Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Efter nästan 20 år står nu moskén färdig i Keillers park på Hisingen i Göteborg. Turerna har varit många och inte heller invigningen gick obemärkt förbi. Ca 150 personer – några hitresta från bland annat Danmark och England – demonstrerade sitt missnöje mot moskén och vad de uppfattar som en islamisering av Europa. Kanske dubbelt så många demonstrerade samtidigt sitt stöd för moskén.

Redan i slutet av förra året utannonserades bildadandet av Swedish Defence League (SDL) – som en svensk gren av andra så kallade Defence Leagues som etablerat sig runt om i Europa – och som första samlande aktivitet flaggade SDL för en demonstration mot moskébygget på Hisingen. Enligt uppgift tilläts de sedan inte delta i demonstrationerna eftersom organisatörerna tyckte de var "för sionistiska". Istället var det en annan relativt nystartad nationalistisk rörelse, Försvarskåren för Sveriges Självförsvar (FSS), som blev främsta initiativtagare till demonstrationerna mot moskén.
Båda dessa grupper, liksom Sverigedemokraterna och andra organisationer på yttersta högerkanten, har börjat använda sig av en strategi som kan vara värd att notera. Snarare än att (endast) ge uttryck för negativa budskap – att vara mot moskébyggen, invandring, islam – lyfter man fram att man är för värden som en majoritet svenskar kan tänkas sympatisera med, och som de flesta inte förknippar med högerextrema rörelser.

Swedish Defence League, som har det uttalade syftet att motverka vad de uppfattar som islamifieringen av det Svenska samhället, skriver exempelvis i sitt manifest att det är för djurrätt, feminism och HBT-rättigheter. Det står inget på deras Facebooksida om hur man aktivt arbetar för att stödja feministers eller homosexuellas sak. Det är däremot tydligt att man för fram dessa sakfrågor som hotade av "islam", som i SDLs tolkning förespråkar såväl ritualslakt som "antisemitism, homofobi, polygami, tvångsgifte, kvinnomisshandel och sex med minderåriga."

Samma strategi kommer till uttryck på Försvarskåren för Sveriges Självförsvars hemsida. Liksom bland andra Sverigedemokraterna lyfter FSS fram kyrkan och den kristna tron som något positivt som måste värnas. "Vi går inte bara i kyrkan av tradition som vissa vill ha det till, vi går till kyrkan för Guds skull, " heter det. På hemsidan lyfts kristendom fram som en kraft som kan ena svenskarna mot det yttre hotet "i form av mänskliga bomber sprängningar som resulterar i att oskyldigas liv sätts i fara, bilbränder, gruppvåldtäkter, pedofili narkotika o sprit langning, allt i Allahs o muhamed profetens tecken."

FSS lyfter också fram svensk historia och tradition som positiva värden. Detta har varit en märkbar strategi i protestarbetet mot moskébygget vid Keillers park. En av Rambergets klippor lär enligt folktron någon gång ha använts som ättestupa, och därför har röster höjts om att värna det svenska kulturarvet. På debattforumet Flashback lyfts Ramberget fram som "en närmast helig plats" och som "en av Göteborgs mest klassiska platser." Istället för att ensidigt säga att man är mot moskébygget, framhåller man att man är för värnandet av det svenska kulturarvet och den svenska traditionen.

En liknande argumentation blev tydlig redan när Fittja moské skulle byggas vid Albysjön utanför Stockholm för några år sedan. Den gången gjorde sig röster hörda som ville värna fågellivet i sjön. Fåglarna, menade man, kunde bli rädda om det låg en moské vid stranden. Förutom argumenten att moskéer skapar trafikkaos, sjunkande huspriser och allmän oordning görs de också till ett hot mot kulturminnet, landets kristna arv och den svenska naturen.

En snabb genomsökning av internet tycks indikera att moskémotståndet ofta kan förena och samla en mängd olika intressegrupper som annars sällan har gemensamma mål. Förutom högerextrema och högerpopulistiska grupper, kan motståndet mot moskéer locka till sig efterföljare som först och främst betecknar sig som exempelvis kristna, ex-muslimer eller ateister. Om dessa deltagare skulle diskutera eller protestera mot andra frågor än "islam, muslimer och moskéer" är det tveksamt om samma enhet skulle föreligga. Därför är det intressant att ställa sig frågan om anti-moskékoalitionerna skulle implodera om man istället diskuterade de enskilda frågor som förs fram som värda att värnas. Det blir också intressant att se om, och i så fall hur, ovan nämnda rörelser kommer att gå vidare i sin kamp för utökad djurrätt, feminism och HBT-rättigheter.