Därför floppade Pegida

Pegida nådde framgångar i Dresden, men i kölvattnet av framgångarna kan vi idag beskåda en splittrad rörelse. Det är en rörelse som i Tyskland har en före detta ledare som i skrivande stund utreds för hets mot folkgrupp. Som i Norge på grund av interna konflikter blivit till två rörelser, som orsakat en förvirring om vilken som är Norges riktiga. Pegida Sverige har inte nått samma framgångar som motsvarigheten i östra Tyskland, dels beror det på att den antimuslimska miljön, likt många andra miljöer, är en konkurrensutsatt miljö.

Människor som köpt en antimuslimsk världsbild är med största sannolikhet inte i behov av att manifestera det genom att ställa sig på ett torg med Henrik Rönnquist, och tala om att muslimer inte hör hemma i det här samhället. Islamofobiska röster i Sverige har redan ett riksdagsparti som fångat upp deras idéer och kanaliserat budskapet som en nybliven rörelse, bestående av ett gäng relativt okända människor i måndags försökte skrika fram på ett torg. Det har de inte i Dresden.

Därför får Pegida i Norge allt svårare att locka till sig människor till manifestationer trots att 88 procent av Fremskrittspartiets väljare i en undersökning, enligt tidningen Dagbladet, höll med om påståendet om att muslimsk invandring utgör ett hot mot det norska samhället. Därför har Pegida svårt att vinna mark i ett land som Danmark, trots att ideologin är väldigt levande där.

Efterspelet till måndagens demonstration har synliggjort en splittrad miljö. Sverigedemokraternas tidning Samtiden publicerade en artikel om Rönnquist som antydde att manifestationen var allt annat än ett misslyckande. Samtidigt som den antimuslimska tidningen Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist sågade tillställningen och skrev att: "Islamkritik är ett alldeles för allvarligt ämne för att överlåtas till amatörer som Rönnquist. I går såg vi inte Pegida Sverige födas, vi såg det dö".

Trots att rörelsen under en kort period levt i rampljuset och fått mer publicitet än Rönnquist någonsin kunde drömma om, klargjordes det efter manifestationen att Pegida Sverige inte är mer än en internetrörelse. Med sina drygt 9000 gillningar på Facebook var det bara åtta anhängare som lyckades slita sig ifrån tangentbordet för att demonstrera. Det är en rörelse som inte går ut på gatorna när det väl kommer till kritan. En rörelse där anhängarna hellre skriver bakom anonyma twitterkonton, än står på ett torg och framför sina åsikter. "Varför blev vi bara 8?? jag trodde det här va något bra" frågar en anhängare lätt uppgivet på rörelsens Facebooksida.

Pegida Sverige var dömt att misslyckas redan från start. Man kan skratta gott åt det kaosartade jippot som var rörelsens första, och förhoppningsvis, sista manifestation. Men i ett land där moskéer förra året i snitt vandaliserats varje månad, där muslimska kvinnor många gånger blir verbalt eller fysiskt attackerade, där Sveriges tredje största parti ger uttryck för antimuslimska idéer. Och i ett land där samma islamofobi som gav liv åt Pegida är så pass utbrett - sätter sig skrattet i halsen.