Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Sverigedemokraterna satsade hårt på att vinna kvinnliga väljare i valet. Genom att tala om anställningsformer och anställningsvillkor i offentlig sektor ville partiet locka till sig kvinnor inom LO-kollektivet. Partiet lovade rätt till heltid och slut på delade turer, utan att ha täckning för det. Och uppenbarligen funkade det.

Att fler kvinnor tycks lockas av Sverigedemokraterna ter sig paradoxalt då partiet har en klart antifeministisk agenda. Partiet utgår från att kvinnor och män är biologiskt olika och därför lämpade att utföra olika typer av betalt och obetalt arbetet. Likaså vill partiet driva igenom reformer som inom vissa områden skulle föra Sverige tillbaka till en situation landet befann sig i på 1960-talet.

I rapporten Antifeministerna. Sverigedemokraterna och jämställdheten från Arena Idé diskuterar journalisten Anna-Lena Lodenius hur Sverigedemokraterna trots den retorik som präglade valåret 2018 driver allt annat än en jämställd politik. Det gäller såväl internt i partiet där männen dominerar på ledande poster, och i parlament med de förslag Sverigedemokraterna lagt i riksdagen.

Ett talande exempel är hur Sverigedemokraterna vill riva upp en av de viktigaste reformerna i svensk jämställdhetshistoria: införandet av särbeskattningen 1971 – det vill säga att äkta makar inte längre skulle betala hälften var i skatt på parets totala inkomst. Avskaffandet av sambeskattningen innebar ett kraftigt ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Det ökade kvinnors möjligheter till högre pensioner, gav ökat ekonomiskt oberoende och möjligheten att skilja sig.

Ett annat exempel hur Sverigedemokraterna driver en tydlig antifeministisk politik är deras ambition att avskaffa den rådande abortlagstiftningen från 1974. Istället vill partiet sänka gränsen för aborter till graviditetens tolfte vecka. Det är en allvarlig inskränkning i kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, där risken är stor att kvinnor tvingas hitta alternativa vägar för att slippa genomgå oönskade graviditeter.

Likaså förespråkar Sverigedemokraterna att det omdebatterade vårdnadsbidraget ska återinföras och de så kallade pappamånaderna avskaffas. Sverigedemokraterna vill också satsa mindre pengar på jämställdhetsarbete i skolorna. De är också emot alla former av kvotering.

Sammantaget går Sverigedemokraternas politik nästan uteslutande stick i stäv med den jämställdhetspolitik som svenska regeringar oavsett färg drivit sedan 1970-talet. Sverigedemokraterna vill kort och gott riva upp och försämra lagar och regler som kvinnorörelser kämpat för under de senaste hundra åren.

I ljuset av detta blir det tydligt att det hot mot svenska kvinnor och dess möjligheter att leva ett fritt och jämställt liv som Sverigedemokraterna menar att invandrare riskerar att föra med sig endast handlar om retorik. Istället kommer hotet mot svenska kvinnor inifrån. Sverigedemokraternas antifeministiska politik hotar såväl kvinnors möjlighet att själva bestämma över sina kroppar och sina inkomster, som grundläggande institutioner som främjar ett mer jämställt Sverige.

Lodenius rapport är därför ett viktigt bidrag. Vi kan inte nog prata om och visa på hur Sverigedemokraternas politik på olika sätt riskerar att urholka demokratin och försämra villkoren för olika grupper i samhället. Det är ytterst få, oavsett kön, etnicitet eller bakgrund som har något att vinna på Sverigedemokraternas valframgång.

Ämnen i artikeln