Flyktingarna och motståndet

Expo har granskat tre års rapportering om misstänkta mordbränder, trakasserier, vandalisering, misshandel och överfall. Fenomenet är kanske inte nytt men en ny trend gör sig tydlig under åren 2010 till 2012. Av de 58 attacker och protester som Expo funnit är andelen som riktas mot de ensamkommande flyktingbarnen och ungdomarna 67 procent. Närmare bestämt i 39 av de 58 publicerade fallen.

Det rör sig om telefonhot, vandalisering, äggkastning, rasistiska flygblad, misshandel och mordbränder.

Men egentligen är det inget nytt. När mottagandet ökade under 1980- och 1990-talen, med flyktingar främst från Irak och Balkan och nya flyktingförläggningar öppnade, samtidigt som Sverige gick in i en lågkonjunktur, lät inte flyktingmotståndet och främlingsfientligheten vänta på sig. Vi minns bildandet av Sjöbopartiet 1991 på orten som sedan dess fått stå som exempel när man talar om partiorganiserad främlingsfientlighet. Under åren 1990 till 1991 skakades Sverige av ett femtiotal bränder på flyktingförläggningar, anlagda genom brandbomber och sprängladdningar. Något senare, i augusti 1993, utsattes Trollhättans moské, uppförd 1985, för en mordbrand och brann ner till grunden.

Flyktingbarnen kallas för ankarbarn och anklagas för att fungera som en form av trojanska hästar. Sverigedemokraternas ordförande i Tomelilla, Håkan Malmgren, hamnade på löpsedlarna i juni förra året när han beskrev de ensamkommande som "skäggbarn" på partiets hemsida. Sverigedemokraternas riksdagsman Kent Ekeroth har i ett flertal utspel hävdat att barnen inte är under 18 år, utan är vuxna som medvetet utnyttjar systemet. Hånfull kritik riktas också mot begreppet ensamkommande flyktingbarn, trots det faktum att man juridiskt sett klassas som barn i Sverige fram till 18-årsdagen.

Genomsnittsåldern är 15 år och den vanligaste åldern på de ankommande fram till dags dato är mellan 15 och 17 år, enligt statistik från Migrationsverket. Det är i den åldern som det också är vanligast att värvas till armén i flera av de länder ungdomarna flyr ifrån. I minst 15 kommuner runt om i landet har Sverigedemokraterna motionerat med bland annat krav på att kommunen ska säga upp eller inte sluta avtal om mottagande av ensamkommande med Migrationsverket.

Statistik från Migrationsverket visar att antalet asylsökande ensamkommande till Sverige ökade med 35 procent under 2012, från 2 657 barn under 2011 till 3 578 under 2012. Det kan jämföras med det totala antalet asylansökningar under samma år, 29 648 för 2011 och 43 887 under 2012. Samma siffra för 2010 slutade på 31 819 asylsökande. Expos granskning visar alltså på hur drygt åtta procent av det totala antalet asylsökande får ta den stora smällen – och motståndet.

Enligt Migrationsverket kommer den största andelen barn från Afghanistan, 55 procent, medan Somalia är den näst största gruppen. Den största procentuella ökningen mellan år 2010 och 2012 är ungdomar från bland annat Algeriet, Marocko, Uganda och Syrien, liksom andelen statslösa (personer utan erkänt medborgarskap i något land, vilket gör att de saknar tillgång till flera sociala rättigheter, reds anm.)

Vallentuna utanför Stockholm upplevde under 2012 ett starkt motstånd i samband med att ett boende för just ensamkommande barn skulle öppna i ett bostadsområde. Vallentuna har avtal med Migrationsverket om att ta emot sex ensamkommande barn per år och i kommunen finns i detta nu runt 25 barn. Sverigedemokraterna var snabba i sina protester och delade ut flygblad i kommunen, något som bidrog till att piska upp stämningen. Boende i området klagade på bristande information och ifrågasatte placeringen. Men framför allt vandaliserades boendet flera gånger, bland annat när någon borrade hål i en dörr och vattenfyllde delar av huset med hjälp av en slang. På grund av detta försenades öppnandet av hemmet i flera veckor.

