Därför lyckas inte den antimuslimska gatuaktivismen

Helgens antimuslimska demonstration i Århus blev ett fiasko för arrangörerna. Mellan 150 och 200 personer deltog i det upphaussade mötet, långt färre än vad man från början hade hoppats på. Enligt English Defence Leagues, EDL, ledare Tommy Robinson var mötet ändå en historisk startpunkt för en europeisk antimuslimsk rörelse. Den danska avläggaren Danish Defence League konstaterar i ett uttalande att demonstrationen trots allt blev den största anti-islamska demonstrationen i Danmarks historia.

Arrangörerna har anledning att vara positiva. Den så kallade Counterjihad-rörelsen är på frammarsch. Dess idéer får ett allt starkare fäste i samhället, det produceras böcker och filmer på löpande och på internet lockas stora grupper till Facebooksidor och bloggar.

Samtidigt visade mötet i Århus att rörelsen fortfarande har svårt att locka stora mängder människor till gatan. EDL är förstås det uppenbara undantaget. Organisationen har idag enligt egen utsago över 80 lokalavdelningar och tusentals anhängare.

Men i Norden har rörelsen generellt haft svårt att på samma sätt mobilisera anhängare i olika former av gatuaktioner. En överblick över situationen visar en politisk rörelse som inte lyckas ta vara på sin potential.

Starten för den antimuslimska gatuaktivismen kan dateras till den 11 september 2007 då flera europeiska grupper och aktivister samlades i Bryssel i en demonstration mot "islamiseringen".

En av arrangörerna bakom demonstrationen i Bryssel var Anders Gravers, som 2005 bildade organisationen Stoppa islamiseringen av Danmark, SIAD. Gruppen gjorde sig ett namn genom att arrangera provocerade manifestationer som väckte starka känslor bland motdemonstranterna och därmed drog till sig medias uppmärksamhet. Demonstrationen i Bryssel var ett försök att exportera Gravers koncept.

Anders Gravers är fortfarande aktiv. Men hans rörelse har inte växt nämnvärt. SIAD har svårt att locka många deltagare till sina manifestationer. Och hans internationella nätverk av Stoppa islamiseringen-grupper tycks mest vara ett internetfenomen.

Gravers har nu fått sällskap av Danish Defence League. Men inte heller de har lyckats mobilisera några större grupper. Trots att helgens demonstration hölls i en stad som anses vara extremhögerns starkaste fäste blev leden glesa. Danish Defence League har dessutom drabbats av svåra interna problem. Strax innan nyåret lämnade ett tjugotal aktivister Danish Defence Leauge, DDL, efter kritik mot talespersonen Bo Vilbrand och ytterligare en ledande person inom organisationen som de menade använde sig av odemokratiska metoder. Sedan dess har talespersonen Kasper Mortensen petats efter att han häktats för att ha misshandlat en vakt.

I Sverige finns sedan en tid tillbaka Swedish Defence League. Gruppen har inte lyckats åstadkomma några offentliga framträdanden, förrän helgens demonstration i Århus. Den före detta Sverigedemokraten Isak Nygren talade som representant för Swedish Defence League, men utöver honom fanns bara ett fåtal svenskar på plats.

I Norge har Norwegian Defence League, NDL, försökt att importera EDL:s koncept. Men resultatet har uteblivit. 9 april 2011 arrangerade NDL en demonstration vid Akershus fästning i Oslo. Det kom nio personer, varav en var en inrest representant för EDL. Efter den misslyckade demonstrationen petades ledaren Lena Andreassen och ersattes av Ronny Alte. NDL:s kräftgång har dessutom förstärkts av att de infiltrerats av antirasistiska vänstergruppen SOS Racisme.

Samtidigt kan man konstatera att flera av de här grupperna har ett stort stöd på nätet. Swedish Defence League har en betydligt större Facebook-grupp än vad någon av de traditionella högerextrema grupperna har. Det finns ett tilltal i den antimuslimska retoriken som når bortom extremhögerns kontaktytor. Men den antimuslimska gatuaktivismen handlar om att omvandla stödet på internet till praktisk handling på gator och torg. Det är den där sista länken som inte fungerar.

Det kan förstås handla om så banala saker som att de människor som engagerat sig i de olika defence-ligorna saknar erfarenhet och förmåga att arrangera demonstrationer eller manifestationer. I det svenska fallet beror SDL:s svaga position på att gruppen har en talesperson som saknar all den där killen-från-kvarteret-utstrålningen som EDL:s frontfigur Tommy Robinson har.

Men det handlar förstås lika mycket om landets politiska landskap. I Sverige dominerar fortfarande den traditionella extremhögern gatuaktivismen. Det är i grupper som Svenskarnas Parti, Nationaldemokraterna och Svenska Motståndsrörelsen som erfarenheten och kunskapen om gatans politik finns. I deras ögon är SDL dessutom en pajasorganisation som med sin proisraeliska hållning kan komma att utgöra ett hot mot den nationella rörelsen. SDL har därmed en allvarlig konkurrent som gör allt för att tränga undan nya initiativ som hotar deras ställning.

Dessutom fungerar Sverigedemokraterna, och bröderna Ekeroths anti-islamiseringsfond, som en mötesplats för de personer som annars skulle överväga att ge sig in i SDL.

I Norge har NDL inga nazister att konkurrera med, däremot finns det ingen tradition av stora demonstrationer som av allmänheten uppfattas som högerextrema. NDL har också Fremskrittspartiet att konkurrera med. På samma sätt har danska antimuslimska gatuaktivister Dansk Folkeparti att mäta sig emot. Pia Kjaersgaards parti kan med sin retorik locka människor som vill protestera mot vad man uppfattar som en växande islamisering. I Danmark har det dock sedan mitten av 2000-talet funnits en form av antimuslimsk gatuaktivism. Anders Gravers protester mot islam kom som en reaktion på att Dansk Folkeparti inte tillräckligt tydligt pekade ut islam som det stora hotet mot landet.

Idag är Danmark det enda land i Norden som har något som liknar en växande gatuaktivism mot islam. Annars tycks trenden vara tydlig. English Defence League har lyckats för att man i England inte har haft ett parti som på allvar antagit counterjihad-profilen. De finns för att det inte finns någon annan som med trovärdighet att kan presentera sig själv som stolta och ädla riddare i kriget mot islam.

I Sverige, Norge och Danmark har de stora högerpopulistiska partierna profilerat sig som motståndare mot islamisering. Det är inte bristen på stöd för deras idéer som gör att de nordiska defence-ligorna har svårt att mobilisera anhängare. De lider av att deras idéer redan finns i etablerade stora högerpopulistiska partiers retorik och politik.

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer