ut i underkläderna, efter sin fru. De såg svärdottern som skrek och grät och ropade på sin son.
– Vi försökte ta oss in i huset, men det brann redan för kraftigt. Så fann vi först min sonson i snön framför huset. Vår son låg längre bort bland träden, hans fru tog det andra barnet och sprang över till några grannar. Det enda vår son sade var "ner, ner, ner", vi tror att han menade "de sköt ner oss", säger Csabá.

Han berättar lågmält, nästan mekaniskt, ansiktet är slutet. De känslor han kan ha visar han inte för besökarna.
– På larmnumret frågade de gång på gång om vi var säkra på adressen och på vad som hade hänt. Vi bar in vår son till en soffa, han hade bara kalsonger och t-shirt, vi lade en filt över honom. I lumpen fick vi lära oss att ta hand om olycksfall, så jag kan. Jag kände på halsen att han fortfarande levde.

Det tog mer än en halvtimme för två polisbilar att komma, visar den undersökningsrapport som nu har upprättats av tre människorättsorganisationer. Polisstationen ligger tre minuter bort. Polismännen skämtade med varandra och verkade inte ta det hela på allvar. Och ambulansen dröjde ytterligare en kvart, den kom inte förrän en timme efter skottlossningen och var den enklaste sortens sjuktransportbil.
– Så som polisen och ambulansmännen betedde sig har vi efteråt börjat misstänka att det kanske finns något samband med dem som gjorde det hela. Det är fruktansvärt att tänka på, säger Csabá.

I den första läkarrapporten före obduktionen uppgavs branden som dödsorsak, fast skottskadorna enligt 48 vittnen var tydliga. I en obduktion framkom att fyraårige Robika dog av "blodförlust, hjärnskada, skottsår i huvudet och skottsår från ett gevär med blykulor". Hans pappa Róbert dog även han av skottskador och blodförlust.

En halvvuxen bandhund har familjen Csorba skaffat nu, den är kedjad utanför. I huset är två rum uppvärmda, liksom det lilla köket. Ett tredje rum fungerar som förråd och torkrum för all tvätt. I huset bor pappa och mamma, fem barn och två barnbarn. Csabás fru Erzsébet sitter med en baby i famnen, svärdottern har just fått tvillingar.

Ytterdörren är tunn och sprucken, det tredje rummet har inget fönsterglas, öppningen är täckt med ett lappverk av skivor. Möblerna är få, slitna och nersuttna. Men det ligger fina broderade spetsdukar på bänken där vi erbjuds att sitta. Kaffe dukas fram, och en rysligt söt knallgrön läsk med kiwismak. En tv mal på en hylla.

Efter allt som hänt er här, skulle ni vilja flytta härifrån, om ni kunde?
– Nej, säger Csabá. Men Erzsébet skulle gärna vilja. Hon är trött på att trakasseras när hon har ärende in i byn. Och hon är rädd för polisen som kör förbi dagligen utan att ta kontakt, de bara skrattar sinsemellan.

Lidia Horváth, vice ordförande i den lokala romska självförvaltningen, är också på besök hemma hos Csorbas. Hennes organisation är maktlös, säger hon, men nu tänker hon bygga upp ett eget garde, av romer.
– Jag är inte lika feg som de flesta av mitt folk, vi måste vara lika starka som de andra nu. Det handlar om liv och död för romerna.

Lidia har redan fått betala ett pris för sin uppkäftighet. Hennes hus brändes ner några veckor efter morden. Polisen säger att det var försäkringsbedrägeri, att hon själv tände på.

Både hon och Csabá Csorba är övertygade om att Magyar Gárda – och polisen – står bakom morden och branden.
– Min sexåriga sondotter säger att hon såg fem män, tre i gardets uniform och två poliser. Jag tror på henne, och dådet måste ha utförts av män härifrån, med bra lokalkännedom. De visste var huvudkranen satt, de hade stängt av vattnet så att vi inte kunde släcka, säger Csabá.

