SD överexponerade i media

SD tycks tro att om de bara får komma fram i media så kommer lögnen om det mångkulturella samhället att avslöjas och partiet mer eller mindre få ensam majoritet i alla beslutande församlingar i det här landet. Att det är ren rappakalja vet de som följt partiet under en längre tid.

Att Sverigedemokraterna är ett misslyckat nationellt projekt – i jämförelse med andra partier i Europa – beror på deras egen inkompetens och sorgliga organisation under 1990-talet. Detta givetvis i kombination med att andelen svenskar som vill rösta på ett rasistiskt parti är väldigt begränsad. Detta har dock inte hindrat SD från att hävda att det är medias mörkläggning av partiet som fått det att stå tillbaka.
Efter kyrkovalet i mitten av september så har vi facit på denna mörkläggning. SD hade innan valet två av 251 mandat i Svenska Kyrkans högsta beslutande organ. Det mediala utfallet för detta marginella parti blev mer än 100 redaktionella texter inför valet. Inget annat parti var i närheten av den uppmärksamheten.
SD kan alltså sluta gnälla, klappa varandra i ryggen och i stället inse att de fått oproportionellt mycket uppmärksamhet. Utan denna publicitet hade partiet aldrig nått de visserligen små, men ändå framgångar, som de fick i och med den röstmässiga uppgången från 0,8 procent till 1,7 procent. SD fördubblade sina mandat i kyrkomötet.

VI ÄR INTE FÖRST med att konstatera att det nu har börjat bli en vana att skriva överdrivet mycket om Sverigedemokraternas valsatsningar. Quick Response, som arbetar med granskning av nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet, gjorde inför valet 2002 en granskning av partiets exponering i media och jämförde det med större partier som stod utanför riksdagen. SD hade inför valet 2002 stöd av mindre än 0,4 procent av väljarkåren och bara åtta kommunala mandat. Både API och kpml(r) var större än SD – ändå fick Sverigedemokraterna mycket större utrymme i media. Quick Response gick igenom åtta av landets största tidningar och TT:s arkiv och fann 215 artiklar som på något sätt anknöt till SPI och 405 artiklar som handlade om Sverigedemokraterna. Samtidigt hävdade Björn Söder, dåvarande ordförande för SD:s södra distrikt, att "Vi får inte heller synas i media men det gör bara att fler sympatiserar med oss". Så dras martyrrollen ytterligare något varv och medierna trycker det som om det vore en sanning.

SKÖNT VORE VÄL om alla de här artiklarna vore någon form av granskning av partiets politik och deras idealsamhälle. Men det är inte mycket av den varan. Det visar både Quick Response och EXPO:s granskning av artiklar som skrivits om SD. Det finns undantag, men de är få. Det är de kristna tidningarna, som stått för en djupare form av granskning av partiets "protestantiska" nyfunna grund sedan förra valet 2001.

Tidningen Världen Idag kan jag ha åsikter om när det gäller deras syn på homosexualitet och vad de anser vara yttrandefrihet, men de publicerade den bästa artikeln om SD inför kyrkovalet. De ställde enkla frågor till dem som stod högst upp på SD:s lista. Gabriella Johansson, som nu tar plats i kyrkomötet, förklarade att hon tyckte att "Bibeln var mindre viktig". Det får hon givetvis tycka, men frågan är varför hon i så fall ställer upp i ett val till Svenska Kyrkans högsta beslutande organ. Det är ungefär som att säga att grundlagen är mindre viktig om man ställer upp i valet till riksdagen.

Det är bra att det finns nischade tidskrifter som arbetar oförtrutet med att granska ganska smala områden, som EXPO till exempel. Men vi kan inte ta på oss att informera hela den svenska väljarkåren om det rasistiska parti, som nästa år ska ta det stora klivet mot makten.

GRANSKNING är alltid till gagn för en vital demokrati. Slentrianmässig journalistik gjord över en kopp kaffe utan research eller ifrågasättande kan skada demokratiska intressen. Media har mycket att bevisa när vi nu närmar oss ett nytt valår.

Det är enkelt att skaffa fram information om SD – det kan gå på tio minuter alternativt någon dags läsning av några böcker. Det är inte att ställa alltför höga krav på våra kollegor runt om på landets tidnings-, tv- och radioredaktioner. Vi återkommer i frågan.