Buddhister som hatar

Det osar rök i Thiri Mingalar, ett muslimskt område i den centralburmesiska staden Meiktila. Skräp brinner intill de enkla bambu-husen. Barn med pinnar petar nyfiket i de pyrande högarna. En rännil letar sig fram från platsen där en kvinna just stjälpt en balja vatten över sitt huvud. Hennes kläder mörknar. Det är en vanlig morgon. Så normal som den kan bli, åtminstone.

För två år sedan var husen högre och stadigare och böneutrop ljöd fortfarande genom dalen. Invånarna kände sig säkra. Sedan kom tre dagar av fasa. Våldsamma upplopp där dussintals mördades, hundratals hem brändes ned och himlen färgades svart.
– Vi oroar oss hela tiden, säger Khin Myint, en kvinna som bor intill bilvägen. Tidigare var vi vänner med våra buddhistiska grannar. Nu ropar de förolämpningar åt oss om natten.

Burma står inför ett nytt tidevarv. Efter parlamentsvalet den åttonde november 2015 är landet på väg att få sitt första folkvalda styre på över ett halvsekel. Gränserna är öppna för turism och affärer. Och med en explosionsartad spridning av internet kan befolkningen nu uttrycka sig friare än någonsin.

Området Thiri Mingalar i den burmesiska staden Meiktila jämnades marken av en mobb 2013. Nu bor den muslimska befolkningen i enkla bambuhyddor, i en tillvaro liknande ett flyktingläger

Burmeserna har börjat hoppas att deras land, som för mindre än ett årtionde sedan jämfördes med isolerade stater som Nordkorea, snart ska kunna återta sin roll som betydelsefull regional spelare. Och att de själva ska få möjligheter till den utbildning och välfärd de så länge åtrått.

Men i kölvattnet av politisk förändring har även chauvinism stigit upp till ytan. Sedan 2012 har landet skakats av flertalet upplopp med religiös grund. I vissa fall har muslimer attackerat buddhister. Men till övervägande del rör det sig om en organiserad kampanj mot muslimer.
Upploppen i Meiktila 2013 blev startskott för en våg av våld i centrala Burma. Och året innan fördrevs samtliga muslimer av etniciteten rohingya i staden Sittwe till ghetton och flyktingläger. Där förvägras de både sjukvård och rörelsefrihet. Tusentals har sedan dess flytt i skrangliga båtar. Forskare menar att folkmord endast är ett steg bort.

Istället för att stoppa händelseförloppet har regering, polis och militär låtit det ske, eller till och med deltagit. Och i centrum står en organisation med grenar både till militär och politiker som kallar sig Ma Ba Tha, "Rörelsen för att skydda ras och religion".

Baddanta Ottara kallar på en munkkollega för cigaretter och askfat. Med tändare i hand stryker han fram en flamma. Röken ringlar sig upp framför en färgglad världskarta. Buddhistiska länder är markerade i gult, muslimska mörk-rosa.
– Tidigare var många länder buddhistiska, nu finns det bara fem kvar, säger munken, som är näst högsta ledare för Ma Ba Tha i Meiktila.

Baddanta Ottara är Ma Ba Thas näst högsta ledare i Meiktila. Han råder muslimer att "raka av sig skägget och hålla sig för sig själva".

Bredvid honom ligger en novis på mage framför en tv, uppslukad av ett tecknat program.
– Unga människor är inte tillräckligt hängivna buddhismen, fortsätter han. Islam expanderar, rika muslimer betalar trehundra dollar till män som gifter sig med buddhistiska kvinnor. Vi måste försvara vår religion om den inte ska försvinna.

Ottara talar med antydan till ett leende, men han är fullkomligt seriös. Hans synsätt vinner alltmer mark i Burma. Främste spridare är hans gamla studiekamrat Ashin Wirathu.
2003 fängslades Wirathu för att ha hetsat till religiös konflikt. Nio år senare släpptes han tillsammans med över sextusen andra fångar, som del i en amnesti avsedd att övertyga västvärlden om landets liberalisering. Wirathu blev relativt omgående ledare för den ultranationalistiska rörelsen 969 och började predika om muslimernas planer på att ta över världen. Ett bevis var talet 786.

