Fakta Brevbomber

Brevbombningar har blivit ett allt vanligare fenomen bland nynazister. Detta får antas hänga samman dels med den ideologiska utvecklingen, dels med det enkla faktum att det sedan 1980-talet fullkomligt vimlat av bombmanualer och praktiska terroristhandböcker i kretsarna. Sverige är ingen undantag.

I januari 1994 fick en medlem i vänstergruppen Offensiv en brevbomb kamouflerad till en videokasset.

Kort därefter fick en medlem i en antifascistisk anarkistgrupp en liknande bomb.

I5 januari 1996 fick en kvinna i Hofors ett paket från »Ängelholms kommun«. Paketet innehöll en brevbomb som detonerade och skadade henne i armen. Kvinnan var ej känd i antirasistiska kretsar men arbetade som invandrarlärare.

I6 januari 1996 detonerade en liknande bomb med avsändaren »Liber förlag« hos en irakisk invandrare i Boden. Han fick lättare skador.

Gemensamt för dessa och andra exempel är att bomberna poststämplats i Malmöregionen och kopplas till nynazistiska grupper. Belägg för detta framkom först i januari 1997 då dansk och svensk polis kunde följa den danske nynazisten Thomas Derry Nakaba, då han åkte över till Limhamn och postade tre brevbomber till England. Förhör med Nakaba, liksom med den svenske brevbombaren Niclas Löfdahl, har gett polisen en betydligt bättre bild av vilka som ligger bakom bombterrorn.

Niclas Löfdahl uppger i polisförhör att han känner till vilka som sänt flera av dessa bomber; de ingår alltså i samma krets.