Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Begreppet hundvissla kommer från engelskans ”dog whistle politics” och anspelar på ett visselljud som bara hundar kan höra. I politiken används ”hundvissling” för att kommunicera budskap som endast en specifik målgrupp förstår hela innebörden av, en djupare innebörd av ett budskap som är dold för andra. Denna kommunikationsstrategi är inte isolerad till ytterhögern, men det här retoriska knepet används flitigt av denna politiska miljö.

Ytterhögerns politiker och aktivister använder kodade uttryck, symboler eller begrepp som framstår som neutrala men bär dolda budskap. Dessa signaler kan tolkas på olika sätt beroende på mottagaren, vilket gör att de både kan locka extremistiskt stöd och undvika öppen kritik. I Sverige har hundvissling blivit ett verktyg för ytterhögern att sprida och normalisera rasistiska idéer i mainstream-politik.

Ett av många exempel på detta såg jag nyligen när Jacob Hagnell, vd på den sverigedemokratiska mediekanalen Riks, promotar ett nytt inslag med att hålla upp sina fingrar i en till synes oskyldig ”OK-gest”. Vet man i vilken kontext den används blir den inte lika oskyldig.

Gesten används av högerextrema aktivister runt om i världen för att symbolisera ”vit-makt”. Formationen av handen leder till att de tre upprätthållna fingrarna liknar ett W och cirkeln som skapas med tummen och pekfingret liknar huvudet på ett P, tillsammans står de för ”White Power” eller ”Vit makt” på svenska. Handgesten fick stor uppmärksamhet under våren 2019, då den högerextrem terroristen Brenton Tarrant gjorde just så in i kamerorna under rättegången som följde på hans terrordåd mot en moské i Christchurch.

Jacob Hagnell på Riks gör det så kallade OK-tecknet. Faksimil

Ytterhögern använder hundvissling framför allt för att sprida rasism och konspirationsteorier på ett förtäckt sätt. Det kan handla om kodord, historiska symboler eller just handgester, numeriska koder eller olika memer samt bilder.

Inte sällan så består bildspråk och memes av överdriven satir och ironi. Genom att göra vad som ska tolkas som ironiska memes kan aktivister och ytterhögerns opinionsbildare både sprida sitt högerextrema budskap och samtidigt spela oskyldiga. Metoden gör det enkelt att avfärda kritik som missförstånd, överkänslighet eller en brist på humor.

Precis så agerade SD förra våren när Expo, efter TV4:s och Kalla faktas reportage ”Undercover i trollfabriken”, kunde avslöja att SD:s kommunikationsavdelning via anonyma konton spridit ”vit makt”-propaganda. Jimmie Åkesson avfärdade det hela som humor och satir. I Sveriges radio stod Emil Eneblad, då talesperson för Ungsvenskarna, och tonade ner allt och förklarade att ”man försöker koka soppa på en väldigt rostig spik i det här fallet”. Det som enligt Åkessons skulle ses som humor och satir var bland annat spridandet av den amerikanska högerextrema profilen Nick Fuentes propaganda, en person som anser att Hitler är ”riktigt jävla cool” och kräver att judarna i USA ska ”utplånas”. Det fanns även inlägg med typisk ekofascistisk estetik, förtäckta i Pettsson och Findus-tavlor, med hyllningar och citat från fascistideologen Julius Evola och terroristen Theodore Kaczynskis, mer känd som Unabombaren, manifest. Hur kul?

Dagligen kan vi se hur den sverigedemokratiska rörelsen ytterst medvetet och kalkylerat använder ett högerextremt hundvisslande. En signal om att vi här och nu inte kan säga och genomför allt vi vill, men ha tålamod. Vår tid är snart här. Er tid är snart här. Vi som adresserar problemet med detta och sätter in det i sin politiska kontext kommer att anklagas för att vara humorlösa, alarmister eller för att ”koka soppa på spik”. Om det är priset för att försöka mota kamphundarna i den högerextrema hundgården i grind så är det ett pris och epitet undertecknad står ut med.