Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

”Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott.”
Är det en aktivistisk slogan? En klyscha i wokeismens anda?

Nej, det är faktiskt den svenska regeringens uttalade mål när det gäller arbetet mot rasism.

När regeringen tillträdde under hösten 2022 tog den vidare det antirasistiska arbete som mejslades fram under de senaste mandatperioderna. 2016 antogs en nationell plan mot rasism. Den har sedan kompletterats med särskilda åtgärdsplaner mot bland annat afrofobi, antisemitism och islamofobi som löper fram till och med nästa år.

I arbetet mot islamofobi ska exempelvis Socialstyrelsen ta fram, utveckla och sprida kunskapsstöd för att motverka förekomsten av rasism och främja allas lika rättigheter och möjligheter inom hälso- och sjukvården och bidra till en jämlik vård.

Polismyndigheten ska under 2022 och 2023 fortsatt utveckla och förbättra arbetet för att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska inhämta och sammanställa kunskap om samband mellan vissa gruppers utsatthet och arbetsrelaterad stress.

Det är bra och rimliga punkter som tar arbetet mot rasism framåt. Men med den nya regeringen är det svårt att ta ambitionerna på allvar. 


Med ena handen arbetar man för komma åt islamofobins olika uttryck och skadeverkningar. Med andra handen gör regeringen high five med den politiska kraft som allra tydligast pekar ut islam och muslimer som ett hot mot nationen. 



Vad är regeringens åtgärdsprogram mot islamofobi värt då? Och vad fyller det för funktion när regeringen samtidigt ger SD fritt spelrum att skruva upp sin retorik mot islam och muslimer?

Förra veckan väckte SD-riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour uppmärksamhet när han skrev på Twitter:



”Vi har religionsfrihet i Sverige men islam är inte en svensk religion, utan den är en främmande religion”.

Nima Gholam Ali Pour tyckte att han hade blivit missförstådd. När han några dagar senare la ut texten i en podd förklarade han att muslimer förstås har religionsfrihet i Sverige. Det är bara det att islam aldrig ska få betraktas som en del av Sverige.

Med självklarhet och självförtroende talar SD nu för tiden om islam som något i grunden avskilt från det svenska.

Så har det väl alltid låtit från Sverigedemokraterna kanske någon invänder? På ett ideologiskt plan har förvisso SD alltid haft en så kategoriskt exkluderande syn på muslimer. Men utåt försökte partiet under några år att baka in det i kritik mot ”islamism”.

Men sedan ett tag tillbaka talar partiet rakt ut om islam och muslimer som ett hot. Eskaleringen inleddes förra våren. I spåren av påskkravallerna såg SD sin chans att återlansera sig som partiet med tuffast linje mot det påstådda hotet från muslimerna.

SD gillar att säga att de bara är motståndare till islam, inte muslimer. Men i slutändan är det människorna som bär upp religionen som kommer att drabbas av partiets fördomsfulla, förenklade och föraktfulla politik. 



Under valrörelsen gav sig Richard Jomshof ut på egen valturné för att prata om det påstådda hotet. Han har sedan fortsatt dyka upp SD:s propagandakanal Riks för att trumma in sitt budskap. 



Kent Ekeroth, som i slutet av 00-talet var tongivande i den svenska och internationella så kallade counterjihad-rörelsen, är även han tillbaka på banan och har börjat twittra om ”den demografiska bomben” – en paranoid idé om att muslimer genom att sätta barn till världen kommer att ta över landet.

I samma anda lyfte partiet nyligen fram sitt krav på nationellt förbud mot böneutrop.

När SD kommit överens med regeringen i flera av sina viktigaste frågor så måste partiet hitta nya profilfrågor. Klimatfrågan i bred bemärkelse och specifikt energi- och bränslepriserna är en sådan. Men det framstår allt tydligare som att SD också kommer att försöka vinna tillbaka momentum genom att blåsa upp islamskräcken.

Medan SD pekar ut svenska muslimer som icke-önskvärda och ett hot mot nationen står regeringen tyst. Om man vill snälltolka kan man kalla regeringens antirasistiska politik för ineffektiv. Ska vi vara ärliga så får vi konstatera att den är ett hyckleri.

Daniel Poohl är vd på Expo.

Ämnen i artikeln