Ännu ett argument mot invandring
På onsdagen presenterade Sverigedemokraternas kvinnoförbund en kampanjfilm. Med en grov retorik och starka scener hoppas partiet på att bli en reell aktör i jämställdhetsdebatten. Valet av ämne är ingen slump.
Uppdaterad: 2018-05-15, 09:55
Publicerad: 2012-03-08, 14:04
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Men exakt vem som står för denna dubbelmoral är inte helt klart. I en debattartikel på SVT-debatt pekas både islamister och feminister ut som ansvariga. "Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer", skriver Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor på SVT Debatt.
Att Sverigedemokraterna själva inte presenterar en enda lösning på problemet är signifikativt för partiet. Kampanjen handlar om att ta en ny position på den politiska spelplanen. Taktiken är inte ny på något sätt. Sverigedemokraterna är duktiga på att upptäcka outnyttjad politisk mark. Man har försökt locka väljare bland jägare på glesbygden och spelat på frustrationen över rennäringen. För inte länge sedan beskrev sig partiet plötsligt som hbt-vänligt i syfte att attrahera nya väljare. Intressant nog har Sverigedemokraterna sällan tålamod att bygga vidare på sina nyformulerade profilfrågor. Det hbt-vänliga SD var som bortblåsta i debatten om tvångssterilisering. Jägaren Per-Arne Wahlberg, som var ett av toppnamnen i senaste EU-valet, har plockats ner från toppen och i frågan om rennäringen så var den inte längre intressant när den som drivit frågan lämnade partiet.
Nu står Sverigedemokraterna återigen i en position där man behöver söka nya vägar för att locka väljare. Inte minst kvinnor. För att lyckas med det har partiet riktat blicken utanför gränserna. Europeiska högerpopulister och antimuslimska krafter har i flera fall lyckats väl med att profilera sig som motståndare till hedersförtryck.
Protesterna erbjuder en tacksam position. I samma andetag som man anklagar en kultur, eller i vissa fall en religion, så beskriver man sig samtidigt som de drabbades sanna vänner. Istället för att direkt attackera de som står för hedersvåldet försvarar man offren. Udden riktas mot den politiska korrekta feminismen som, för att citera filmen, "har blod på sina händer".
Nu följer alltså SD-kvinnor den europeiska trenden. Men man slår in öppna dörrar. En av anledningarna till att man i sin debattartikel på SVT-debatt har svårt att precisera exakt vem som bär blod på sina händer är att det idag finns en ganska bred samsyn i det svenska samhället om att det finns något specifikt vi kan kalla hedersvåld. Visst finns det de som fortfarande är kritiska till hedersbegreppet men i den allmänna debatten är ganska marginaliserade
Paradoxalt nog är det ju dessutom så, att den feministiska rörelse som partiet menar bär blod på sina händer faktiskt är de som hjälper de som drabbas. Medan feminister svarar i telefonsamtal från skärrade och skrämda kvinnor, hjälper till med bostäder och erbjuder stöd till offer för hedersförtryck sitter SD och funderar på hur man ska kunna få fler väljare genom att exploatera hedersvåldet.
För i grunden handlar Sverigedemokraternas kampanj om att lansera ännu ett argument mot det mångkulturella samhället, islam och invandringen. När väl kvinnoförbundet på allvar presenterar sitt åtgärdspaket kommer det bli uppenbart att en begränsning av invandringen är en av de viktigaste punkterna. De kvinnor som SD säger sig ömma för pekas i andra sammanhang ut som det största hotet mot Sverige. I partiets valfilm från 2010 var det burkaklädda kvinnor med barnvagn som skulle skrämma tittarna. Så funkar Sverigedemokraterna. Offer för hedersrelaterat våld uppmärksammas, inte i första hand för att hjälpa offren, utan för att påminna om att de från början inte hade här att göra.