Viktigt att peka på skiljelinjerna

Traumat i Norge kommer påverka den norska politiken en lång tid fram över. Trots att ingen seriös aktör har skuldbelagt Siv Jensen och Fremskrittspartiet för de fruktansvärda dåden i Oslo och på Utöya så är det ett obestridligt att faktum Anders Behring Breivik är tidigare medlem i det högerpopulistiska partiet. Mycket av den antimuslimska retorik som finns i hans så kallade manifest är tongångar och teorier som även har basunerats ut av Fremskrittspartiet.

Inför de stundande kommunalvalen väljer därför Fremskrittspartiet att tona ner retoriken. Men i en intervju med Expo säger partiveteranen Knut Hanselmann att politiken står fast. Konspirationsteorier om Eurabia och en så kallad "islamisering" har aldrig varit grundfundament i FRP-ideologin.

Det finns flera anledningar till det.

För det första är Fremskrittspartiet ett utpräglat högerpopulistiskt parti. Partiet är inte, likt Sverigedemokraterna, sprunget ur efterkrigstidens extremhöger. Fremskrittspartiet växte fram ur skattesmissnöjespartiet Anders Langes lista på 1970-talet. Under ledning av den tidigare partiledaren Carl I Hagen började partiet kombinera sitt motstånd till höga skattesatser och en stor offentlig sektor med främlingsfientliga utspel under 1980-talet. Men skattemissnöjet har aldrig förpassats till det förflutna utan har istället varit kvar som en viktig biståndsdel i den norska högerpopulistiska framgångssagan.

Något som är viktigt att påpeka är att Fremskrittspartiets svenska kontakter framförallt har handlat om kontakter med delar av den svenska borgerligheten. Då har det inte handlat om vare sig flyktingmotstånd eller de antimuslimska idéerna utan snarare partiets ekonomiska politik.

För det andra har Fremskrittspartiet ett betydligt större politiskt spektrum än både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti. Dansk Folkeparti må vara sprunget ur samma idétradition men växte allteftersom tiden gick in i den främlingsfientliga fållan. Partiet bildades ur det sönderfallande Fremskridtspartiet. Den danska högerpopulismens urfader Mogens Glistrup hade också till en början endast skattemissnöje på sin agenda men kom sedan att kombinera det med främlingsfientliga utspel.

När partiet sedan föll samman efter långa interna strider valde Pia Kjaersgaard att bilda Dansk Folkeparti som lämnade skattemissnöjet i bokhyllan och istället valde den antimuslimska retoriken vilket har blivit partiets signum. Med denna bakgrund finner Dansk Folkeparti betydligt fler beröringspunkter med partier som Sverigedemokraterna och belgiska Vlams Belang som har just endast främlingsfientlighet i sitt existensberättigande.

För det tredje har Fremskrittspartiet genom sin ekonomiska politik betydligt bredare allianser än både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti. De danska högerpopulisterna är förvisso på många sätt en katalysator i den danska politiken och har förändrat samhällsklimatet drastiskt. Det handlar dock om just partiets främlingsfientliga retorik och politik. Fremskrittspartiet har även dem förändrat debattklimatet men partiet står och faller inte med sin främlingsfientliga och antimuslimska retorik. Det finns dessutom aktörer som står partiet nära som kan fortsätta agitera antimuslimskt medan Siv Jensen tonar ner sin retorik. Här har Sverigedemokraterna än så länge väldigt få vänner. Den mest högljudda supporterskaran består mestadels av brölande bloggare.

Dessa skiljelinjer är viktiga att känna till när Fremskrittspartiet lägger om sin strategi medan Danskt Folkeparti och Sverigedemokraterna tycks fortsätta i samma hjulspår. De två sistnämnda menar att media och politiska motståndare skuldbelägger dem för terrorattentaten i Norge trots att i stort sätt ingen gör det. Det är inte så konstigt att det låter så. Tonar Åkesson och Kjearsgaard ner retoriken avsevärt riskerar de nämligen att mista sina existensberättiganden och per automatik sina väljare.

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer