Pyspunka för extremhögerns storsatsning

Det skulle bli valet då Europas extremhöger tog sitt stora kliv framåt. I spåren av flyktingkrisen och finanskrisen såg de sin stora chans att vinna en historisk seger. Resultatet är inte helt klart. Men EU-valet verkar inte bli den politiska jordbävning som vi fasade för.

På vissa håll är utvecklingen visserligen alarmerande. Viktor Orbán behåller sitt grepp över ungersk politik. I Polen ökar regeringspartiet Lag och rättvisa. I Italien dominerar Lega, lett av en Matteo Salvini som gärna gör blinkningar till den tidigare fascistledaren Benito Mussolini.

Tillsammans bildar de en trio som kommer fortsätta utmana grundläggande demokratiska principer och driva på hetsen mot flyktingar och minoriteter.

Men de ser inte ut att få det breda stöd de hade hoppats på.

Backar i många länder

Expos preliminära sammanställning visar att de partier som kan klassas som högerpopulistiska eller högerextrema har fått fler mandat jämfört med valet 2014. Men ökningen är inte alls så stor prognoserna pekade mot.

18 av partierna har ökat jämfört med förra valet, eller kommit in som nykomlingar. 14 partier minskar jämfört med förra valet.

I Tyskland ökade förvisso Alternativ för Tyskland, men långt ifrån så mycket som många bedömare hade trott.
I Frankrike blev Marine Le Pens Nationell samling största parti, men enligt prognoserna under valnatten ser partiet ut att backa marginellt.

Även Dansk Folkeparti, österrikiska FPÖ och Gyllene Gryning ser ut att backa.

En del av den politiska vardagen

Det talas ofta om extremhögern som en våg som drar över Europa. Men om något så visar resultatet i EU-valet att de högerextrema och högerpopulistiska partierna har etablerat sig som en naturlig del i ett polariserat och allt mer fragmenterat europeiskt landskap.

Den stora frågan nu handlar om hur resten av partierna och EU-grupperna väljer att förhålla sig till partier som SD och Viktor Orbáns Fidesz.

På ett sätt har de högerpopulistiska partierna redan vunnit en stor seger under den senaste mandatperioden. Sedan den så kallade flyktingkrisen 2015 har både retoriken och politiken anpassats till högerpopulisternas världsbild.

Den stora trenden är att de traditionella stora socialdemokratiska och konservativa partierna tappar stöd. EU slits av missnöje mot den politiska eliten, rasism, ett ökat avstånd mellan centrum och periferi, ekonomiska klyftor och olika syn på EU-projektet.

En del lockas av högerpopulismens lockrop. Men långt ifrån alla. Även liberaler och gröna partier går framåt. Nu återstår att se om den stelnande politiska mitten lutar sig emot extremhögern väljarstöd, eller om de väljer att söka stöd bland den växande gröna och liberala gruppen.

Daniel Poohl