För tio år sedan skrev jag mitt första reportage för Expo. Det handlade om den gryende nationalismen och främlingsfientligheten i USA. Samma år såg jag Donald Trump tala på flera konservativa konferenser, på den tiden då han fortfarande var mest besatt av Barack Obamas medborgarskap.
Redan då var det tydligt att Obamas valseger 2012 inte hade inneburit att USA en gång för alla lyckats ta itu med rasismen. I stället orsakade hans tid i Vita huset en rasistisk backlash som påminde om 1960-talets motstånd till medborgarrättsrörelsen och framstegen för svarta.
Det året, 2014, framstår i dag som början på en ny politisk verklighet. I land efter land rörde sig nationalister från periferin till parlamenten. I Washingtons kongress tågade det in en ny våg av högerradikala och nationalistiska republikaner, som ofta ersatte mer konventionella konservativa röster. Högern förändrades oåterkalleligt. En ny, transatlantisk nationalism har sedan dess präglat den politiska offentligheten. Även när nationalister förlorat val har de behållit befälet över debatten.
Artikeln är hämtad ur tidskriften Expo #1-2024
Vi kliver in i supervalåret 2024. Förutom det stundande EU-valet är presidentvalet i USA det som kommer att påverka Sverige mest. Kommer USA:s demokrati överleva fyra år till med Trump?
Vi undersöker om det nazistiska gatuvåldet är påväg tillbaka. Vi har granskat barn som delar nazistisk propaganda och planerar ideologiskt motiverade våldsdåd. Och Finland har haft tre uppmärksammade terrorutredningar – i samtliga har material om den mycket våldsamma satanistsekten Order of Nine Angles, O9A, hittats. En sekt som under tio år influerat nazismen.
Samma höst reste jag till Budapest för att följa ett sällskap av amerikanska nationalister som hoppades importera högerextrema idéer från Ungern hem till USA. Deras mål var att ideologiskt förbereda USA på en öppet främlingsfientlig politik, som primärt formades av den europeiska idén om ”det stora folkutbytet”, en konspirationsteori som kombinerar rasistiska och antisemitiska idéer, och utgår från att liberala institutioner i maskopi med judiskt ägda medier försöker uppmuntra en ”import” av migranter för att ”ersätta” den vita majoritetsbefolkningen.
Den högerextrema samlingen i Budapest var organiserad av Richard Spencer, som öste ur sig sina sedvanliga rasbiologiska tirader och våldsfantasier om massutvisningar och etnisk rensning. I en senare intervju förklarade Spencer att hans långsiktiga strategiska mål var att normalisera just den här rasistiska retoriken, ”så att någon som säger det här om tio år inte möts av en chock, utan att folk tycker det är så självklart att de blir uttråkade”.
Tio år senare har Trump och hans nationalistiska rörelse lyckats med just detta.
När republikaner i dag ger uttryckför öppet rasistiska idéer blir det sällan några större rubriker. Inför höstens presidentval i USA är det värt att reflektera över hur framgångsrikt Trump lyckats normalisera det som nyligen ansågs vara högerextrema idéer i den konservativa rörelsen. I republikanernas primärval det senaste året har Florida-guvernören Ron DeSantis envist försökt stjäla rampljuset från Donald Trump genom att göra ännu mer kontroversiella utspel och kommentarer. Vid ett tillfälle sade han att slaveriet i USA var gynnsamt för många svarta amerikaner, för att de lärde sig nyttiga färdigheter och ”hantverk”. I ett lika ivrigt försök att locka Trumps väljare påstod republikanen Nikki Haley att USA, ett land där 12 presidenter ägde slavar, ”aldrig har varit ett rasistiskt land”. Hon undvek även att nämna att slaveriet var den utlösande faktorn i inbördeskriget.
Den sortens klavertramp skulle ha markerat slutet på politiska karriärer för tio år sedan. Jag brukade bli uppringd av Sveriges Radio och SVT varje gång någon republikan uttryckte sig så klumpigt. Men i dag blir det här kortlivade nyhetscykler. Haleys uttalande möttes inte av chock, utan av en befolkning som nu tycker att sådana uttalanden är så självklara att de ”blir uttråkade”, som Spencer uttryckte det. Trump har normaliserat extremismens retorik och gjort medierna avtrubbade även när andra republikaner ger uttryck för högerradikala idéer.
När Trump själv den här vintern tycktes citera Adolf Hitler, i ett uttalande om att invandring ”förgiftar blodet” på det amerikanska folket, fick kommentarerna också bara ett ögonblick i nyhetsflödet. Veckan därpå återvände USA:s politiska journalister till att rapportera om att Joe Biden är gammal.
Den här normförskjutningen, där uttalanden som för tio år sedan varit otänkbara nu tas emot med en axelryckning, har banat väg för en farlig situation där vi inte längre kan räkna med konsekvenser för politiker som omfamnar öppen rasism och förnekar den amerikanska historiens värsta synder. Trumps kommentarer om att invandringen ”förgiftar blodet” på amerikaner fick inte heller hans väljare att rygga tillbaka. Tvärtom visade en opinionsmätning strax efteråt att 81 procent av republikanernas väljare sympatiserade med uttalandet.
Den aktiva historieförnekelse som pågår i den amerikanska högern påminner om utvecklingen i Ryssland under Putin och Ungern under Viktor Orbán. Jag har tidigare kallat det för en ”orbanisering” av den amerikanska högern, där inflytelserika figurer nu regelbundet reser till Budapest för att inspireras av Orbáns auktoritära modell: en systematisk nedmontering av de få institutioner som kan hålla en despot till svars – oberoende domstolar, fria medier, universitet och det breda civilsamhället.
Barbara F. Walter, en erfaren omvärldsanalytiker som studerat politiskt våld och inbördeskrig på uppdrag av FN, CIA och Världsbanken, kallar det system som präglar dagens Ungern, och som Trump vill införa i USA, för en ”anocracy” – ett system som inte är en fullbordad diktatur, men inte heller en funktionell demokrati. Walter varnar nu för att USA är på god väg dit.
”Det finns en stor man i Europa. Viktor Orbán. Han är en väldigt stark ledare. Och det är dags att en stark man, en strongman, leder vårt land” sade Trump i ett kampanjtal i slutet av januari 2024, med precis ett år kvar till installationsceremonin för nästa president.
Det är med sådana löften om att bli just en strongman, en otyglad despot, som Trump än en gång vinner republikanernas kärnväljare.
Strax efter Trumps kommentarer om förgiftat blod redovisade USA:s mest respekterade opinionsanalytiker, Ann Selzer, en undersökning där konservativa amerikaner gav starkare stöd till Trump ju mer extremt han uttryckte sig. Det var just när han omfamnade idéer om politiskt våld, despotism och öppen främlingsfientlighet som han ökade väljarstödet och stärkte sitt grepp om partiet, visade Selzer. Hans anhängare gillar honom inte trots att han demoniserar svarta och minoriteter, de gillar honom just för att han gör det.
Under de tio år då jag följt högerradikala rörelser i USA har Trump konstant funnits i den amerikanska politikens rampljus. Så det är värt att reflektera över att hans popularitet legat stadigt på samma nivå, mellan 40 och 45 procent, i goda såväl som dåliga tider, i hög- och lågkonjunktur, med arbetslöshet på tre eller tio procent. Det här har också varit en period då fattiga i USA fått det avsevärt bättre ekonomiskt, med löner som ökat snabbare än vid något tillfälle sedan 1950-talet, enligt USA:s centralbank (och betydligt mer än inflationen, vilket vi nästan aldrig hör i slentrianmässigt pessimistiska rapporter om amerikansk ekonomi).
Det gör det svårt för de som fortfarande hävdar att det är en unik ekonomisk utsatthet som driver Trumps popularitet. Hans väljare – som redan är rikare än den genomsnittliga demokraten – har i själva verket fått det avsevärt bättre materiellt de senaste två decennierna. Ändå innehåller nästan varje ambitiös analys av Trumps väljare i dag rutinmässiga kommentarer om ”stagnerade löner”. ”Det finns en känsla av att medelklassens löner frusit fast” sade exempelvis den brittiska politikern Rory Stewart i en diskussion om den amerikanska demokratins kris i den populära podcasten ”The rest is politics” i januari. Och visst finns det en sådan ”känsla”, men den stämmer inte. Den amerikanska medelklassens löner har ökat med nästan 30 procent sedan Trump lanserade sin presidentkampanj 2015.
De mest insiktsfulla statsvetarna som i flera år har forskat om Trumps väljarstöd, som Pippa Norris och Theda Skopcol, båda på Harvard, hävdar att det är något annat som driver Trumps popularitet och som förklarar hur han bibehåller sitt fäste om nästan hela den amerikanska högern, i vått och torrt. Det som skiljer Trump från andra kandidater är synen på just maktbalansen mellan vita och ickevita, att han talar till den breda oron över demografins utveckling, där vita förväntas bli en minoritet på 2040-talet. Med andra ord en ideologisk profil där konspirationsteorier om ”det stora folkutbytet” tas emot med öppen famn.
