Expo guidar: Vad säger hets-lagen?

Lagen infördes 1948 i brottsbalken. Den kom inledningsvis att kallas Lex Åberg efter judehataren Einar Åberg, som spred stora mängder antisemitiska skrifter från sin bokhandel i Stockholm.

Det antisemitiska materialet spreds även utanför Sverige, och upphörde inte i och med krigsslutet  – vilket fick till följd att bland annat judiska grupper i USA reagerade genom påstötningar mot den svenska regeringen.

Fram tills förra året formulerades lagbrottet i korthet som att det är straffbart att uppsåtligen, offentligt sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

Lagen genomgick en uppdatering som trädde i kraft förra året där även förnekande av Förintelsen, och andra motsvarande erkända folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inkluderas som brottsligt.

Ytterligare en förändring var att lagen skrevs om så att även enskilda personer kan vara skyddade och ha rätt till skadestånd. Tidigare saknade brottet en målsägande utan tog istället endast fasta på att det är gruppen som pekas ut och som ska skyddas. Nu gäller båda fallen.

Uttalanden som anses vara hetsande eller utgöra missaktande kan antingen prövas mot brottsbalken som ett brott mot allmän ordning eller mot tryck- och yttrandefrihetsgrundlagen. Domstolen prövar hur uttalandet kommit till, spridits och hur många som tagit del av innehållet – enligt praxis behöver minst fem personer ha tagit del av ett budskap för att det ska anses ha fått offentlig spridning.

Justitiekanslern, JK, är ensam åklagare på tryck- och yttrandefrihetens område. En stor andel av tryckfrihetsrelaterade fall av hets kan i sin tur kopplas till extremhögerns verksamhet.

Läs även

Hets inom lagens ramar

När ändringar i mediegrundlagarna trädde i kraft så gav riksdagen samtidigt straffrihet till nazister som misstänks för hets.

I lagtexten talas det om att uttrycka missaktning för folkgrupp, men det innebär inte att alla uttalanden som kan ses som provocerande, ringaktande, förnedrande eller nedsättande faller in inom den termen. Meningen är alltså inte att hindra resonemang och diskussioner, utan att skydda folkgrupper mot hets.

Mängden hets mot folkgrupp som sprids via sociala medier och nätplattformar har under senare år dominerat diskussion kring lagen. Samtidigt visade en granskning av rättsväsendets arbete mot hatbrott på nätet som Expo tidigare gjort, att av samtliga fällande domar så var endast ett fåtal kopplade till ett initiativ från polisen – övriga kom från privatpersoner.

Läs även

Polisen lämnar näthatet fritt

Rättsväsendet överlåter till privatpersoner och ideella aktörer att bekämpa näthatet.

Påföljden för hets mot folkgrupp är som regel böter eller fängelse i högst två år, om inte brottet bedöms grovt, då straffet är lägst sex månaders fängelse och högst fyra år.