Muslimer runtom i Sydasien har länge identifierat det med bönefrasen: "i Gud den nåderikes, den barmhärtiges namn", men enligt en teori från 1990-talet står 786 också för muslimernas mål att ta över världen under det 21:a århundradet. Sju plus åtta plus sex är ju lika med 21.

Efter att Wirathu liknat sig själv vid bin Ladin och porträtterats på omslaget av det amerikanska magasinet Time med rubriken "ansiktet på buddhistisk terror" beslöt sig regeringen för att det buddhistiska talet 969 inte längre fick användas för politiska syften. 2014 stöptes rörelsen istället om till Ma Ba Tha. I dag hävdar de att de har tio miljoner medlemmar.

Vi frågar Ottara varför muslimer är ett sådant hot då de endast utgör fyra till fem procent av Burmas befolkning, lite drygt två miljoner människor.
– Kolla på Bangladesh, säger han och knackar på det rosa fältet intill Burma på kartan. De har 120 miljoner invånare.

160 miljoner, invänder vi.
– Se på Indonesien, där är de ännu fler. Där började islam med endast fem personer.
Menar du att indoneser vill expandera i Burma?

– De har internationella supportrar, som IS. Se på Irak och Syrien, muslimska områden är våldsamma.

Men de länderna ligger ju jättelångt bort.
– Det gjorde England också, men de koloniserade oss.

Om det inte varit för sammanhanget hade det dragit i smilbanden. Men ett par minuters bilfärd bort ligger Thiri Mingalar, och en dov sorg. Myint Kyund lever fortfarande kvar i den där marsdagen 2013.

Myint Kyunds äldsta son Ko Bilaal var den första att mördas under upploppen Meiktila.

En beväpnad mobb hade börjat förstöra moskéer i närheten. Hon och hennes familj tog skydd inomhus. Men då bilar började sättas i brand sprang hennes äldsta son Ko Bilaal ut för att rädda deras lastbil. Transportfirman var familjens levebröd och bilen var fylld av varor.
Det gick ett vrål genom mobben då de fick syn på Bilaal. Han fick igång motorn och började köra iväg, men pepprades av stenar och kraschade in i en vägg. Mobben svärmade kring fordonet. Slet ut honom och började attackera med påkar och motorcykelkedjor. Kyunds bror försökte stoppa dem men höggs i axeln av ett svärd. Bilaals kropp dränktes i bensin och tändes på.
– Han var fortfarande vid liv då mobben försvann, säger Kyund mellan sina tårar. Han bad om vatten. Vad hade han gjort för fel? Han var en god människa. Han drack inte alkohol, rökte inte, ljög inte, hade inga fiender.

Bilaal dog på sjukhuset. När Kyund och hennes familjemedlemmar väl lyckats fly brändes deras hem ned, bland femtonhundra andra.
– Vi har förlorat allt, säger hon. De har inte ens berättat var Bilaals kropp tog vägen. Jag kan inte sova eller äta. Jag väntar fortfarande på att få se honom.

Mordet på Bilaal var det första under upploppet i Meiktila, men följdes av flera, kanske över 100. Den värsta massakern ägde rum i närheten av en religiös skola, där åtminstone tjugo tonåriga elever och fyra lärare mördades.

Muslimer som fångades in av mobben tvingades äta fläsk och be på buddhistiskt vis. Närvarande har vittnat om hur poliser inte bara iakttog våldsamheterna, utan även släppte fram gärningsmännen. Och även om Meiktila är en garnisonsstad med tusentals soldater tog det tre dygn innan militären ingrep.

Ingen har åtalats, förutom en grupp muslimer som var inblandade i upprinnelsen till konflikten.
– Upploppet i Meiktila blev ett tydligt budskap till landets muslimer att militären inte kommer att skydda dem. Det meddelandet uppfattades klart och tydligt, säger Melissa Crouch, en forskare på University of South Wales som håller på att färdigställa en bok om islam i Burma.

Möjligtvis var grupper inom militären med och arrangerade upploppet. Khin Myint, vars brorson mördades, är en av många som hävdar att förtrupperna var ligister speciellt dittransporterade för ändamålet.
– De som attackerade kom inte härifrån, säger Myint. Det här är en liten stad, alla känner alla. De här personerna var yrkeskriminella. De hade med sig listor över vilka hus som tillhörde muslimer.