För tio år sedan reste amerikanska nationalister till Ungern för att lära sig om strategi. De hämtade hem begrepp som just ”det stora folkutbytet”, som formulerades av den franska nyhögerns ledande röst, Renaud Camus, men populariserades av Orbán.
Myten om det stora utbytet
Den europeiska nyfascismen växer, gödningsmedlet är tanken på folkets undergång. Enligt myten om det stora folkutbytet stundar ett ofrånkomligt slut: utrotas eller utrota.
Sedan dess har europeiska nationalister vallfärdat till USA för att lära sig av Trump. På republikanernas partikonvent i Cleveland 2016 träffade jag både Nigel Farage och Geert Wilders. I dag sker ett nästan sömlöst utbyte av idéer och begrepp mellan nationalisterna på båda kontinenterna, trots att den faktiska situationen i de olika länderna skiljer sig markant – migrationspolitikens dynamik i Ungern, Finland, Nederländerna och Texas har exempelvis inte mycket gemensamt.
Att de ändå så smärtfritt kan låna varandras retorik och världsbeskrivningar är en påminnelse om att nationalismen i dag drivs av det symboliska mer än det specifika.
Det här är viktigt, för det innebär att Trumps väljare inte kommer att nöja sig med några gradvisa eller marginella förändringar av migrationspolitik, eller några små justeringar av kvoteringen av minoriteter till universitet. De vill ha en radikal omvandling av hela samhället, rensa bort alla personer som uppfattas som ”woke” eller ”vänster” från viktiga institutioner; förändra historiens själva vindar. Där ser de Trump som en nästan gudomlig kraft.
Strategin för att genomföra den här förändringen tar inte hänsyn till några juridiska trösklar.
En seglivad myt om Donald Trump är att han kan tämjas av den amerikanska demokratins institutioner. Det fungerade i viss utsträckning under hans första mandatperiod, men det lär inte fungera om han återvänder till Vita huset. Såväl Trump själv som de konservativa strateger och tankesmedjor som drömmer om hans återkomst till Washington har ägnat de senaste tre åren åt att förbereda sig på och förvånansvärt ofta dela med sig av öppna, specifika planer för hur de ska spränga de hinder som stod i vägen för Trumps fullkomliga maktövertagande senast han satt i Vita huset.
I en ny bok av journalisten McKay Coppins berättar den avgående senatorn Mitt Romney om sina allt mer förtvivlade försök att varna partikollegorna om Trumps hot mot USA:s statsskick och stabilitet. Gång på gång möts Romney av beskedet att ingen bryr sig. Inför stormningen av kongressen hörde Romney av sig till republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell, och varnade specifikt för de hot om politiskt våld som cirkulerade frekvent i högerradikala kanaler inför attentatet:
”De vill bränna ner ditt hus, Mitch. De vill smuggla vapen in i DC och storma Kapitolium. Jag hoppas att tillräckliga säkerhetsplaner har förberetts, men jag oroar mig för att den som orsakat detta, presidenten, är den som fattar beslut över de förstärkningar som poliskåren här borde få” skrev Romney.
Två år efter stormningen
Hur såg den organiserade extremhögerns roll ut i attacken? Och har Donald Trump någon framtid i amerikansk politik?
McConnell bemödade sig inte ens med att svara honom. Polisen fick inga förstärkningar. Kapitolium stormades och 151 poliser misshandlades. Fem personer dog.
När Romney nu går i pension kommer det inte längre finnas någon röst kvar i det republikanska partiet som kan slå larm nästa gång Trump uppmuntrar till politiskt våld.
Trump förbereder sig nu på att återvända till Vita huset som en otyglad president.
Han lovar landsomfattande uppsamlingar och utvisningar av miljontals papperslösa och han vill se systematiska förföljelser, trakasserier, våldshot och juridiska processer mot ideologiska motståndare, enligt New York Times.
Rättsprocesserna mot Trump har det senast året blottlagt hans konkreta planer på att använda en politiserad militär och poliskårer för att trycka ner protester och politisk opposition. I ett av åtalen har det uppdagats att Trump redan under den förra mandatperioden försökte sätta in militären för att stoppa Joe Bidens tillträde som president och han ville även använda militärt våld mot Black Lives Matter-rörelsens demonstrationer. I åtalens detaljer ser vi med häpnadsväckande specifika detaljer hur Trump gång på gång pressar sin stab att tillåta brutala aktioner mot demonstranterna. Han ville bland annat implementera den så kallade Insurrection Act, som skulle ge honom makt att använda militären för att trycka ner lagliga protester och demonstrationer. ”Det är så man bör hantera de här människorna, krossa deras skallar” sade Trump.
