Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

På Forum för Levande Historia i Stockholm visas just nu utställningen ”Anne Frank och jag”. Den tar sitt avstamp på vinden där en trettonårig flicka försökte gömma sig undan sina bödlar. Utställningen vidgar sedan perspektivet för att försöka förklara det komplexa flöde av händelser som gjorde det möjligt att miljoner människor mördades.

Stora skärmar visar historien i kronologisk ordning - Hitlers maktövertagande och Nazitysklands framväxt, inskränkningarna och senare fråntagandet av judars rättigheter. Parallellt visar utställningen familjen Franks öde. Anne Franks världsberömda dagboksanteckningar, kopior från listorna som tecknades av nazisterna när hon fördes bort, citat från fadern – den enda ur familjen som överlevde.

Reflektera

Utställningen vill också få besökaren att ta ställning, eller åtminstone reflektera kring sin egen roll i situationer som kräver att man gör ett ställningstagande. I ett rum visas en film där svenska ungdomar får besvara frågor som ”ska Sverigedemokraterna få informera om sitt parti på skolor? Ska nazistiska grupper få göra det?” Det är som en slags filmatiserad värderingsövning. Tonåringarna tvekar, väger orden. Meningen är inte att frammana ”sanna svar” utan uppmuntra till eftertanke.

I stora utställningshallen kan besökarna själva svara på liknande frågor. En film rullar och berättar om hur det högerextrema partiet NPD i Tyskland demonstrerat utanför stora synagogan i Berlin. Ska de få göra det? Några av besökarna har greppat kontrollerna man röstar med och riktar dem mot skärmen. Efter några sekunder visas deras svar: nej, anser 79 procent.

Att lyfta fram en människas livsöde för att förstå en komplex och grym historia är pedagogiskt, för att inte säga nödvändigt. På övervåningen har barn ritat teckningar som illustrerar Anne Franks historia. Porträtt sorgset, men omsorgsfullt, målade i dov vattenfärg.

Anne Franks korta liv fortsätter att fascinera oss, oavsett ålder, även om utställningen i första hand riktar sig till yngre besökare: tonåringarna. Högstadiekidsen. De som i vuxen ålder inte själva kommer att kunna möta ögonvittnena från Förintelsen.

Ämnen i artikeln