Men Szilvia Varro, experten på höger-extremism, avvisar det här som konspirationsteorier. Ingen har påvisat sådana samband, hävdar hon. För morden har ungerska myndigheter häktat fyra män med kriminell bakgrund. De greps i -Debrecen, långt bort i östra Ungern.
– Jag har granskat de här morden från början. Om de här människorna skulle ha kopplingar till Magyar Gárda eller Jobbik så skulle det ha uppenbarats. Det har det inte, säger Szilvia Varro.

Hon förväntar sig inte heller att någon i Magyar Gárda skulle döda romer.

– Det är klart att tankarna och idéerna är ungefär desamma. Men det är en stor skillnad på att döda någon och att marschera. Jobbik och Gardet är inga idioter utan smarta typer, de vill vara med och bilda regering och diktera villkoren i Ungern. Men de kommer inte att mörda. Jag vet att en romsk aktivist som Viktória Mohácsi säger det, och man kan förstå att romerna, som självklart är offer, sätter ihop saker på det sättet.

Men tycker du att Jobbik, med sin antiromska politik, har ett ansvar för våldet mot romer?
– Ja, jag tror att ord kan påverka. Men det är mer komplicerat än så.

Romer som vi har träffat berättar att polisen trakasserar dem, besöker deras områden flera gånger om dagen. Är det så eller gör polisen bara sitt jobb i områden med hög kriminalitet?
– Det är svårt att svara på, eftersom det finns en rädsla på båda sidorna – polisen är rädd och romerna är rädda. Men poliserna har makten, vilket inte romerna har. Å andra sidan är det svårt även för polisen. De får inte tillräckligt med stöd uppifrån.

Szilvia Varro tror på framgångar för Jobbik vid parlamentsvalet i vår, även om de nog inte når de 15 procent de fick i Europavalet. Men hon ser inte Jobbik i parlamentet som det stora problemet.
– De kommer att bli mer moderata när de kommer in, så gick det för MÍEP. När den karismatiske Csukar blev invald försvann hans makt, han satt i utskott, pratade lite om ditten och datten, lite antietniskt trams, men kunde inte åstadkomma mycket. En liknande utveckling förväntar jag mig med Jobbik också.

Lokalvalen som hålls på hösten nästa år är mycket farligare, menar Szilvia. De konkreta besluten tas lokalt, vem som får socialhjälp i en by och sådana saker. När Jobbik får in folk i det lokala styret kommer det att skapas större etniska spänningar mellan ungrare och romer.
– Okej, jag vill inte heller lyssna på Jobbiks slagord i parlamentet. Men det är när de kommer in på det lokala planet, i polisen och andra myndigheter, som det blir riktigt farligt, sammanfattar Szilvia Varro.

Jobbiks partistab talar ogärna med utländska medier. För att få göra en intervju måste man fylla i ett formulär där personuppgifter och de frågor man vill ställa ska anges noga. Dessutom ska reportern skriva under på att han eller hon inte har några förutfattade meningar om partiet, är politiskt obunden etc. En journalistisk omöjlighet med andra ord.

Men när Jobbiks lokalavdelning samlas i småstaden Pápa, tio mil sydväst om Budapest, är det ingen som bryr sig om några bestämda föresatser.

Partiet har torgmöte på gågatan, mittemot järnaffären och en shop som skyltar med trosor på en ställning utanför. På ett bord, liksom på ett altare, har en bild av den mördade läraren Lajos Szögi ställts upp. Pápa är ett centrum för Ungerns kalvinism, vilket borde bädda för många Jobbiksympatisörer. Men intresset verkar ljumt. Inte många stannar för att lyssna. De romska lördagsshopparna är inte mer skrämda än att de på väg mellan affärerna går tätt förbi talarna. När den lokale partiordföranden Imre Orbán hyllar de stora fosterländska värdena muttrar en förbipasserande romsk man: "Ungerska värden, sug min kuk."