Mindre spektakulärt men minst lika politiskt betydelsefullt är den ambitiösa strategi som kallas ”Schedule F” och bottnar i att göra sig av med alla tjänstemän på myndigheter och i federal byråkrati som inte svär trohet till Trump. Tillsammans med den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation har Trumps stab och jurister utvecklat en omfattande plan för att göra sig av med alla statliga anställda som kan misstänkas vara otillräckligt högerradikala. I den konservativa tankesmedjan Heritage Foundations uppmärksammade strategidokument ”Project 2025” ritar de upp de konkreta planerna för Trumps återkomst till Vita huset.
Själva prosan i rapporten låter som om någon bett Chat GPT skriva ett högerextremt manifest med Ayn Rands röst. Det är långa listor på politiska fiender, som inkluderar ”välfärdsmottagare”, ”lata och liberala statliga tjänstemän”, ”näringslivsfientliga byråkrater”, ”miljökämpar, fackledare och forskare” såväl som ”woke byråkrater”, ”woke lärare” och ”woke generaler”. En utrensning som liknar Joseph McCarthys häxjakt på amerikansk vänster under 1950-talet ska genomföras i hela den federala statsapparaten, där alla som inte anses lojala mot Trump ska bort från Washington. Det går inte längre att skilja på den våldsromantiska retoriken i Heritages extrema manifest och Trumps egna tal, där han pratar om att ”rensa bort kommunister, marxister, fascister och radikalvänsterns våldsmän som lever som ohyra” och som ”ljuger och stjäl och fuskar i valen”, som Trump sade i ett kampanjtal under vintern.
Om någon federalt anställd ändå vågar höja rösten ska de låsas in i fängelse, eller avrättas, föreslår Trump. Såväl Trump som kongressledamoten och Texas-republikanen Paul Gosar har även sagt att de som vittnar mot Trump i åtalen, bland annat den flitigt dekorerade generalen Mark Milley, förtjänar att ”hängas”.
Historikern Ruth Ben Ghiat, som specialiserat sig på auktoritära regimer och i synnerhet sydeuropeisk fascism, har beskrivit hur det politiska klimatet på republikanska kampanjevenemang börjat påminna om Mussolinis Italien, där vurmen för politiskt våld ofta kamouflerades i karnevalsliknande ögonblick av festligheter och familjevänliga kampanjmöten.
När Matt Gaetz, en av Trumps mest lojala vapendragare i kongressen, på sensommaren 2023 besökte Iowa State Fair – en av de där gemytliga festivalerna i den amerikanska mellanvästern där familjer äter grillad majs, åker karusell och ger priser till bygdens tjockaste grisar – tog han tillfället i akt att uppmuntra åhörarna till politiska terrorhandlingar. ”Vi har så roligt här på festivalen. Vi trivs verkligen här. Men vi vet att det bara är med våld som vi kan åstadkomma förändring i en korrupt stad som Washington. Så till alla mina vänner här i Iowa vill jag säga: när ni ser att de ger sig på vår man [Trump] så ger de sig även på vår rörelse och var och en av oss!”
Statsvetare på Cambridge University visade nyligen hur amerikanska nationalister och Trump-väljare var överrepresenterade bland amerikaner som säger att USA behöver ”kaos” för att förändras. Den timide baptistprästen Mike Huckabee, vars dotter Sarah Huckabee Sanders var Trumps mest långlivade talesperson i Vita huset och sedermera guvernör i Arkansas, förutsåg strax därpå en landsomfattande våldsvåg om Trumps åtal hindrar honom från att bli president igen. ”Kulor, inte röstsedlar” kommer då att styra den amerikanska demokratin, utlovade Huckabee. Den republikanska senatorn Lindsey Graham sade likaså att en Trump-kandidatur som stoppas av domstolarna kommer att leda till ”kravaller på gatorna”. Det har var inga varningar, utan löften.
Det är högerns jakobiner som nu mobiliserar sig i USA. Det är under de här förutsättningarna som landet går till val i år.
Martin Gelin var korrespondent i USA i två decennier men är nu bosatt i Paris. 2014 skrev han i Expo om den rasistiska backlashen som kom efter Barack Obamas valseger. Sedan dess har han bevakat rasismen i USA. Hans senaste bok Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall (Natur & Kultur) utkom som pocket med nyskrivet efterord i april 2024.
