Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Det kommer att bli en dramatisk valnatt den 25 maj. Expos granskning av opinionsläget visar att EU:s högerpopulistiska och högerextrema partier står inför en osäker framtid.

Vem ska samarbeta med vem? Kommer den enda gruppen med högerpopulistisk prägel, EFD, falla samman? Riskerar brittiska UKIP att bli isolerade? Var hamnar Sverigedemokraterna? Och hur mycket kommer att hänga på den Tokyofödde tjeckiske affärsmannen Tomio Okamura?

För att överhuvudtaget kunna påverka politiken nämnvärt i EU-parlamentet krävs att man sitter i en grupp. För att kunna bilda en grupp krävs det att partier från minst sju länder, med tillsammans minst 25 mandat, går samman. För de högerextrema och högerpopulistiska grupperna är det lättare sagt än gjort. Historien har visat att partier med nationalism, EU-motstånd och invandrarfientlighet på agendan har haft svårt att hålla ihop. Men nu står vi inför ett läge där det för första gången kan bildas två utpräglat högerpopulistiska och högerextrema EU-grupper, tillsammans med en konservativ eu-skeptisk grupp som öppnat dörren på glänt för högerpopulisterna.

Allt hänger på vilka partier som blir invalda.
Sedan lär intensiva förhandlingar följa.

Så här ser läget ut just nu.
Idag finns det en grupp med högerpopulistisk prägel, EFD, Europe of freedom and democracy. Vi börjar där.
EFD har under mandatperioden haft svårt att hålla ihop och gruppen ser i dagsläget ut att dräneras på medlemspartier efter valet.
För det första riskerar flera partier att tappa sin plats i parlamentet. Solidarna Polska (Polen), Mouvement Pour La France (Frankrike), NFSB (Bulgarien), Laos (Grekland) Frank Vanhecke, avhoppad från Vlaams Belang (Belgien) och Magdi Allams parti Io amo I´Italia (Italien) ser enligt de senaste opinionsmätningarna ut att hamna utanför.

Trots förlusterna skulle EFD kunna bestå, om det inte vore så att flera av de resterande partierna har börjat snegla åt andra håll. I ena änden rycker den EU-kritiska konservativa gruppen ECR i Dansk Folkeparti och enligt uppgifter i brittisk press även i Sannfinländarna.

ECR bildades efter valet 2009 och samlar konservativa, ekonomiskt liberala och EU-skeptiska partier. Inför valet i maj står gruppen inför en osäker framtid. Flera av de nuvarande medlemspartierna ser ut att inte nå EU-parlamentet och för att säkra gruppens framtid har bland andra brittiska Tories, som är gruppen största parti, försökt att locka flera nya partier. Enligt The Telegraph har partiet fört samtal med det nybildade EU-skeptiska Alternative für Deutschland, AfD, från Tyskland.

Även det belgiska separatistpartiet N-VA, Ny-Flamländska alliansen, har pekats ut som en potentiell nykomling till ECR. Partiet går mot ett rekordval men har än så länge bara deklarerat att de tänker lämna sin grupp De gröna/Europeiska fria alliansen, där bland andra Miljöpartiet och Piratpartiet ingår. Vart de hamnar istället är oklart. Partiet har inte velat lämna några besked. Men ett alternativ är ECR. 2011 satt partiets nuvarande EU-parlamentariker med som "medlemskandidat" vid ECR:s möten, utan att det ledde till djupare samarbete.

Samtidigt har Tories vänt sig mot medlemspartier i EFD. Partiets ledare i EU-parlamentet bekräftade nyligen att han fört samtal med Dansk Folkepartis EU-parlamentariker Morten Messerschmidt.

Även Sannfinländarna har pekats ut som en tänkbar medlem i ECR. Partiledaren Timo Soini har tydligt deklarerat att partiet inte kommer att samarbeta med Front National och att ett tänkbart alternativ är ECR.

På andra flanken hägrar Front National och Geert Wilders dröm om en mer nationalistiskt präglad EU-grupp. I dagsläget ser två EFD-partier ut att lämna sin grupp för det nya samarbetet. Lega Nord deltog i det möte i november förra året där grunden för den nya gruppen lades. Sedan dess har även slovakiska SNS pekats ut som ett tänkbart medlemsparti.

