SD och opinionen

Expo kommenterar sällan väljarundersökningar. Det beror på att de partier vi har att granska är så små att de förändringar i tiondels procentenheter som framträder via opinionsinstituten inte är relevanta med tanke på den stora felmarginalen.
Sverigedemokraterna gör en annan bedömning. Så länge opinionsundersökningarna går deras väg rapporteras det som ett historiskt genombrott. När felmarginalen i nästa undersökning leder till en vändning nedåt svarar partiet med tystnad.
Därför gick Sverigedemokraterna i glädjerus efter en Temo-mätning i juni som gav partiet 2,5 procent. När dagens Sifo-mätning ger 1,3 procent är det dödstyst.
Men det går att dra en viktig slutsats utifrån opinionsundersökningarna. Den är att det nu, en dryg månad före valet, inte har hänt mycket i opinionen.

Av egen kraft

Liksom tidigare val är Sverigedemokraternas eventuella framgång helt beroende av hur övriga partier förhåller sig till partiet. Tas de på allvar av de etablerade partierna som ett politiskt alternativ, framställs de också inför väljarna som ett realistiskt alternativ med chans att ta sig över fyraprocentspärren.
Av egen kraft klarar inte Sverigedemokraterna att nå ut till väljarna för att övertyga dem på sina egna villkor. För några veckor sedan visade en undersökning från SOM-institutet att Sverigedemokraterna är landets mest avskydda parti, inte för att partiet är litet och marginaliserat, utan för att folk anser sig veta vad partiet står för och att de därför inte tycker om dem. Slutsats: det finns en hel del väljare som partiet behöver övertyga.

Samtidigt är Sverigedemokraterna på många håll organisatoriskt svagare idag än vad det var i valet 2002. De interna slitningarna och maktkampen har åderlåtit partiet på aktivister. Nu förlitar sig Sverigedemokraterna på ett enskilt valutskick till alla landets väljare, på pressmeddelanden och de egna hemsidorna. Via de kanalerna ska partiet stärka sin demokratiska fasad och ge en bild av respektabilitet. Samtidigt undergrävs den tunna fasaden i det närmaste dagligen av skandaler som bekräftar den underliggande rasistiska agendan.

Hade chansen

I år har Sverigedemokraterna verkligen haft sin chans. Det är näst intill imponerande hur partiet lyckades spela bort vårens kris med mohammedbilderna, som i de flesta andra västeuropeiska länder ledde till opinionsframgångar för motsvarande partier.
I Sverige avgick till och med utrikesministern efter ett grundlagsmässigt övergrepp riktat mot Sverigedemokraterna. Men partiet lyckades inte vända martyrskapet till ett starkare stöd i opinionen. En bidragande orsak är partiets dåliga organisation. En annan partiledningens inkompetens.

I år har Sverigedemokraterna för första gången en valkassa jämförbar med övriga partier, men samtidigt finns det flera faktorer som komplicerar situationen. Den ena faktorn är andra konkurrerande uppstickarpartier som tar medieutrymme och missnöjesväljare.
Men Sverigedemokraternas riktigt stora problem är att den kommande valrörelsen verkar bli en hård och ideologisk valrörelse mellan två relativt tydliga regeringsalternativ. Och däremellan blir det svårt för Sverigedemokraterna att ta sig ton.
Sverigedemokraterna vinner på valrörelser där missnöjda väljare vänder de etablerade partierna ryggen och känner att de står för samma sak. Så blir troligtvis inte fallet i år.

Med en dryg månad kvar till valet ser det onekligen mörkt ut för Sverigedemokraterna.

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer