Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Prenumerera Logga in

– Turken vaknar! De armeniska hundarna bör akta sig. Död åt de armeniska hundarna! Död! Död! Död! ropade det Turkiska riksförbundets vice ordförande Barbaros Leylani från talarstolen på Sergels torg i Stockholm i torsdags.

Uttalandet gjordes under en manifestation till stöd för Azerbajdzjan i de strider som åter blossat i utbrytarregionen Nagorno-Karabach. Turkiet stöder sedan länge Azerbajdzjan.

Leylani möttes av jubel och personer som sträckte upp nävarna och gjorde fascistorganisationen Grå vargarnas tecken.

– Låt oss visa Sverige, Skandinavien och Europa vad turken står för. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet flyta när det behövs, fortsatte Leylani.

Brutal rasism och våldsbejakande folkmordsretorik mitt på blanka dagen i centrala Stockholm. När talet läckte ut, och kritiken tilltog, försökte sig Leylani på att ge någon sorts förklaring till sina uttalanden:

– Det var inget tal, sa han till TV4.

Du stod i en talarstol?

– Ja, men jag hade ingen text, ingen förberedelse. Jag är inte emot fredliga, mänskliga armenier, sa Leylani.

Talet var alltså inte nedskrivet och tvättat. Det kom från hjärtat. Spontana åsikter från en av de tyngsta företrädarna för turkar i Sverige.

Det är skrämmande.

Och det som gör det extra allvarligt är såklart det av Turkiet icke-erkända folkmordet på armenier som inleddes i april 1915 (och som den svenska riksdagen under högljudda turkiska protester erkände år 2010).

Ingen kan heller ha undgått den brutala nedmontering av demokratin som pågår i Turkiet. Ivrigt påhejad av fascisterna i Grå vargarna. Men kanske främst understödd av Erdogans kader av radikaliserade hantlangare.

Utvecklingen i omvärlden spiller över på Sverige. Samtidigt som chauvinismen firar nya triumfer i Turkiet hålls våldsbejakande rasistiska tal på Sergels torg. Samtidigt som Erdogan trappar upp kriget mot kurderna får vi rapporter om tilltagande spänningar och konfrontationer mellan grupperna i Sverige.

Flera länder i Europa går i en allt mer auktoritär riktning. I vårt grannland Polen har högerpopulister tagit makten och är i full färd med att förändra konstitutionen.

Samtidigt aktiveras nationalistiska nätverk av exil-polacker i Sverige. Polska högerextremister deltog på Folkets demonstration och greps misstänkta för misshandel av motdemonstranter. Personer ur samma nätverk greps nån vecka senare med påkar, knivar, järnrör och yxor på väg till ett asylboende i Nynäshamn.

Liksom i den aktuella fallet fanns även här starka band till etablerade invandrarföreningar. Den radikalnationalistiska gruppen Semper fidelis har till exempel nyttjat Polska kongressen och Polska flyktingrådets lokaler på Östermalm.

Det här är föreningar med etablerade strukturer som delvis finansieras av statliga medel.

Dessa föreningar, och liknande, måste ta tydligt avstånd från radikalnationalistiska och rasistiska krafter som inte sällan är påhejade från hemlandet (det Turkiska riksförbundets snabba och tydliga avståndstagande är i det sammanhanget glädjande). Arbetet mot rasism och intolerans måste vara konsekvent och genomsyra verksamheten. Överträdelser ska inte tolereras.

Annars ska det statliga bidraget dras in.

Mikael Färnbo