RASRISK, Mattias Gardell (Federativs)

Amerikansk rasism har flera otäcka sidor. Den traditionella rasismen kompletteras nu med svart separatism där grupperna har nästan samma idéer och tankar som sina vita motsvarigheter – den egna rasen är överlägsen; de andra är underlägsna.

Båda ser sig som Guds utvalda folk, båda menar att de lever under en »ockupationsregim« (hos de vita rasisterna kallad ZOG – »den sionistiska ockupationsregeringen«). Tillsammans är de frälsta och stolta rasister som säger sig känna en liknande avsky och äckel för den »dekadenta liberalismen« som nazisterna gjorde i 1920-talets Berlin.

Det är svårt att förstå hur traditionella dödsfiender som Ku Klux Klan och Nation of Islam kan samarbeta för att skapa ett »rasrent samhälle«. Samma organisation som lynchade »niggers« och brände svarta kyrkor i rasrenhetens namn ser idag svarta nationalister som vänner – fast på ett fientligt plan. Louis Farrakhan, ledare för Nation of Islam, tycker att det är logiskt.

Konspirationsteorier spelar en så framträdande roll i den politiska världsbilden att man lätt får intrycket att amerikaner har en naturlig fallenhet för att uppfinna och bekämpa väderkvarnar. Gardell ger flera exempel på rasradikalernas befängda teorier.

Många konspirationsteorier är harmlösa och lockar till skratt. En favorit är Cathy O´Briens historier – förlåt, skakande vittnesmål – om hur hon i 30 år varit hjärntvättad sexslav åt den amerikanska regeringen och CIA. Men skrattet fastnar också lätt i halsen. I merparten av boken beskriver och analyserar Gardell en brutal och hatisk människosyn. Den vanligaste konspirationen är en väl uttjatad tes som hävdar att »judiska frimurarsatanister leder den globalkommunistiska nya världsordningen«. Friheten kan bara vinnas genom väpnad kamp och inbördeskrig.

Mattias Gardell ger den hittills mest heltäckande bilden av amerikansk extremism. I flera år har han rest runt och besökt svarta och vita nationalister, besökt milismöten, hälsat på hemma hos privatpersoner, identitetskristna raskyrkor, asablotare, fängelser och moskéer. Resultatet har blivit en bok som är svår att lägga åt sidan och som man gärna vill diskutera vidare kring när man läst färdigt. Det ska tilläggas att boken är lätt skriven med en medryckande skönlitterär prosa som ger aha-upplevelser och lika ofta lockar till skratt som till rysningar av obehag.

Boken baseras på ett stort antal intervjuer med ledande amerikanska raskrigare. Det känns möjligen lite befängt att alla dessa får ett varmt tack i inledningen; uppräkningen av namn är som ett utdrag ur extremisternas »Vem Är Vem«, t ex den livstidsdömde David Lane som myntat de 14 orden – »Vi måste säkra existensen för vår ras och en framtid för våra vita barn« – och som är ledstjärna för bland annat svenska Nordland.

Boken är en varningsklocka för oss i Sverige. Sedan 1980-talet har de amerikanska rasgrupperna varit en viktig inspirationskälla för svenska nynazister. Det är hög tid att börja diskutera motåtgärder mot ideologier som värderar varje människa i raser, kulturer och i viss mån nationaliteter.

My Kaufmann/Expo
© Expo 1999