Utredningsfiaskot efter nazistattacken i Ludvika

Viktiga datum

Säkerhetspådraget i Södertörns tingsrätt var enormt. Mediebevakningen var massiv när rättegången inleddes den 28 februari i år mot sju nazister från Svenska motståndsrörelsen som deltagit i en attack mot en antinazistisk manifestation i Kärrtorp tre månader tidigare.

Till säkerhetssalen i Södertörns tingsrätt hade även Vänsterpartiets distriktsordförande i Dalarna, Daniel Riazat kallats. Han var där som målsägande för en helt annan händelse. Den 28 januari 2012 hade flera av aktivisterna, som senare attackerade Kärrtorp, stormat ett antirasistiskt möte på Folket Hus i Ludvika. I attacken slogs Daniel Riazat med en flaska i huvudet. Två ledande aktivister i Svenska motståndsrörelsen åtalades för händelsen.

I säkerhetssalen i Södertörn hade Daniel Riazat med sig sin mamma som stöd när åklagaren meddelade att åtalet mot en av Svenska motståndsrörelsens ledande aktivister, Emil Hagberg, mitt under pågående rättegång läggs ned. Emil Hagberg misstänktes för attacken mot Riazat.

– Som rättegången utvecklade sig höll det inte, säger Sebastian Flodström, kammaråklagare i Falun till Dalarnas tidningar. Flodström var den senaste åklagaren av tre som hanterat fallet om Daniel Riazats misshandel. Han hade bara haft tre veckor på sig att förbereda sig inför rättegången.

Ledaren för Svenska motståndsrörelsen i Dalarna, Pär Sjögren, dömdes till ett skadstånd på 5000 kronor för ofredande av Riazat.

För att förstå hur misshandeln av Riazat inte kunnat uppklaras måste vi backa två år i tiden och följa utredningen som kom att påminna om en Kafkaprocess. Frågetecknen om rättväsendets agerande dyker upp redan innan ett tiotal nazister attackerade mötet i Folkets hus.

Dalarna mot rasism, som Daniel Riazat är aktiv i, hade kallat till en manifestation mot rasism med anledning av att Svenska motståndsrörelsen två veckor tidigare demonstrerat på orten.

Under planeringen av den antirasistiska manifestationen i Ludvika startades en Facebookgrupp av Dalarna mot rasism. I kommentarsfältet på den riktade aktivister från Svenska motståndsrörelsen hotfulla budskap till arrangörerna. Birgitta Berg (V) som hade ansökt om polistillståndet för manifestationen uppger att hon höll kontakt med polisen under förberedelserna och att hon flera gånger påpekat att det fanns en hotbild mot evenemanget, men att detta inte togs på allvar av polisen.

– Vi tvingades stänga ned Facebookgruppen och jag ringde polisen och berättade om det här.

Berg säger att hon fick trycka på för att polisen skulle ha bevakning vid själva manifestationen, vilket hon lyckades få igenom. Mötet senare på ungdomens hus, Haffas, på Ludvikas Folkets hus lämnades dock utan bevakning. En annan brist i polisbevakningen som Birgitta Berg vill lyfta fram är att hon inför manifestationen fått en kontaktperson hos polisen, men att denne vid dagen för manifestationen var bortrest.

– Jag informerade flera gånger om både själva manifestationen och att vi skulle mötas på Haffas efteråt. Även när manifestationen avslutades i Ludvika poängterade jag till polisen att vi skulle vidare till Haffas.

Här går historierna isär om vad som verkligen hände. Polisen gick ut i medier efter händelsen och hävdade att de inte informerats om mötet på Haffas. Vakthavande befäl för Dalapolisen, Christer Nelefelt, sa till Expo kvällen då SMR-attacken ägde rum att polisen bedömt att det inte funnits någon hotbild. Polisen inledde snabbt en internutredning för att granska om polisen brustit i sina förberedelser. Internutredningen lades ned nästan omedelbart.

– Jag tycker att det är en skandal. Man påstår att vi ljuger om kontakten vi haft med polisen. Det är så enkelt att de skulle haft någon på plats för att bevaka mötet på Folkets hus, om inte inne i lokalen så utanför den. Då hade inte misshandeln kunnat inträffa, säger Birgitta Berg.

Ett 40-tal antirasister befann sig inne i Folkets hus för att planera hur det antirasistiska arbetet skulle se ut i framtiden. De första varningssignalerna om att nazisterna fanns i området kom när en av deltagarna på mötet fick ett telefonsamtal om att nazisterna hade skrikit i megafon till en grupp kvinnor: "Hade ni inte varit tjejer hade vi krossat pannbenet på er", framgår det från vittnesmål i förundersökningen.

Strax innan misshandeln fick polisen kännedom av "allmänhet" som kommer in på polisstationen att aktivister från Svenska motståndsrörelsen synts till i Ludvika. Innan polisen, som fått ta del av tipset, hinner meddela polispatruller i Ludvika kommer larmet om att nazister attackerat Folkets hus. Daniel Riazat berättar:

– Jag gick ned till första våningen för att låsa dörren tillsammans med en av arrangörerna. Vi fick höra av två som jobbade på Folkets hus att nazister varit på plats, men lämnat. Vi trodde att faran var över, men bara efter någon minut fick vi veta att de var på väg in. Jag såg tre till fyra personer springa upp för trappan. När jag skulle stänga och låsa dörren till vår lokal fick jag höra att en av mötesdeltagarna var på toaletten. Så jag kunde inte låsa dörren. Jag var rädd att han skulle bli slagen.

– Jag ropade att han måste skynda sig ut. Han kom ut, men jag hann inte slå igen dörren innan de slet upp den. Jag backade in ett par meter. Då kom Pär Sjögren fram till mig och drog i mig. En person började filma och andra höll i fanor. Sjögren sa till mig: "Kom ut så ska jag visa vad vi kan göra med dig." Plötsligt fick jag ett slag i huvudet. Jag ramlade ned. Det kändes som jag fick ett järnrör i huvudet.

Det visades sig att en av nazisterna slagit en flaska i Riazats huvud.
Ytterligare en person på det antirasistiska mötet blev slagen inne på Haffas. Daniel Riazat blev efter misshandeln omplåstrad av bland andra Birgitta Berg, medan andra stod i vägen för Svenska motståndsrörelsens aktivister. Flera vittnar om att nazister ropat, i megafon att de var "barmhärtiga som inte misshandlade alla". De ska även skrikit att de som var "arier" bland antirasterna var "förrädare" och "vi ses första maj marxistsvin".

På bilder som deltagare i Folkets hus tagit ser man att Emil Hagberg håller i en megafon. Polis ska, enligt vittnesuppgifter, kommit till platsen cirka 15 minuter efter att Svenska motståndsrörelsen slagit Riazat. Enligt en polisrapport var polisen på plats redan en minut efter att larmet inkommit.

Till en början var det bara två poliser och en ordningsvakt som kom till Folkets hus. En av poliserna säger i förhör att det var omöjligt att göra några gripanden på plats eftersom de var underbemannade. Han fokuserade på att hålla nazisterna borta från antirasisterna. I samband med att fler poliser anlände och vittnen pekade ut gärningsmannen så drog sig Svenska motståndsrörelsens aktivister ut från lokalen.

"Det framstod som ogörligt att gripa den utpekade på grund av rådande läge", står det i ett förhör med en av poliserna.

Poliser med hundar följde Svenska motståndsrörelsen mot centrala Ludvika. Vid ett tillfälle ska aktivisterna stoppat polisen och krävt att få prata med yttre befäl. När inget yttre befäl fanns på plats sprang aktivisterna från platsen. Polispatrullen följde efter och stoppade nazisterna vid Kommunalgatan i Ludvika. Enligt polisuppgifter ska tre personer från Svenska motståndsrörelsen lyckats avvika från platsen.

I samband med att nazisterna stoppades på Kommunalgatan bytte de mössor med varandra. Polisen beslutade att samtliga aktivister skulle identifieras och visiteras. Emil Hagberg meddelade polisen att de "inte skulle göra något om de fick prata med polisbefälet". Hagberg uppgav att han är organisationens ledare på plats:

"Hagberg säger då att dom vill prata med en 'dialogpolis' och lösa detta på ett civiliserat sätt. Jag påpekar då att en person blivit misshandlad med tillhygge och frågar Hagberg om han tycker att det är civiliserat. Han svarar då att vi har med 'fanatiker att göra, och gör vi inte som dom vill så får vi stora problem'", står det i polisrapporten.

Trots hotet får Hagberg besked om att de ska visiteras och identifieras.

"Hagberg skriker då till SMR-sällskapet 'kamrater formera er' varvid sällskapet klumpar ihop sig och intar någon form av försvarsställning med fanorna riktade mot oss", enligt en polis på plats.

Visitationen genomförs. Samtidigt får polisen order om att de ska gripa Emil Hagberg för grov misshandel eftersom han ska ha pekats ut från en bild som en antirasist på Folkets hus tagit.

Gripandet blev tumultartat och polisen tvingades använda pepparsprej.
"I samband med detta sluter hela SMR sällskapet upp och försöker frita Hagberg", skriver en polis.

Polisen beslutar att gripa ytterligare två aktivister för främjande av flykt, en av dem är Pär Sjögren. På Kommunalgatan beslagtogs även Svenska motståndsrörelsens videokamera, men i kameran hittar inte polisen någon film som kan kopplas till brott. Detta bidrar till att jouråklagaren väljer att släppa de misstänkta. På Folkets hus hittar polisen en kniv och en flaska som dumpats av Svenska motståndsrörelsen.

De som grips är Emil Hagberg, Pär Sjögren och ytterligare en aktivist. Ytterligare personer identifierades men släpptes.

Dagen efter friges de tre gripna. I ett PM från jouråklagaren som hade fallet står det att hon misstänkte att Hagberg "felaktigt kan ha pekats ut" och att ingen "kollusionsfara" finns längre. Det efter att en polis som var med vid gripandet av Hagberg rapporterat att han har en känsla av att Hagberg inte var den som inne på Folkets hus pekats ut som gärningsman.

Trots vittnesmål om fritagningsförsök läggs misstanken om främjande av flykt senare ned mot Sjögren och ytterligare en aktivist. I förundersökningsprotokollen framgår att bara ett förhör hölls med SMR-aktivister de första dagarna och det är Emil Hagberg som förhörs. Han nekar till brott och lämnar inga ytterligare kommentarer.

Av utredningen framgår att polisen tidigt kallar åtminstone två aktivister från Svenska motståndsrörelsen till förhör, det är oklart vilka, men förhören kunde inte kan hållas då SMR:arna haft med sig förhörsvittnen som "figurerar i utredningen". Förhör avbokades också samma dag som de skulle hållas av nazisterna. Först ett år senare hålls ytterligare förhör.

Polisen skickar tidigt i utredningen in flaskan som beslagtagits på brottsplatsen i Folket hus till SKL för DNA-analys. Inga spår hittas på flaskan. Polisen får också i ett tidigt skede ta del av bilder inifrån Folkets hus.

Den 31 januari, alltså tre dagar efter misshandeln på Folkets hus, skickar kammaråklagare Per-Göran Persson ett direktiv till polisen. Han skriver:

"Det krävs omfattande utredningsåtgärder i form av förhör. Önskar att detta sker skyndsamt med hänsyn till brottets allvar och uppmärksamhet".

I direktivet uppmanades polisen även att genomföra fotokonfrontationer med vittnen. I februari genomfördes också flera förhör med vittnen till händelsen. Flera vittnen uppgav att de trott sig kunna peka ut den som misshandlat Riazat vid en fotokonfrontation. Ett par vittnen, bland annat Daniel Riazat, uppgav att de var säkra på att de kunde göra det.

Den 5 maj kom ett nytt direktiv från åklagare Per-Göran Persson.

"Det har varit en oerhörd arbetsbelastning för min del den senaste tiden. Tyvärr har detta ärende blivit liggande hos mig. Hoppas det dock går att skynda på hos er".

Åklagaren vill att polisen ska låta vittnen peka ut gärningsmännen med hjälp av bilder från mobiltelefoner som tagits inne på Haffas. Persson ändrar även brottsmisstanken för Pär Sjögren från främjande av flykt till ofredande.

Den 31 maj skrev Per-Göran Persson ytterligare ett direktiv där han beslutade att en fotokonfrontationsgrupp skulle sammanställas "med de personer som pekats ut och identifierats på bilderna från Haffas" och "förhör ska hållas med personer som iakttagit gärningsmän där efter utifrån fotona".

Enligt förundersökningsprotokollet hölls inga nya förhör trots direktiven.

– Jag såg bilder från kompisar, men inte från polisen. I början av 2013 hölls en fotokonfrontation, säger ett vittne som var på plats när nazisterna attackerade deltagarna i Folkets hus.

Den 13 juli skickade åklagaren ut ett nytt direktiv:

"Direktiv har getts i ärendet. Vill bara påminna i ärendet så att det handläggs så skyndsamt det går och utredningen går framåt. Jag är själv nu på semester till mitten av augusti".

Den 9 november skickades en ny påminnelse till polisen från Per-Göran Persson.

"Vid samtal den 23 augusti 2012 med den då ansvariga handläggaren NN gavs direktiv bl.a att fotokonfrontation enligt tidigare meddelade direktiv måste skyndas på. Om nu inte detta är aktuellt den närmaste tiden önskar jag få besked om varför och vad det är som gör att detta dröjer. Önskar få svar om vad som har hänt sedan augusti 2012 och som nu är på gång."

1 januari 2013:

"Utredningen MÅSTE drivas framåt. (…) Det har snart gått ett år sedan händelsen. Det gäller hatbrott, det gäller ett politiskt brott, det gäller ett brott som har varit föremål för stor uppmärksamhet. Direktiven måste följas", skriver kammaråklagare Per-Göran Persson.

I februari 2013 skickades ytterligare en påminnelse. Lena Friberg, chef hos Ludvika polisen, menar att även åklagare varit passiva i utredningen när Expo frågar henne om alla påminnelser från åklagaren.

– Det är också en hel del påminnelser till åklagare från polisen som kanske inte syns i de papper du har. Man efterfrågar direktiv och det dröjer. Det är både åklagare och polis som har ansvar för det här. Det är givetvis inte bra att det drog så långt ut på tiden, säger hon.

Polisen upprättade ett åtgärdsblad i april 2013. I det framgår varför fotokonfrontationen dröjt ut på tiden. Polisen har inte haft några bilder.

– Som jag har förstått så togs inga foton i inledningsskedet. I normala fall så tas foton när personer anhålls eller häktas. Varför det inte gjorts här kan jag inte svara på. Att man inte hade några foton för fotokonfrontation blev ett problem. Det har försenat hela utredningen. Vi tvingades begära foton från Norge vilket tog lång tid och när fotona kom var de inte i användbart skick så vi fick begära dem igen, säger Lena Friberg.

I augusti 2012 frågade de efter bilder från polisen i Norge. Det handlar sannolikt om bilder som norsk polis tagit i samband med att SMR-aktivister greps efter oroligheter i Trondheim. I december samma år får polisen bilder som kan användas för fotokonfrontationer. I januari 2013 genomfördes fotokonfrontationerna.

Under fotokonfrontationerna framkommer det inte vem som misshandlat Riazat. Det är inte heller klarlagt om det var en eller två personer som var beväpnade med flaskor bland SMR-aktivisterna och vilka av dessa som i så fall misshandlade Riazat och en annan mötesdeltagare.

– Det är ganska mycket som ändras i minnesbilden på ett år, minnena blandas ihop jättemycket. Allt man hade var ett hum. Det fanns vissa signalement som gick man efter och som man visste att personen hade, säger ett vittne.

Flera poliser som varit involverade i utredningen uppger att de har en dålig minnesbild över vad som gjordes de första dagarna i utredningen. Lena Friberg, säger att flera omständigheter bidragit till att utredningen drog ut på tiden. Hon tar upp att ärendet till och från nedprioriterats.

– Enskilda utredare har jobbat på, men det har varit somrar och semestrar då verksamheten måste prioriteras hårt. Då måste man ta det som kommer in och de frihetsberövade är prio ett. Det som också varit ett problem är dels det här med fotona och så är det många åklagarbyten.

Efter fotokonfrontationerna dröjer det till oktober innan nästa åklagardirektiv inkom till polisen. Då har vice chefsåklagare i Falun Gun-Britt Ström tagit över ärendet. Hon hade tidigare varit biträdande förundersökningsledare. Hon skriver i direktivet att olika personer pekats ut som gärningsmän under fotokonfrontationerna och ger order om ett nytt vittnesförhör. I november lägger hon ned den del av ärendet kring misshandeln i Folkets hus som inte gällde Riazat.

– Att jag lade ned utredningen gällande den misshandeln var att det inte fanns någon utpekad och han som misshandlats var så svårt sjuk att han inte kunde höras i rättegång.

I januari i år väckte Ström åtal mot Emil Hagberg för grov misshandel och Pär Sjögren för ofredande. Några veckor innan hade aktivister i Svenska motståndsrörelsen attackerat den antinazistiska manifestationen i Kärrtorp och sju personer gripits. Bland dem Emil Hagberg och flera andra aktivister.

– Jag gjorde bedömningen att det gick att väcka åtal, framförallt för att Riazat var så säker på sin sak. Sen var problemet att de misstänkta inte sade någonting under förundersökningen. Situationen var väldigt skrämmande för vittnena när brottet begicks och flera gärningsmän har pekats ut. Jag hade trots det förhoppningen att detta skulle sluta på ett bra sätt, säger Ström.

Med anledning av att Emil Hagberg frihetsberövats och att han var misstänkt för ytterligare brott så tvingades Ström att diskutera med åklagare i Södertörn hur de skulle gå vidare med målet.

– Vi hade många diskussioner med Södertörn om de skulle ta över detta. De var inte särskilt entusiastiska i att göra det eftersom de hade flera frihetsberövade då. Slutligen bestämdes det att vi skulle avsluta den här rättegången i Falun och att det sedan skulle finnas en dom som skulle beaktas i Södertörn.

Enligt Ström drog dock Kärrtorp-rättegången ut på tiden och Riazat-målet flyttades till Södertörns tingsrätt. I och med det kunde inte Ström ta målet och åklagaren byttes ut.
Den nya åklagaren Sebastian Flodström lade på förhandlingarnas andra dag kring Riazat ned åtalet mot Emil Hagberg.

– Det är ingen som tycker att det här är försvarbart. Åklagare och polis har diskuterat hur det kunnat bli så här. Vi måste vara väldigt klara över att sådana här ärenden ska prioriteras. Det måste vara ännu tydligare, säger Ström.

För Daniel Riazat slutade en rättslig process som pågått under två år med att han inte fick någon upprättelse.

– Rättväsendets hantering av detta skickade ett budskap till nazister att det är okej att attackera oss antirasister, säger han.

Men det var inte bara utredningen som han tvingades att kämpa sig igenom. Riazat har hängts ut på nätet och tagit emot telefonhot. Inte ens under rättegången i Södertörns säkerhetssal kunde han känna sig trygg. SMR-aktivister stod utanför tingsrätten och väntade på honom. Även Riazats mamma Zohreh har haft en svår tid och säger att hon förlorat tron på Sveriges rättvisa.

– Processen har inte fungerat sedan första dagen. Det dröjde två år innan rättegången inleddes och att den ens gjorde det handlar om pressen utifrån på åklagare. Det är min uppfattning, att det här bara var ett spel för galleriet. Hade inte Kärrtorp-attacken inträffat så hade inte Daniels sak behandlats. Jag kan inte förklara hur jobbigt det här har varit. Jag mår inte bra efter rättegången. Jag känner mig maktlös, jag har aldrig känt så här tidigare. Om man inte kan lita på polisen och rättsväsendet vem kan man lita på?

Daniel Vergara