En muslimsk pojke insmord med thanaka, en traditionell kosmetisk kräm som även kyler huden och skyddar mot sol. Muslimer har bott Burma i flera århundraden, men deras ursprung i Indien har vid flera tillfällen utnyttjats av regimen för att så splitt.

Användandet av inhyrda muskler skulle inte vara något nytt. Militärjuntan rekryterade länge fångar och fattiga landsbygdsbor till det ökända medborgargardet Swan Arr Shin för ljusskygga aktioner mot demokratiaktivister. År 2003 dödade de 70 politiker i en attack mot oppositionsledaren Aung San Suu Kyis bilkortege. Fyra år senare hjälpte de till att slå ned "Saffransrevolutionen", en proteströrelse ledd av munkar.

Senare års attacker på muslimer bär liknande kännetecken – hastigt bildade mobbar beväpnade med facklor, påkar och svärd. Våldet spelar dem som vill åsidosätta reformer i händerna. År 2011 upplöstes militärjuntan för att istället bilda en civil regering.
– Folk använder förbittringar och missförstånd kring islam för att skapa rädsla och skjuta människor tillbaka till militären och USDP (militärens politiska parti, reds anm), säger Human Rights Watchs vice Asiendirektör Phil Robertson.

Militären har behållit den yttersta makten, även om Burma håller på att demokratiseras. De kontrollerar tre nyckeldepartement samt en fjärdedel av parlamentets stolar. Ifall de anser att det krävs har de även rätt att ta över styret. Landets säkerhet skulle vara ett uppenbart skäl. I religionsmotsättningarna finns det gott om historiska spänningar att spela på för att sporra oordning.

Burmas muslimer immigrerade från Indien under kolonialtiden och särbehandlades i många fall av britterna. Somliga försörjde sig som långivare och vann rätten till burmesers mark under ekonomiska krisår. Det finns burmeser som fortfarande bär på frustration och avundsjuka. Som anser att muslimerna har det för väl ställt. Aggressiva kampanjer är inget nytt.
– Regimen har utnyttjat situationen vid många tillfällen genom att argumentera mot att landet ska falla i utländska händer, säger Melissa Crouch.

Ofta har kampanjerna varit riktade mot rohingya, en folkgrupp bosatt vid gränsen till Bangladesh. Deras medborgarrätt har dragits in och vid ett par tillfällen har försök lanserats för att driva samtliga ur landet. Sedan 2012 pågår något som bäst kan liknas vid etnisk rensning.

Men den här gången har våldet inte bara intensifierats där, utan även spridits till andra regioner och etniciteter. Och på ett aldrig förr skådat sätt har munkar blivit en av de drivande krafterna.
I deltaområdet uppmanar till exempel Ma Ba Tha buddhister att bojkotta muslimska affärer och de har köpt upp licenser för att driva muslimer ur köttindustrin.

Under upploppen i Meiktila rapporterade Reuters hur munkar både från Meiktila och Wirathus hemstad Mandalay deltog. De var beväpnade, bemannade vägspärrar och attackerade bland annat buddhistiska brandmän som försökte släcka ett brinnande muslimskt hus.

Pojkar leker i Thiri Mingalar. För två år sedan mördades dussintals muslimer i området och brändes på bål.

När vi frågar Ottara om munkarnas inblandning tar han istället upp hur det var muslimer som startade konflikten. En muslimsk juvelerare attackerade en buddhistisk kund, och efter att hans butik vandaliserats mördade muslimer en förbipasserande munk. Wirathu lägger skulden på den buddhistiska kunden för att ha handlat i en muslimsk affär. Ottara håller sig ett steg ifrån att uppmuntra till apartheid.
– Muslimerna borde raka av sina skägg och hålla sig för sig själva, säger han.

Ma Ba Tha korsar gränsen mellan religion och politik utan betänkligheter. Inför valet uttryckte Wirathu sitt stöd för militärpartiet USDP, vilket just genomdrivit fyra religiösa lagar Ma Ba Tha varit med och tagit fram. Lagarna är utformade för att hindra muslimer från att skaffa stora familjer och gifta sig med buddhistiska kvinnor. Men även om deras segertåg för att fira lagarna fyllde arenor verkar Ma Ba Thas propaganda ha haft liten effekt på valet.