Vallentuna är dock inte den enda kommunen som upplevt stor turbulens efter beslut om att ta emot flykting- och asylsökande. Vid flyktingförläggningen Kallstensgården i Arboga har problemen pågått länge, och bland annat lett till att tre personer dömts för misshandel, olaga intrång, stöld och skadegörelse, liksom i november 2012 brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Men redan under 2010 hotade en person med att anlägga en brand på förläggningen. Samma år bildades ett medborgargarde vid namn Tors Hammare i protest mot hemmet.

I Eslöv har, utöver en misstänkt mordbrand och protestlistor mot Elvkullens flyktingförläggning, även en person försökt köra på en grupp om fem ungdomar från boendet. En av ungdomarna skadades. I -värmländska Grums har flera incidenter av misshandel och ofredande mot grupp rapporterats, liksom att Nordiska nationalsocialister, NNS, delade ut rasistiska flygblad i protest mot att ett antal familjer fått lämna en fastighet till förmån för just ensamkommande flyktingbarn. Ett antal av dessa familjer var asylsökande i lägenheter som Migrationsverket hade hyrt, vilket dock inte uppmärksammades av NNS som i stället anklagade kommunen för så kallad "svenskrasism". I februari 2011 attackerade äggkastande aktivister från Nordisk ungdom ett boende för flyktingbarn i Solna med glåpord som "svartskallar" och "invandrare åk hem". Attacken grundas på en polisanmäld händelse på Husbybadet, vilken rubricerades som sexuellt ofredande, men som Nordisk ungdom påstod var våldtäkt.

Fredrik Bengtsson, presskontakt på Mig-rationsverket, menar att hätska möten och uppiskad stämning framför allt inträffar när kommuner tvingas att snabbt fatta beslut om att ta emot fler barn per år.

–  Tidigare hann vi ha en lång dialog med kommunerna om planerade boenden, nu upplever invånarna att det blir mer hastigt påkommet och att de inte får någon information och då blir stämningen mer hätsk.

Han menar också att sådana situationer lockar främlingsfientliga krafter. Men att helt och hållet sluta ordna informationsmöten för allmänheten i framtiden, som Migrationsverket i Kalmar län drar sig för att göra (läs mer på sid 26) är enligt Fredrik Bengtsson inte en generell policy för Migrationsverket.

–  Snarare är det en specifik reaktion på vad som hände i Påskallavik där starka främlingsfientliga krafter försökte gå in och bilda opinion. Men det är inget som kommer att appliceras generellt på verksamheten.

Jonas Doll, kontaktperson på Migrationsverket angående frågor som rör ensamkommande i bland annat Stockholm, Jönköping och Kalmar, har varit inblandad i turerna kring Vallentuna. Han upplevde märkbart skillnaden i hur kommunen och framför allt ledande politiker valde att ta tag i problemet. Liksom Fredrik Bengtsson har han märkt av att en ökad inströmning av människor utifrån ökar osäkerhetskänslan i kommunerna och kommuninvånarna, en känsla av osäkerhet huru-vida man ska klara av mottagandet på ett bra sätt. När osäkerhet skapats, tar främlingsfientliga krafter lätt över och så har en opinion mot flyktingmottagandet skapats. I Vallentuna upplevde han däremot en stark och handlingskraftig motkraft.

–  Att ledande politiker och kommun-ordföranden visade sig och förklarade de politiska beslut som ligger till grund var oerhört viktigt. Liksom vilka grundläggande värden det är som avspeglas i besluten. Samtliga parter fick komma till tals, inget kväsande utan alla blev sedda och hörda. Det var ett paradexempel på hur sådana här möten och problem bör hanteras, säger han.

Så trots motståndet som blossade upp i Vallentuna och trots de extrema krafternas snabba sätt att försöka dra nytta av oron, kunde situationen och oron vändas till något positivt. Jonas Doll menar att allt berodde på kommunens och framförallt kommunpolitikernas sätt att hantera den uppkomna situationen.

Skånska Vellinge har under lång tid haft diskussion om ensamkommande på agendan. Sverigedemokraterna i Vellinge är en lokalavdelning som motionerat mot avtalet om mottagandet av fem flyktingbarn årligen. I motionen från februari 2012 kräver Sverigedemokraterna en folkomröstning i kommunen angående mottagandet och skriver att många av kommuninvånarna har hört av sig till partiet och känt sig överkörda av ledande politiker. Sverigedemokraterna i Eslöv och Kungsbacka kräver i sin motion att politikerna som fattat beslutet också ska fungera som familjehem för de ensamkommande.

