Städa upp bland våra fördomar

Gatubilden har förändras radikalt de senaste åren. Det gäller storstäder såväl som småstäder. På gator och torg och i butiker dyker de upp. "Dom andra". De som inte ser ut som vi. Som inte klär sig som vi. "Dom" pratar språk som vi inte begriper och skrattar åt saker vi inte förstår. Kort och gott, de som fötts i andra länder och av olika skäl kommit till vårt vackra, sköna land här uppe i den kalla nord. Och det är just där man stöter på dem. Inte på byggen, inte ute i fabrikerna, inte på sjukhusen, inte som fastighetsmäklare, inte i gruvorna, inte i skogen, inte på dagis eller fritis eller som lärare i skolorna. "Dom" finns bara ute på gatorna. Ja, eller hemma då förstås, i deras egna hem. "Dom" spelar inte golf eller tennis eller rider. Men "dom" spelar fotboll och boxas. Det vill säga sådant "dom" även kunde ägna sig åt i respektive hemland. Den biten av sin kultur, den som vi svenskar kan begripa, utövar "dom" med bravur och stor entusiasm, i vissa fall (läs Zlatan) till och med på landslagsnivå. Mycket annat – vare sig vi ser det eller hör det – förstår vi oss inte på eller vill ta del av. Det vill säga det osvenska, det annorlunda.

Bilden är således: Horder av människor drar omkring utan, vad vi förstår, mål eller mening. Det enda vi tror oss begripa är att "dom" får bidrag till sitt uppehälle. Hur mycket vet i fåglarna. Vad den så kallade integrationen kostar det svenska samhället verkar ingen veta. Eller vilja svara på. Vad vi vet är att försvarets anslag blivit till en fis i rymden jämfört med fornstora dar. Sjukvården lever med krympande anslag. Barnomsorgen är ett skämt, även resurserna till skolan och åldringsvården är liksom åldringarna döende. Vart går alla de pengar som tidigare höll dessa framgångsrika institutioner under armarna? Månne till integrationen? Är det så kan vi uppenbarligen blicka ut över ett gigantiskt misslyckande.

Varje dag kommer människor av olika skäl till Sverige. De hamnar i flyktingförläggningar och ska utredas. Efter år av väntan viftar storebror med ja eller nej. Myndigheterna och byråkraterna inom de olika instanserna samt på de olika nivåerna inom integrationssektorn betraktar invandrare och flyktingar som boskap. Behandlar dem som sådana och utfodrar dem med bidrag. Klart att vettigt och även annat folk reagerar. Både på den omänskliga behandlingen och tiden de tvingas leva i detta stålbad. Att tvinga folk in i sysslolöshet måste betraktas som kriminellt. Lika kriminellt som det borde vara att ge uttryck för rasistiska åsikter och tillmälen. Tyvärr är det samhällets folkvalda som i många stycken ger upphov till just förekomsten av rasism. Jag vet inte om det gått för långt, men skulle det gå att vända skutan? Att få till stånd ett annat tänk. Att alla som kommer till vårt "fina" land ska beredas plats på arbetsmarknaden. Inte sen utan nu! Att skolorna får resurser att berätta om att det finns andra kulturer i världen än vår. Att människor har andra uppfattningar och grundvalar för sina resonemang än vi har.

En stilla undran bara i all hast. Varför ska vi betala för människor som tvingas fly sina hemländer på grund av krig och elände? Att vi gör det och ger dessa människor en fristad är givetvis rätt men borde vi inte i rimlighetens namn låta krigsivrarna och krigsherrarna betala notan för detta. Kanske skulle ett sådant krav få dess på lite andra tankar när de funderar på att fälla bomber över andras territorier och invadera andras länder.
Det gäller att städa upp bland sina fördomar och inte låta vanstyre och misskötsel av landets finanser äventyra demokratin och spä på och ge näring åt dem samma.
Vi hörs!