Meiktila var en av få städer där USDP segrade. Aung San Suu Kyis parti NLD vann över 80 procent av rösterna nationellt. Frågan är däremot vilken skillnad det kommer att göra för landets muslimer. Suu Kyi har konsekvent vägrat att ta dem i försvar. Hennes förespråkare menar att det, liksom NLD:s beslut att utesluta samtliga muslimska kandidater, var en strategi för att vinna valet. Men risken finns att muslimernas rättigheter inte kommer att stå högt på NLD:s prioriteringslista när de väl tar över den lilla makt som inte kvarstår i militärens händer.
– Regeringen måste akut genomföra en full, opartisk och självständig utredning kring vad som hände i Meiktila och andra områden som drabbades av antimuslimskt våld 2013 och se till att den rapporten blir offentlig med rekommendationer för handlingar på kort, medel och lång sikt, säger Human Rights Watchs Phil Robertson.

– Vem som än deltar i att röra upp antiislamiska åsikter genom hets eller rop på våld, vare sig de är buddhistiska munkar, lekmän, regeringstjänstemän eller medlemmar i säkerhetstjänsten, måste ställas inför en bestämd regering som är redo att ta lagliga steg för att hindra brott, säger han.

Det finns ljuspunkter. Antimuslimska kampanjer från templen, på internet och genom skumma militärkontakter har gjort sitt för att erodera tilltron. Även militant muslimsk propaganda och hämndaktioner mot buddhistiska mål i andra länder. Men i mångt och mycket håller fortfarande samhällsväven.

De muslimer vi talar med i Meiktila berättar att de fortfarande har buddhistiska vänner kvar. Somliga är lika uppbragta som de själva. Ett tempel i utkanten av staden tog till och med en aktiv roll för att hjälpa utsatta under de våldsamma attackerna. Abotten U R Sein Na och hans närmsta man U Pying Nya fyller i varandras meningar när de beskriver vad som hände då femtio muslimer plötsligt stod vid deras tröskel.
– Vanligtvis träffar vi aldrig muslimer, men vi hjälper vem som än ber om hjälp, säger Sein Na.
– Vi är alla människor, oavsett religion, säger Pying Nya. Och de här människorna var väldigt rädda.

"Vanligtvis träffar vi aldrig muslimer, men vi hjälper vem som än ber om hjälp". Så säger abotten U R Sein Na, en av dem som hjälpte muslimer att fly undan hatmobben.

Munkarna härbärgerade gruppen. Men nästa dag kom det fler. Och ännu fler. De insåg att de skulle behöva flytta folk till den idrottsarena som blivit flyktingarnas samlingsplats. Problemet var att mobben upprättat vägspärrar. Deras chaufför var rädd att deras bil skulle genomsökas, även om den bar officiella buddhistflaggor i fronten.
– Så vi bestämde att jag skulle sitta där fram i passagerarsätet, säger Sein Na.
– Och jag tittade upp genom takfönstret för att visa att vi hade bråttom, säger Pying Nya.

Taktiken fungerade. De kommande dagarna körde de två munkarna i skytteltrafik med upp till tio muslimska passagerare i taget. Flyktingarna nådde säkerhet med hjälp av just den religiösa auktoritet som våldsuppviglarna menar att de innehar.
– Jag tror inte att liknande våldsamheter kommer att hända igen, säger Sein Na. Våldet påverkar folk på båda sidor. Båda har familjer. Det gäller för oss att tänka på nästa generations framtid.

I ett hoppfullt Burma är nästa generation något samtliga har i åtanke. Men hopp medför också risk för besvikelse. Och striden över landets omvandling kommer att fortsätta. Tills muslimerna blir aktivt inkluderade i Burmas framtid kommer de att befinna sig i riskzonen.

FAKTA
Ma Ba Tha är en org­anisation som drivs av munkar och syftar till att skydda burmesiska buddhister. Den sprider antimuslimsk propaganda och har starka kopplingar till militären och dess politiker. I oktober drev regeringen igenom lagar som utformats av Ma Ba Tha för att hindra muslimer från att skaffa stora familjer och gifta sig med buddhistiska kvinnor.