I Uddevalla har Sverigedemokraternas representanter i stället motionerat om åldersbestämning och att inga barn ska placeras i kommunen utan att ha godkända id-handlingar eller blivit åldersbestämda med hjälp av tandröntgen. Utöver kraven på åldersbedömning är ett vanligt återkommande tema hos Sverigedemokraterna att ställa ensam-kommande mot andra grupper i kommunerna, att spela på kostnader för ensamkommande, att boendena drivs i vinstsyfte av privata organisationer och att exempelvis äldre inom kommunen inte får lika mycket resurser, likväl som så kallade svenska ungdomar.

Rädda Barnen har påtalat problematiken att åldersbedömningar inte görs på ett rättssäkert sätt, liksom att gemensamma regler inom EU saknas. I de fall där en sökandes ålder ifrågasätts kan en medicinsk utredning göras, då genom röntgen av handlov och tänder. Däremot ger dessa inte några säkra resultat utan talar endast om inom vilket åldersspann en person befinner sig. Kritik har också framförts på grund av att åldersbedömning inte kan överklagas. På det hela taget blir bedömningen godtycklig och riskerar att drabba enskilda individer negativt.

Migrationsverket spår att inströmningen av ensamkommande under de närmaste åren kommer att ligga på runt 4 000 barn per år. Själva för de ingen statistik över attacker mot flyktingboenden i kommunerna, däremot incident-rapportering i de egna boendena. De ser heller ingen speciell trend i att fler attacker skulle drabba barnen under 18 år. Migrationsverkets egna boenden är förhållandevis skyddade från utomstående attacker, en tydlig skillnad jämfört med de kommunala boenden som återfinns i Expos granskning.

Fredrik Bengtsson tror att detta beror på verkets långsiktiga och väl inarbetade sätt att hantera frågorna och att information helt enkelt är A och O. Han märker skillnaderna mot de problem som ofta uppstår ute i kommunerna.

–  Information är A och O i sammanhanget och när kommunerna upplever att de inte hinner informera ordentligt, då finns alltid en risk att främlingsfientliga krafter försöker utnyttja situationen. Det här är frågor som kontinuerligt måste jobbas med.

Vid sidan av hoten mot flyktingförläggningar finns det också hot mot personer som är engagerade i frågan. I Uppsala har en politiker mordhotats, han fick ett brev innehållande en skarpladdad patron och en påminnelse om att "det finns ensamkommande flyktingbarn som slår och mördar. Tänk på din familj." I småländska Sävsjö har en präst terroriserats med hotfulla telefonsamtal, efter att han hjälpt flyktingungdomar med husrum. Utöver att asylboendet Humlegården i Kristdala utsatts för vandalisering i form av krossade fönster och hakkorsklotter så har en kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet i Oskarshamn fått ta emot flertalet rasistiska brev.

Expos granskning visar också att det inte bara är Sverigedemokraterna som uttalar sig negativt eller främlingsfientligt när det gäller flyktingmottagandet. En kristdemokratisk politiker i Gotlands kommun åtalades i mars 2011 efter att denne uttalat sig rasistiskt till en pojke som då var 16 år. Kristdemokraten, nu inte längre aktiv, polisanmäldes först för olaga hot och rasistiska uttalanden. Brottsrubriceringen ändrades senare till förolämpning. I Sollefteå hamnade en socialdemokratisk politiker i blåsväder och anmäldes i maj 2011 för kränkande särbehandling. Bland annat hänvisade socialdemokraten till Migrationsverkets anläggning som ett "getto" vid flera tillfällen i samband med ett beslut om var en 18-åring som fått avslag på sin asylansökan och väntade på utvisning skulle placeras.

På det hela sammantaget är det trots allt Sverigedemokraterna, nazistiska Svenskarnas parti, Nordisk ungdom och liknande grupperingar som tydligast driver motståndet mot flyktingförläggningar och boenden för ensamkommande flyktingbarn.

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer