Vem kartlägger?
Uppdaterad: 2018-01-10, 20:22
Publicerad: 2003-04-19, 05:43
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Nazister har i alla tider varit besatta av att kartlägga sina fiender – verkliga eller inbillade. Informationen används till att terrorisera eller hota meningsmotståndare. I värsta fall kan informationen användas för att planera attentat.
Under 1930- och 1940-talet ägnade sig en rad svenska nazistpartier åt att upprätta register över judar i Sverige. Informationen låg färdig att användas om Tyskland hade ockuperat Sverige. 1942 avslöjades att det antisemitiska Sällskapet Manhem upprättat en lista över judar bosatta i landet, inklusive barn. I skolor där det fanns judiska elever fick klasskamraterna brev där de upplystes om att det i klassen fanns »främmande element« som det var en »renlighetsuppgift« att befria sig från. Några av dessa register förvaltades på 1950-talet av den rasistiska Carlbergska stiftelsen. Listorna, som var från krigsåren, innehöll namn på hundratals judar och »rasförrädare« som skulle deporteras eller sättas i läger vid ett tänkt nazistiskt maktövertagande.
På 1970-talet var det Nordiska Rikspartiets (NRP) så kallade UTJ-STJ som skötte registreringen. UTJ-STJ ska uttolkas »underrättelsetjänst-säkerhetstjänst«. Verksamheten var ganska amatörmässig och listorna bestod huvudsakligen av slumpvis utvalda personer som av någon anledning misshagat NRP-ledarna. På 1980-talet upprättade NRP:s »aktionsgrupper« listor över personer som förargat dem. Några journalister och offentliga personer utsattes för telefonterror och dödshot.
Det var först på 1990-talet som nazister åter på allvar började registera sina fiender. En föregångsman var norrmannen Arne Myrdal som ledde gruppen Norge mot Invandring (NMI). NMI:s sympatisörer uppmanades att skicka in namn på »landsförrädare« som delades in i tre kategorier: myndighetspersoner, politiska landsförrädare och andra förrädare. I den sistnämnda gruppen ingick journalister, insändarskribenter och gräsrotsaktivister.
NMI distribuerade för enkelhetens skull ett formulär med uppgifter som skulle samlas in. Det innehöll namn, adress, födelsenummer, telefon, civilstånd, arbetsgivare, bil och registreringsnummer, samt en summering av vilken typ av aktivitet »landsförrädaren« ägnade sig åt. På formuläret fanns även plats för foto och uppgifter om utseende.
NMI:s formulär dök även upp i Sverige och cirkulerade bland nazister på Västkusten. 1995 publicerade tidskriften Werwolf i Göteborg en »dödslista« som innehöll över 300 personer. Tillsammans med namn och adress fanns beteckningar som »jude« och »svartskalle«. Werwolf publicerade även uppmaningar att fiender skulle likvideras, beskrivningar om hur inbrott i militära vapenförråd gick till, och tips på hur hemmagjorda bomber tillverkades.
Werwolf var ett samarbete mellan Nationalsocialisterna i Göteborg (NS-Göteborg) och den engelska terrorgruppen Combat 18. Tidningen manade bland annat till direkta terroristaktioner och föreslog måltavlor för bombdåd, däribland bränsledepåer och kemiska industrilager.
Organisationen Anti-AFA har växt fram med det tyska Anti-Antifa som förebild. Anti-AFA bildades ursprungligen inom det så kallade »Storms Nätverk« som var stommen i de militanta nätverken kring VAM och Riksfronten i början av 1990-talet.
1993 publicerade tidningen Storm en rad namn på misshagliga journalister, poliser och antirasister. Tidningens redaktör dömdes så småningom för tilltaget.Vid en husrannsakan hos en ledande Stormaktivist 1994 beslagtog polisen en lista på ca 200 namn på antirasister. Listan skickades till SÄPO för analys, men har enligt åklagaren i målet förstörts utan att någon av de registrerade underrättats.
1996 var det i huvudsak aktivister inom Nationella Alliansen (NA) som drev Anti-AFA. NA uppmärksammades bland annat för en serie hot och våldsdåd mot tidningen Expos återförsäljare och tryckeri, men genomförde även en mordbrand mot ett politiskt ungdomsförbunds lokal.
Nuvarande Anti-AFA kring tidningen Info-14! har nära förbindelser med fängelseorganisationen Ariska Brödraskapet och med Blood & Honour/Scandinavia, liksom med Nationalsocialistisk Front.
(© Expo 1999)