Det enda som i dagsläget ser ut att återstå av EFD är UK Independence party och det litauiska partiet TT, Ordning och rättvisa. Gruppen riskerar med andra ord att rasera fullständigt. Det ger oss ett läge där vi kan förvänta oss intensiv huggsexa på EU-parlamentets högerkant.

Det handlar om tre potentiella grupper med högerextrema eller högerpopulistiska partier som medlemmar.

Några partier kan räkna med att hållas utanför alla samarbeten. Gyllene Gryning, Jobbik och eventuellt tyska NPD anses för extrema även för partier som Front National och kommer att bli grupplösa.

ECR
Närmast mitten finns den konservativa gruppen ECR, som nu alltså ser ut försöka locka till sig både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti. Gruppen kommer med största sannolikhet kunna skrapa ihop tillräckligt många medlemmar och mandat. Frågan är hur många de blir. Tories har redan skakats av interna konflikter sedan det framkommit att det förts förhandlingar med Dansk Folkeparti. Om inte danskarna är nödvändiga för att kunna bilda grupp har Tories mest att tjäna på att stänga dörren för Dansk Folkeparti.

EAF
Den 15 november förra året samlades Front National (Frankrike), Vlaams Belang (Belgien), Lega Nord (Italien), FPÖ (Österrike) på ett hotell i Wien och slog sig samman i en allians som är tänkt att ligga till grund för en ny nationalistisk grupp i EU-parlamentet. Geert Wilders och hans parti PVV var inte med på mötet men hade dagarna innan träffat Marine Le Pen för att skaka hand på det nya partnerskapet. Flera av partierna samarbetar redan i det pan-europeiska partiet EAF, European alliance for freedom.

Totalt ingår alltså fem partier i pakten, som i dagsläget ser ut att kunna vinna 33 pakten, vilket inte är tillräckligt många partier för att kunna skapa en grupp. Både Geert Wilders och Marine Le Pen har kastat ut krokar till så många tänkbara medlemskandidater som det bara gått. De oblyga värvningsförsöken har gett dålig respons. UKIP avfärdar Front National, likaså Dansk Folkeparti och Sannfinländarna.

Ytterligare ett parti har, som tidigare nämnts, pekats ut som en potentiell samarbetspartner – slovakiska SNS. Enligt uppgifter i flera medier, bland annat från den nederländske statsvetaren Cas Mudde, har partiet deklarerat att de vill ansluta sig till EAF.

Då är de sex.
Och bara ett parti saknas.
Frågan är om det blir Sverigedemokraterna?

Sverigedemokraterna är redan i dag representerade i det pan-europeiska partiet EAF. Men sedan Dansk Folkeparti avfärdat inbjudan från Front National har SD undvikit att ge klara besked. Partiet vill värna sin relation till Dansk Folkeparti, men lär å andra sidan inte få följa med partiet in i ECR.

SD är en joker i leken.
Det är även det tjeckiska antiromska partiet Usvit, lett av affärsmannen Tomio Ukamora. Han har deklarerat att partiet vill sitta vid sida med Front National om partiet lyckas vinna ett mandat.

I skrivande stund ser de ut att lyckas. Usvit har seglat upp som en av det tjeckiska EU-valets potentiella överraskningar, med 7,7 procent av rösterna i senaste opinionsundersökningen. Om Usvit kommer in, så kan EAF bli verklighet.

Ett annat parti som skulle kunna bli det sjunde är det nya grekiska partiet ANEL, oberoende greker, som antas gå med i antingen EAF eller EFD.

Samtidigt finns flera partier som nu ligger nära spärren som bulgariska Ataka och NFSB och slovenska SNS, som alla skulle kunna platsa som medlemmar i EAF.

EFD
Den stora frågan är vad som händer med resterna av den nuvarande gruppen EFD. Som det ser ut nu kan två partier att stå ensamma kvar. Ett av dem är UKIP. De kommer knappast välkomnas i ECR där rivalen Tories dominerar. Och partiet har stängt dörren till Front National och EAF. Det som återstår är att försöka hålla partier som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti kvar, kanske locka in SD och hoppas på stöd från Beppe Grillos och hans Rörelsen 5 stjärnor som ser ut att storma i EU-parlamentet med ett stöd på runt 25 procent. Dessutom återstår frågan om vilken grupp det grekiska partiet ANEL planerar att ansluta sig till.