Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Fremskrittspartiet har stått utanför regeringssamarbetet. Som oppositionsparti har man kunnat peka på regeringens misslyckanden utan att själv behöva ta ansvar. Det har varit en tacksam position. Fremskrittspartiet har haft ett stort stöd bland de norska väljarna. Men nu tycks alltså attraktionskraften ha försvagats.

En av förklaringarna till partiets kräftgång är de många skandaler som partiet drabbats av. En annan är givetvis terrordåden den 22 juli. Bara det faktum att Anders Breivik tidigare varit medlem i FrP lär ha skrämt iväg några väljare. Men det stora problemet för FrP var inte att man kopplades samman med dåden, utan hur man hanterade den trånga sitsen partiet hamnade i.

Partiet begick under veckorna efter terrordåden flera allvarliga misstag. Siv Jensen kallade dådet "avskyvärt" men sa samtidigt att det var "lika avskyvärt att vissa medier försöker sammankoppla Anders Behring Breiviks terrordåd till Fremskrittspartiet". Det var inte det bästa tillfället att tycka synd om sig själv när landet var i sorg. När den tidigare partiledaren Carl I Hagen klagade på att polisen la ner för stora resurser på att utreda terrordåden kom nästa stora bakslag.

De nya politiska tongångarna efter Breiviks massmord gjorde det dessutom omöjligt för FrP att rädda situationen. Genom historien har partiet kastat ut sitt invandringskort så fort partiet dalat i opinionsmätningarna. Den här hösten var det omöjligt.

Dansk Folkeparti har å sin sida suttit som stödparti år den danska regeringen i tio år. Pia Kjaersgaard har på så sätt kunnat förändra samhällsklimatet i en riktning som gynnat partiet. I ett decennium har det danska politiska samtalet präglats av en fixering vid muslimer och invandrare.
Nu är trenden bruten.

I gårdagens val backade Dansk Folkeparti från 13,8 procent till 12,3. Det är ingen dramatisk minskning och partiet är fortfarande landets tredje största parti. Men det är första gången någonsin partiet förlorar stöd. Partiet tappar också sin roll som stödparti till regeringen. Efter tio års borgerligt styre är det nu Socialdemokraterna som har ansvaret att bilda en ny regering. Där är inte Dansk Folkeparti välkomna.

Det danska valet har i stor grad präglats av landets ekonomiska kris. Det har uppenbarligen inte gynnat Dansk Folkeparti. Lars Trier Mogensen, politisk redaktör på den socialliberala tidningen Politiken, förklarade det kärnfullt i en artikel på expo.se för två dagar sedan:
– Krisen har satt en ny agenda och Dansk Folkeparti är inte en del av den. De har fokuserat på utlänningar, kriminalitet och EU-motstånd.

Den nya agendan har varit ett hinder och även Dansk Folkeparti har enligt Mogensen valt att hålla tillbaka de mest aggressiva utfallen mot islam efter Breiviks dåd.

Valen i Norge och Danmark skiljer sig åt på många sätt. Men det finns en läxa att lära. När högerpopulistiska partier inte kan spela på sin egen planhalva har de svårare att locka väljare. De är beroende av ett samhällsklimat där deras utspel faller i god jord.

Kanske är det en ny tid vi har framför oss. Den nordiska högerpopulismens tillbakagång skapar ett politiskt andrum, där viktiga politiska frågor inte överskuggas av en desperat jakt på de intoleranta och invandringskritiska väljarna.

Kanske är det en ny tid då högerpopulisterna hamnar i bakvattnet, där de inte sätter agendan. Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiets framgångar har länge inspirerat Sverigedemokraterna. Förhoppningsvis kan de norska och danska valvinnarna som tydligt opponerat sig emot invandringsfixeringen inspirera vänner i Sverige och runt om i Europa.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är lång väg att gå. Både Norge och Danmark präglas av en misstro mot islam, en misstro som även sträcker sig in i flera av de andra partierna.

Det är i dagsläget svårt att veta hur den senaste veckans val i Norge och Danmark kommer att påverka exempelvis migrationspolitiken. Men en sak är säker.
Något har hänt. Det rör sig i rätt riktning.
Bara det är något att glädja sig åt.