”Alla är för hbtq-rättigheter”

Sommaren 2015 samlades ett 20-tal personer under parollen ”Pride Järva” i stockholmsförorten Tensta för att marschera till närliggande Husby. Journalisterna var fler än deltagarna. Internationella medier var också på plats med reportrar från nyhetsbyråer som AFP och den ryska statliga tv-kanalen RT, Russia Today. Bakom arrangemanget stod Jan Sjunnesson, medarbetare på hatsajten Avpixlat och tidigare chefredaktör för Sverigedemokraternas tidning Samtiden.

Enligt journalisten och författaren Anna-Maria Sörberg är Pride Järva ett exempel på det som kallas homonationalism, och som hon skriver om i sin kommande bok. Begreppet myntades 2007 av queerteoretikern Jasbir Puar. Hon menar att bejakandet av hbtq-personers rättigheter numera har plockats in i den gemensamma berättelsen om hur fri, tolerant och öppen västvärlden är. Och att hbtq-personers kroppar används för att bekräfta den självbilden.

– De exempel vi ser på hur olika grupper utnyttjar hbtq-rörelsen måste förstås i den här homonationalistiska kontexten. Med min bok vill jag väcka engagemang och belysa samtalet om hbtq-rättigheter som i dag saknar -ideologiska utgångspunkter, säger Anna-Maria Sörberg.

Den här självbelåtna berättelsen om den toleranta västvärlden utnyttjas inte minst av nationella och högerextrema grupper. Pride Järva är långt ifrån det enda exemplet. De senaste åren har franska Front National genom rekryteringar försökt nå landets homosexuella, och antimuslimska English Defence League har bildat en egen hbtq-sektion. Syftet är så klart inte att utmana normer eller andra problematiska strukturer, säger Sörberg. Syftet är att inlemma frågan i en nationalistisk och rasistisk världsbild – och att använda hbtq-personer som alibin för att bedriva högerextrem politik.

– Det är alarmerande. Det borde få allmänheten att fundera på hur hbtq-rättigheter urvattnas när det offentliga samtalet använder utsatta grupper som alibin för att bekräfta sin egen självbild, och när det möjliggör aktioner som Pride Järva, säger hon.

Anna-Maria Sörman menar att samtalet om hbtq-personers rättigheter förändrades efter terrorattacken den 11 september 2001. Kriget mot terrorismen och den tilltagande islamofobin kom att påverka gaykulturen i lika hög grad som resten av samhället.

Nya allianser växte fram mellan hbtq-personer, konservativa och högerextrema grupper. Profiler inom den antimuslimska miljön kunde plötsligt stå och agera språkrör för hbtq-personer. Hela förorter, med viss etnisk profil, kunde plötsligt utmålas som extra problematiska när det kommer till dessa frågor, menar hon.

– Det är en sak att människor delar med sig av sina personliga erfarenheter. Det bör tas på allvar. Men när homofobi och kvinnoförtryck alltid förklaras som något som kommer ”utifrån”, något som är främmande för Sverige, då blir det en del av den populistiska och nationalistiska berättelsen, säger hon.

Att hbtq-frågan på det här sättet kan kidnappas av andra intressen är bland annat en konsekvens av att det nu råder alltför stor konsensus mellan vänster och höger, tycker Sörberg.

– I en sådan konsensuskultur där alla hävdar att de är för hbtq-frågor blir det lättare att använda frågan för andra syften än att förändra rådande maktordningar, säger hon.

När hbtq-rättigheter på det här sättet bäddas in i den västliga frihetsformeln, samtidigt som det blir ett allt större fokus på pridetåg och andra former av synliga aktioner, blir kampen urvattnad och avpolitiserad. Då kan inte heller villkoren för hbtq-personer förändras i grunden, eftersom det saknas ideologiska utgångspunkter, menar hon.

– Jag vill gå tillbaka till basala fakta som att vardagen för icke-heterosexuella, liksom för alla, påverkas lika starkt av ekonomiska villkor, hudfärg, bakgrund och andra livsavgörande aspekter. Risken med förenklade firanden som prideparader är att det kan leda till att folk tror att parader på allvar förändrar synsätt, eller förbättrar villkor, säger hon.

Anna-Maria Sörberg har också tittat närmare på hur hbtq-rättigheter används i marknadsföringssyfte. Hon har i Israel undersökt hur gayturister adderar värde till landet – och inte bara finansiellt. Genom att gaykulturen världen över blivit en symbol för modernitet och öppenhet är den också värdefull inom marknadsföringen. I Israel handlar det om att förändra bilden av, eller avleda uppmärksamheten från, den kritiserade ockupationen och de olagliga bosättningarna i Palestina, menar hon.

Värnandet av hbtq-rättigheter har alltså blivit ett sätt att vinna politiska poäng och framstå i bättre dager. Men Sörberg understryker vikten av att förhålla sig kritisk till ett offentligt samtal där det talas mycket om hbtq-rättigheter, men där det samtidigt inte skett några stora förändringar när det gäller förståelsen eller acceptansen för olikheter kopplade till sexualitet och könsidentitet.

– I Israel är de hbtq-rättigheter som rörelserna i landet har kämpat hårt för ytterst villkorade. I ljuset av detta blir det särskilt intressant att granska hur den nationella makten ändå använder sig av dem för att verka progressiva, säger hon.

Anna-Maria Sörbergs bok ges ut av Atlas i vår. Hon hoppas att den ska bidra till att bredda debatten genom att flytta fokus från förenklade firanden som prideparader till att vardagen för hbtq-personer fortfarande är svår, trots att de förment omfamnas av homonationalismen.

Hon finner hopp i det engagemang som finns i Sverige, i form av bland annat det ideella stödet för flyktingar. Samtidigt menar hon att framgångar för hbtq-rörelsen är omöjliga om man inte ser hur frågor om underordning hänger ihop. Samhället kan aldrig få bukt med underordning om de politiska samtalen är avideologiserade, och därmed innehållslösa. Den verkligheten har i dag, tyvärr, skapat en regnbågsflagga som mest kommit att symbolisera tomma begrepp.

Homonationalismen sammanfattar hon som en sorts klassresa som framförallt en vit gaykultur har gjort. En resa som innefattat ett gediget utomparlamentariskt arbete som lett rakt in i maktens korridorer. Även om det har lett till många viktiga framsteg, anser hon att det finns all anledning till att vara kritisk till en så villkorad inbjudan.

– I ett samhälle där många hbtq-personer förföljs och lever under stor utsatthet, samtidigt som nationalism och rasism vinner mark, blir det än mer viktigt att ifrågasätta berättelsen om att västvärlden är en plats där hbtq-personer är fria, och villkoren givna.

Intervjun är tidigare publicerad i Expo #4 2015.