Efter Orbáns tal om zigenarbrottsligheten och nationalhymnen får vi ställa frågor.

– Jobbik är det enda parti som kan rädda landet från de senaste 20 årens vanstyre och från det globala kapitalet. Partiet kan också rädda vår ungerska identitet, som håller på att försvinna, säger Imre Orbán.
– Man kan inte träffa en enda människa här i stan som inte har haft problem med zigenare. I skolorna attackeras vita barn av zigenare – de tar mobiler och andra ägodelar. Det är kanske okej i zigenarsamhällen att bete sig så, men inte i det ungerska, säger Polexénia Pólzik, även hon aktiv i den lokala Jobbikavdelningen.

Hon hävdar att den normalt arbetande ungraren håller på att försvinna på grund av att zigenarna har tre gånger så hög nativitet. Man kan inte ens föreställa sig vad som kommer hända inom några år, menar hon.

Men vad vill Jobbik göra åt detta?
– Vi måste ge dem kultur och placera dem i olika områden för att bryta det ickefungerade liv de för, säger Polexénia.
– Inte bara det, säger István Galambos. Vi måste också tvinga dem att börja jobba, för nu får de socialbidrag från regeringen. Man kan inte ändra deras attityd om de inte tvingas till arbete.

Romerna våldtar det ungerska samhället, fortsätter Polexénia:
– Om inte vi ungrare försvarar vår kultur och vår identitet så kommer ingen annan att göra det åt oss. Vi har ingen-ting emot andra, vi vill bara försvara våra värderingar.

Jobbiks lokalpolitiker menar att regeringen de senaste åren gett romerna för mycket makt och att en felaktig bild sprids om dem.
– Medierna beskriver inte det som sker, de skriver bara när ungrare anfallit zigenare. Men zigenarbrottsligheten är så hög i det här området att Jobbik säkert får framgångar i valen nästa år, säger Polexénia och hennes kollegor och börjar segervisst packa ihop podiet.

En annan dag, en annan stad. Kiskunlacháza, där spänningarna mellan romer och majoriteten har ökat den senaste tiden. Här har nu bildats en samorganisation. Sándor Szábo är ordförande. Han är inte rom, men säger att han är romernas vän. Men det viktiga för dem är inte kulturellt självstyre. Det enda viktiga nu är ordning i staden och fred mellan grupperna. Szábo säger det flera gånger för säkerhets skull.

Med på mötet är också Sándor Kádár, i svart uniform från Nemzetörség. Uniformsjackan har symboler som för tankarna till Pilkorsarna. Men kåren är positivt inställd till romerna, förklarar han. Det verkar dock inte som om de romer vi träffar har samma uppfattning. Så länge Kádár är i rummet vill ingen berätta något.

Mónika Gombos som är rom har utsetts till vice ordförande i samarbetsorganisationen. Hon har daglig kontakt med myndigheterna:
– De svär att de vill ha fred mellan grupperna, men polisens inställning till romerna blir alltmer negativ. De fortsätter att säga saker som att romer helst borde slås ihjäl på torget.

Mónika upplevde den värsta natten i sitt liv för bara några veckor sedan. Det är den händelsen som Szilvia Varro refererade till när hon beskrev hur ungerska medier okritiskt använder högerextrema nyhetskällor. 300 män från Magyar Gárda drog in i de romska kvarteren och krävde att man skulle utlämna en 16-åring som varit i bråk med en ungrare.
– "Stinkande hynda, ge oss din son" skrek de. Gardet kom klockan åtta på kvällen och inte förrän fyra på morgonen hade polisen fått ordning, berättar Mónika som bor precis bredvid.
– Jag var rädd, inte bara för egen del utan för min familj. Kan vi bo kvar här? Vi har fyra barn och deras kusiner var också hos oss då.

