Så förnekas Förintelsen

"Förintelsen, vilket forskning om är strikt förbjudet i väst, var ingenting annat än ett absurt påstående för att bosätta europeiska judar i det muslimska landet Palestina". Texten återfanns på hemsidan till den iranska statskontrollerad radiokanalen IRIB förra året, dagen efter Förintelsens internationella minnesdag den 27 januari.

Av olika skäl har det funnits ett intresse av att antingen helt förneka eller att förminska och relativisera folkmordet på judar. Vissa påstår till och med att att judarna själva allierade sig med nazisterna för att begå folkmordet.

Nazister ser Förintelsen som en belastning om de återigen ska kunna få gehör för sin politik. Högerextremisten Richard Harwood, vars verkliga namn är Richard Verall, var aktiv i det brittiska högerextrema partiet National Front. I ett förord till boken "Dog verkligen sex miljoner judar" skrev han om varför han anser att Förintelsen utgör ett problem:

"Vi hotas av oåterkallelig förlust av vår europeiska kultur och vårt rasarv. Men vad händer, om en människa vågar tala om rasproblemet, om dess biologiska och politiska betydelse? Man brännmärks som den mest avskyvärda varelsen, en rasist. Och vad är rasism om inte en specialstämpel för nazister! De, så sägs det i alla fall, mördade sex miljoner judar på grund av rasism; därför måste det vara något mycket ont… Varje förnuftig diskussion om rasproblem och strävan efter att bevara den rasliga integriteten avisas därmed effektivt".

Men förnekandet av Förintelsen är inte exklusivt för rasideologer utan finns också i andra miljöer.

Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker vid Uppsala universitet, är en av Sveriges främsta experter på antisemitism och förintelseförnekande . Han säger till Expo Idag att förintelseförnekandets grundstomme sett likadan ut de senaste decennierna.

– Ingenting av det vi ser idag är egentligen nytt. Däremot är spridningen väldigt mycket större, framför allt på grund av internet. Men i stort sett är det samma gamla skåpmat som funnits väldigt länge. I skåpet har det funnits olika ingredienser och det har funnits olika kryddor. Det är precis som vid matlagning. Vi har de råvaror vi har. Sedan kan man sätta ihop maträtterna på olika sätt. Det är väl det vi ser idag, om man jämför med 30 till 40 år tillbaka, i tiden att vissa saker syns mer idag och vissa saker är lite modernare, säger han.

– Tidigare var påståendet att Anne Franks dagbok är en förfalskning viktigare än det är idag, numera spelar pseudotekniska påståenden om omöjligheten att gaskammare och krematorier kunde ha fungerat en större roll, fortsätter Bruchfeld.

Bruchfeld förklarar att förintelseförnekarnas världsbild egentligen inte skiljer sig från den som framförs i det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll från 1900-talets början. I den påstås judarna ingå i en komplott för att få världsherravälde. De påstås kontrollera finansvärlden, medierna och styr i det dolda för att erövra "världsherraväldet". Det var denna "världsjudendom" som Adolf Hitler svor att utrota.

– Grunden är tänkandet som finns i Sions vises protokoll. Det är ett gemensamt tankemönster för alla former för förnekande eller "revisionism". Det finns knappast någon revisionism var sig den är nazistisk eller "antisionistisk" som inte har den här typen av världsbild i bakgrunden, säger Bruchfeld.

Stéphane Bruchfeld berättar att föreställningen om judarnas inflytande i världen gör att antisemiter kan ingå oheliga allianser. Antisemitismen kan försona högerextremister med till exempel förintelseförnekande "antisionister" eller vänsterextremister.

– För en nazist är det självklart att judarna ligger bakom "rasblandningen" i världen och "lögnen om Förintelsen" är idag judarnas viktigaste vapen för att undergräva motståndet mot "rasblandning". Det skulle aldrig en "antisionist" eller en "antirasistisk" konspirationsteoretiker säga. Där är inte rasblandningen problemet utan det är andra saker som det finansiella systemet, Wall Street, eller konflikten i Mellanöstern. Men de ser samma krafter i bakgrunden, alla de här sakerna hänger ihop för dem, och därför kan de också mötas och samarbeta vilket vi sett många exempel på, säger Bruchfeld.

I konspiratoriska miljöer som ifrågasätter Förintelsen, i vissa extrema vänstermiljöer och i islamistisk antisemitisk propaganda är det inte viktigt att rehabilitera nazismen, menar Bruchfeld. Det viktiga är att demonisera judarna, Israel och "sionismen". Därför kan man både förneka Förintelsen, eller hävda att den inte alls var så omfattande, och samtidigt lägga skulden för den på en judisk eller sionistisk sammansvärjning. Man påstår att det är "sionisterna" som orkestrerat Förintelsen och att de samarbetat med Hitler.

– Inte heller detta är egentligen någon ny form av antisemitism utan liknande idéer spreds i Sovjet redan på 60-talet. Jag har själv ett par sovjetiska skrifter översatta till engelska från den här tiden som har det som centralt tema. En intressant sak i dem är att "sionisterna" illustreras med bilder som signalerar "judiskhet". Det är till exempel någon med en kippa på huvudet som är "sionist" för att visa att det är judar man pratar om. Antisemitiska karikatyrerna som ingick i den sovjetiska propagandan gick inte alltid att skilja av den som spreds av nazisterna, säger Bruchfeld.

Förintelseförnekare talar även ofta om en så kallad "förintelseindustri".

– Förintelseförnekare talar ofta om en "förintelseindustri", att den uppdiktade och överdrivna Förintelsen är till för att främja judiska intressen, och minnesdagar och liknande ingår i den här "industrin". Nu slår judarna mynt av det här, hävdar man. Liknande saker kan man få höra även från andra än uttalade förnekare. Bakom sådant spökar ofta i en eller annan form den här mer än sekelgamla föreställningen om den judiska världskonspirationen, om ett världsomspännande judiskt kollektiv med en dold agenda som har ekonomisk och medial makt att få alla andra att dansa efter sin pipa, säger Bruchfeld.

Forum för Levande historia släppte 2007 rapporten "antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige". I den konstaterades att fem procent av de som deltog i undersökningen i åldern mellan 16 och 75 år gav uttryck för en stark och konsekvent antisemitisk inställning. "En andel om 36 procent inbegriper en betydande grupp med en delvis ambivalent inställning till judar. Denna andel omfattar individer som instämmer i vissa antisemitiska påståenden men tar avstånd från andra och/eller har svårt att klart ta ställning för eller emot antisemitiska utsagor", står det i rapporten.

Daniel Vergara