Ett år med Expo

Uppenbart är också att en tidning som handlar om ämnet extremhögern väcker heta känslor. Parallellt har Expo varit utsatt för en omfattande ryktesspridning.

Under två perioder har läsare fått höra att det är »lönlöst att prenumerera« eftersom vi »lagt ned tidningen«. Sant är att en kärv ekonomi hotat tidningens existens från starten, men rykten om vår död är falska.

Ett annat ihärdigt rykte som följt Expo är att vi skulle vara ett »forum för militanta anarkister«. Detta rykte fick ny näring när det »avslöjades« att en medlem i redaktionen tidigare varit medlem i afa. Vi sätter citattecken kring avslöjad; i verkligheten har hans bakgrund varit välkänd bland ett stort antal journalister.

Den person det handlar om har invandrarbakgrund och har därför utsatts för trakasserier och hot från rasister. Under en period av sitt liv drogs han till anarkismen och deltog för några år sedan i bildandet av en AFA-grupp för att, med hans egna ord, »slå tillbaka mot rasisterna«. Under den tiden var han en fullfjädrad sekterist som gjorde en rad dumheter. Efter omfattande interna bråk uteslöts han dock ur AFA. För två år sedan kom han i kontakt med seriösa forskare och journalister som bevakar extremhögern, och har sedan dess gjort upp med sitt tidigare liv.

För de som vill misskreditera Expo och undergräva förtroendet för tidningen, gäller det att koppla ihop oss med än den ena, än den andra gruppen.

Grupper som Nationella Alliansen, Fri Information, Nordiska Rikspartiet, Sverigedemokraterna, Blågula Frågor, Contra och nazitidningar som Nordland och Valhall, har ägnat stor energi åt sådan ryktesspridning. Beroende på vem man frågar är Expo organ för »terrorister«, »sionister«, »anarkister«, »borgerliga liberaler«, »kommunister« eller andra. En grupp saluför påståendet att våra artiklar bygger på »propaganda från KGB.«

Egentligen borde det inte vara nödvändigt att orda något om sådana påståenden.

Dessvärre har uppenbarligen även ett par journalister på seriösa tidningar tagit ryktena på allvar och ägnat stor energi åt att hitta belägg för kopplingar mellan Expo och olika politiska sekter.

Ibland har den undersökande journalistiken fått farsartade drag, som till exempel då en reporter ivrigt försökte få bekräftat att en känd författare och kulturpersonlighet som stöder Expo »i hemlighet var ledare för AFA«. Påståendet var så befängt att det finns orsak att reflektera över både reporterns källa och omdöme.

Expo är varken organ för AFA, SÄPO eller KGB. I verkligheten är Expo organisatoriskt obunden. Vår målsättning framgår av vår plattform.

Expo har därmed inte heller någon koppling till de »militanta« antirasistiska grupperna. Det räcker med att läsa tidningen för att inse det orimiga i sådana påståenden.

Varför skulle vi söka samarbete med politiska partier, folkrörelser, företag och myndigheter, om vi ansåg att bästa sättet att bekämpa nazister är att starta kravaller vid demonstrationer. Varför skulle vi upplåta spaltutrymme åt individer som försvarar det rådande samhället om vi själva är militanta samhällsomstörtare. Framför allt, varför skulle vi, om vi delade deras perspektiv, arbeta så hårt med en tidning som flera »militanta« grupper själva föraktfullt avfärdar som en »borgerlig tidning«.

Däremot har Expo självfallet källor i den militanta miljön, ungefär på samma sätt som vi har källor inom polisen eller bland nynazisterna själva. Det ingår i vårt arbete att odla den typen av kontakter.

Ryktesspridningen om Expo kommer att fortsätta, men för vår del sätter vi streck i debatten. Det finns ett bra sätt att tillbakavisa alla rykten. Läs Expo.

© Expo 1996

(Expo nr 4/5 – 1996)