Vart kan ni flytta?
– Den frågan ställer vi varje dag. Min svärmor har redan fått flytta till släktingar i en annan stad. Men det finns ingen plats i Ungern där en rom kan vara 100-procentigt säker.

De lokala myndigheterna har valt ut Mónika som samarbetspartner och företrädare för hela den romska gruppen. Men hon värjer sig mot den rollen, hon skäms:
– Om integration ska innebära att bara en person utses till att stå för alla romers kontakter med majoritetssamhället, då blir det som på zoo. Och det blir väldigt dåligt för oss. Hur ska det bli med allt annat viktigt: skolor, arbetstillfällen? Romer får inte en chans att visa att vi kan lära oss, att vi kan jobba.

I det romska området i utkanten av byn kommer vi hem till János Sztojka, 54, och hans stora familj. I sällskap har vi den romska aktivisten Viktória Mohácsi, som efter en period i Europaparlamentet nu jobbar med att dokumentera och driva processer när romer utsätts för övergrepp. Samorganisationens representanter följer också med. Sándor Kádár följs av oroliga blickar.
– Alltihop startade med den nya borgmästaren för tre år sedan, det var han som drev upp konflikten mellan ungrare och romer, säger János.
– Sedan 2006 får mina barnbarn inte handla i affärerna, och folk spottar åt min svärdotter som är lite mörkare i hyn än vi andra och skriker fula ord som vi aldrig skulle använda.

Sztojkas har flera hästar i stallen, hönor på gården. Det är rätt skräpigt och flugorna surrar kring förstutrappen. Inne i stora rummet trivs flugorna ännu bättre, en vedkamin med en jättegryta varmvatten gör rummet hett och fuktigt. Tvätt hänger på en ställning, här luktar rent. Småbarnen är välklädda och nyfikna och János fru Margit bär in små koppar med pulverkaffe.

Ett grannhus brändes ner för tre -månader sedan. Det hade just köpts av en romsk familj som hade tagit dit sitt bohag men inte hunnit flytta in ännu.
– Huset började brinna klockan två på natten. Vi såg inte vem som tände på, men någon utanför ropade in i lågorna: "Lever ni fortfarande?" berättar Margit.

När hon sade till polisen att branden måste vara anlagd hotade de att misshandla henne.

För några veckor sedan kom den senaste incidenten. Äldste sonsonen var ute för att slå gräs till hästarna med sin fru, som är gravid i fjärde månaden. Tre ungrare, kända i byn som fyllerister, började bråka och slog hästarna. Då en av dem gav sig på kvinnan tog mannen sin lie och försvarade sin fru. Angriparen skadades men är ute från sjukhuset nu.

25 poliser kom för att hämta son-sonen som kallades "zigenarmördaren", men familjen som var orolig för hans säkerhet gömde honom hos släktingar. När advokat ordnats avtalade sonsonen att komma frivilligt till polisstationen i en grannstad, men ett femtontal poliser gjorde ändå ännu en husrannsakan.
– Om vi inte hade haft advokat med oss skulle de ha dödat honom på polisstationen, det är jag säker på, säger János.

I botten finns också en markkonflikt. Familjen har ägor nära en plats där en mångmiljonär vill anlägga en sjö och bygga ett turistcentrum. Investeraren känner borgmästaren som för några veckor sedan kom gående förbi och tyckte att János skulle sälja sitt hus till kommunen. Han skulle kunna skicka en tjänsteman med bud om priset.

Hans fru Margit tar till orda:
– Jag är inte välkommen i stan längre och folk säger att det är jag som lär upp alla unga zigenare att stjäla. Men det löjliga är att jag ju inte är rom, jag har bara varit gift med den här karlen i 36 år, säger hon och klappar sin mans hand.

Viktória Mohácsi suckar djupt över hur långt kvar det är till en fungerande integration. Efter att redan i tonåren ha börjat göra tv-dokumentärer om övergrepp på romer fick hon som liberal politiker regeringens uppdrag att reformera skolsystemet, som missgynnar romska barn och ungdomar.

Hon fann en modell och EU anslog pengar, men de användes i mycket liten utsträckning. Enligt Viktória Mohácsi är förklaringen att kommunerna inte ville ha någon förändring. De infrusna bidragen förskingrades i stället av korrupta politiker.

Viktória föddes 1975 som nummer fem av sex syskon, i en liten by på gränsen mot Transsylvanien, och hon vet vad segregering innebär. Familjens hus låg ensamt, granne med kyrkogården, det var den enda tomt de fick köpa. Barnen skickades till internat i annan stad eftersom det bara fanns lågstadium för dem hemma. Hon hade bästa betyg men fick aldrig flytta fram till de första bänkarna där de andra duktiga satt. Hon har ingen enskild förklaring till varför hon kunde lyfta sig och bli Europaparlamentariker innan hon var 30.
– Men jag kallades betongskallen hemma. Jag var envis och visste tidigt att jag ville göra något, inte bli kvar i mina föräldrars villkor.

Hon arbetar inte längre för att förändra lagarna i Ungern.
– Lagarna är okej, det är i tillämpningen som bristerna finns. Men allt arbete genom åren har lärt mig att det inte är lätt att få förändring till stånd.

Hon blir själv hotad, Magyar Gárda har stått utanför hennes hus. Barnen är rädda för "nazisterna". Ibland är hon på gränsen till sammanbrott, förtvivlar över möjligheterna att åstadkomma förbättringar för romerna.

I Tatárszentgyörgy träffade vi en kvinnlig romsk ledare som ville starta ett romskt garde. Är det en väg?
– Nej, romerna har inte de pengarna, den makten. Jag tror inte att det kan bli inbördeskrig. Bara att förtrycket kommer att fortsätta.

Så gott som varje dag funderar hon, känd politiker, på att söka asyl utanför Europa, för att skydda sin familj.

Här i Kiskunlacháza är Viktória Mohácsi intresserad av utredningen efter ett uppmärksammat flickmord. 14-åriga Nóra Horák hittades våldtagen och dödad i en park mitt i stan. Fast ingen rom bor i närheten rubricerades dådet som zigenarmord. Över 3 000 personer samlades på platsen den 28 november i fjol för att protestera mot våldet. Eller som borgmästaren József Répás uttryckte det: "Kiskunlacháza har fått nog av romavåldet." Mellan 200 och 300 aktivister från Magyar Gárda deltog i manifestationen liksom den högerextrema MC-klubben Goy Motorcyclists.
– I utredningen fick 92 romska män lämna DNA-prov, den yngste var 13 år. Ändå hade man tidigt funnit ett blont hårstrå i flickans kropp, säger Viktória.

Den blonde mördaren, en 25-årig icke-rom som bodde nära brottsplatsen, greps efter ytterligare ett kvinno-överfall. Det brottet uppmärksammades inte alls så mycket. För hon var rom, hävdar de romer vi talar med.
– Hon var inte rom, säger gardesmannen Sándor Kádár bestämt. Och så är den diskussionen slut.

Vi kör iväg tillsammans med taleskvinnan Mónika Gombos längs grusvägen, förbi andra slitna romska hus, för att titta på platsen där den konstgjorda sjön ska anläggas. Och bara ett kvarter bort står han, i blåställ lutad mot en cykel, ungraren som blev huggen med lie av János och Margits sonson som försökte skydda sin gravida hustru. Längre är det inte mellan dödsfienderna i en ungersk by.

Anders Dalsbro

Erik Sidenbladh

Lär dig mer

Expo Wiki

Jobbik

Jobbik Magyarországért Mozgalom, på svenska Rörelsen för ett bättre Ungern, är ett ungerskt konservativt parti som grundades 2003. Partiet driver en hård politik mot invandrare, judar, romer och hbtqi-personer. Många bedömare klassar Jobbik som nyfascistiskt.

Läs mer