Fel sammanhang för en minister

På torsdagen valde Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, att medverka i podcasten ”Gröning och Blomgren utanför” som produceras av Svenska Epoch Tmes. Podcasten programleds av Jan Blomgren som kontinuerligt medverkar som expert, ”sommarpratare” och tyckare på mediekanalen Swebbtv.

Blomgren samverkar också med det så kallade Nätverket, en högerextrem sammanslutning som sällan skyltar med sitt namn utåt utan istället arbetar via olika frontorganisationer och externa projekt. En sådan front är sajten Frihetsnytt, som Blomgren frekvent medverkar i. Såväl Swebbtv som Frihetsnytt är kända för sin spridning av högerextremism, konspirationsteorier, antisemitism och pro-ryska narrativ.

De högerextrema mediekanalerna som Jan Blomgren medverkar i och själv sprider vidare i sina egna sociala medie-kanaler utgör delar av ett högerextremt ekosystem där grov rasism mot minoriteter frodas och där bland annat etablerade medier, vetenskap och demokratiska institutioner attackeras och undergrävs. Det hetsas i ett jämnt flöde mot journalister och politiker, inte minst regeringsföreträdare.

Att Carl-Oskar Bohlin, minister med ansvar för civilt försvar, väljer att medverka i en podcast som drivs och programleds av Jan Blomgren bör väcka bredare frågor än de som hittills ställts.

Carl-Oskar Bohlins medverkan är problematisk på flera nivåer. Som minister för civilt försvar har han ett särskilt ansvar för frågor som psykologiskt försvar och om samhällets motståndskraft i kris och krig. Inte minst gäller det frågan om att hantera och stå emot informationspåverkan. Frågor som är högst aktuella och som vår regering med rätta pekat ut som extra viktiga, såväl här och nu som inför riksdagsvalet nästa år. 

När då en minister från regeringen, med nämnda ansvarsområden, väljer att delta i sammanhang och intervjuas av personer som Jan Blomgren blir gränserna mellan legitim kritik och systematisk desinformation suddiga, oavsett vilka avsikter som ligger bakom. Det sker en förskjutning i uppfattningen om vad som är trovärdiga och legitima informationskällor – och vilka aktörer som regeringen ger sitt förtroende till.

Plattformar som Frihetsnytt och Swebbtv får via Jan Blomgren en direkt koppling till en minister och kan påvisa att en av deras ”profiler” och ”experter” uppfattas som trovärdig och relevant för en minister i Sveriges regering. Det är en legitimitet som är mycket svår att dra tillbaka, men enkel att exploatera.

Här finns också en tydlig obalans i risk och ansvar. För extremhögerns medieaktörer innebär Bohlins kontakter och möten med Jan Blomgren en chans till ökad räckvidd, stärkt status och nya möjligheter att locka publik.

För regeringen och samhället som sådant är insatsen betydligt högre. Oavsett vad Bohlin anser om idéerna som sprids via de högerextrema kanalerna så har sammanhanget stor betydelse. Förtroendet för offentliga institutioner, tydligheten i gränsdragningen mot extremistiska miljöer och trovärdigheten i arbetet mot desinformation riskerar att urholkas. Det är inte ett jämbördigt utbyte.

Samtidigt som myndigheter kartlägger, analyserar och försöker motverka just de miljöer där desinformation och extremistiska narrativ sprids, så som Frihetsnytt och Swebbtv, kan samma miljöer och deras ”profiler” indirekt stärkas genom politisk närvaro och kontakter på ministernivå. Det sänder ett splittrat och i värsta fall motsägelsefullt budskap från regeringen.

Om denna typ av medverkan accepteras utan invändningar, var går då gränsen framöver? Vilka andra aktörer och personer inom den svenska extremhögern kan i nästa steg hävda att även de är rimliga samtalspartners för en svensk minister?

I en tid som denna och i ett medielandskap som nu är förtroende och en tydlig gränsdragning till politisk extremism och dess budbärare inte bara en fråga om demokratisk trovärdighet– det är en säkerhetspolitisk resurs. En minister för civilt försvar bör förstå och agera därefter.

Niclas Nilsson