Daniel Poohl: Så sprids nazisternas mordfantasier

Vad ska hända den dagen extremhögern tar över makten i Sverige? Sedan en tid tillbaka har vit makt-grupperna Nordisk alternativhöger och Nordiska motståndsrörelsen spridit memer och propaganda under vinjetten ”Finspångsrättegångarna”.

I Finspång, menar de, ska ”folkförrädarna” stå till svars för ”allt elände de åsamkat det svenska folket”. Rättegångarna syftar på de krigstribunaler som man menar ska äga rum i Finspång i framtiden, efter att ett hårt slag ägt rum i en sandbunker vid den lokala golfklubben.

Skapades av före detta SD-politiker

Finspångsmemet började spridas sommaren 2017, både på skämt och allvar. Det skapades av SD:s förra toppnamn i Stockholm, Chris Dulny, nu ordförande för organisationen Nordisk alternativhöger och öppen med sitt stöd för Nordiska motståndsrörelsen. 

Hans parhäst Daniel Friberg, beskriver Finspång som en symbolisk plats där retroaktivt ansvar ska utkrävas. I en intervju med Folkbladet kallar han det för ”satir på Nürnbergrättegångarna”, där personer involverade i Förintelsen ställdes inför rätta. 

”Efter Finspångsrättegångarna avslutats”, beskriver Nordisk alternativhöger, ”blev många lyktstolpar längst E18 och E20 vid infarterna till Göteborg och Stockholm åskådningsplatser för förbipasserande där de dömda hängdes upp för allmän beskådan”.

Nordiska motståndsrörelsens aktivister har sedan tidigare satt upp klistermärken med texten ”reserverad för folkförrädare” på lyktstolpar. Nu har den propagandan införlivats i Finspångsmemet. 

Plötsligt dyker Finspång upp som referens överallt i de högerextrema kommentarsfälten. Extremhögern har alltid närt fantasier om en blodig hämnd. Det nya greppet - där den tänkta revanschen kan avfärdas som ett skämt - tycks ha fått rörelsen att släppa hämningarna helt. Alla som är deras fiender ska hängas, straffas eller förnedras. Eller kort och gott skickas till Finspång.

Sprids av skribent på sajten Ledarsidorna

Nordisk alternativhöger har producerat memer - delningsvänliga bilder - där bland annat en bild på partistyrelsen för Feministiskt initiativ, Fi, rubriksätts med texten ”Vi ska till Finspång”. Ja, ni fattar poängen. Feministerna förtjänar att hängas i lyktstolpar.

Nu har också aktörer som inte vanligtvis brukar vilja associeras med landets mest vanvettiga nazister börjat sprida budskapet vidare. Erik van der Heeg, skribent på sajten Ledarsidorna, har postat Nordiska alternativhögers mem.

När han för några dagar sedan postade bilden med Feminisitiskt initiativs partistyrelse så gillade Ledarsidornas ansvarige utgivare Johan Westerholm inlägget. I kommentarsfältet la han till ”Jag ska inte till Finspång”. Bilden delades vidare av partiet Medborgerlig samlings lokalavdelning i Järfälla. 

Så flyter den mest vulgära formen av nazistpropaganda in i de sfärer där de nya ”invandringskritikerna” håller till. På Ledarsidorna är författaren Ann Heberlein, som också kandiderar för Moderaterna i Lund i höstens val, återkommande krönikör. Hon och Erik van der Heeg har för övrigt kommit ut i skvallerpressen som ett par.

Ledarsidorna har en form av samarbete med komikern och debattören Aron Flam, som annars gör stora poänger om antisemitismens utbredning. Där finns texter av terrorexperten Magnus Norell. Även moderaten Henrik Sundström som kandiderar för partiet i riksdagsvalet och i nästa års val till EU-parlamentet skriver på sajten. 

Blodigt allvar

Så länge inget annat sägs så får vi anta att de inte har något problem att synas på en sajt som huserar och drivs av personer som utan betänkligheter delar nazistpropaganda om att hänga politiska motståndare i lyktstolpar.

Kanske skulle de säga att allt är ett skämt. Det är ju trots allt tanken med den här typen av propaganda - att den ska erbjuda en bekväm reträtt för den som inte har ryggrad nog att säga att den egentligen håller med nazisterna.

Kanske säger de att jag, och alla andra som inte låter sig luras av skämttricket, saknar humor. 

Men hur roligt är det egentligen? Den som ägnat bara en timme åt att försöka begripa vad vit makt-rörelsen är ute efter inser att fantasin om ”Finspångsrättegångarna” är mer än ett skämt. Det är, bokstavligen talat, på blodigt allvar.