Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

 

I ljud-och bildspelet hörs i tur och ordning Mattias Karlsson, presschef, Mikael Jansson, kommunfullmäktigeledamot i Göteborg och tidigare partiledare och väljaren Kaj Björk. Talet hålls av Jimmie Åkesson

På ett av plakaten som sticker upp mellan flaggorna har någon skrivit "Åkesson för Sveriges bästa" På ett annat finns ett stort rött hjärta inklämt mellan orden Vi och Jimmie".

Jimmie Åkesson ler och klappar i takt med hejaramsan. Sedan pillrar han på glasögonen, verkar inte veta vad han ska göra.
Han ser tagen ut.

Det är sex veckor kvar till valet och någonting har hänt. Jimmie Åkesson har blivit en ikon.
Ett namn.
Någon att sjunga hejaramsor om.

– VI VILLE HA en person som var över 40, socialt kompetent, som kunde hantera media och som inte bekräftade bilden av ett skinnskalleparti. Dessutom skulle vi vilja ha någon typ av kändisfaktor som gick att lita på.
Inför Sverigedemokraternas riksårsmöte 2005 satt den före detta Sverigedemokraten Gorm Lind i partiets valberedning. Det var inget lätt arbete.
En sak stod klar, minns han. Den dåvarande partiledaren Mikael Jansson hade gjort sitt. Kritiken mot hans sävliga ledarstil var överväldigande. Frågan var vem som skulle ta över.
Till slut föll valet på Jimmie Åkesson. 

– Han var egentligen för ung men hade visat att han kunde få saker gjorda och att han hade ett helt annat självförtroende i sin relation till media, berättar Gorm Lind. 


Då var Jimmie Åkesson en kostymklädd ungdomspolitiker, en av partiets första broilers. I ungdomsförbundets interntidning hade han tidigare berättat om sig själv. Hans politiska förebild var en blandning mellan Gandhi, Jesus och Verner von Heidenstam. Flickvän? Nej, han var dömd att vara ungkarl, sa han skämtsamt.
Nu fick han som 26-åring ansvaret att leda partiet mot riksdagen.

PARTILEDARNA spelar en allt viktigare roll i politiken. Det påpekar statsvetare, partistrateger och inte minst väljarna. I en undersökning som Novus opinion presenterade 2009 trodde 66 procent av väljarna att partiledarens betydelse kommer att öka.
I samma undersökning pekade väljarna ut personer som de associerar med bra ledarskap. Fredrik Reinfeldt kom på första plats. Sedan Olof Palme och Barack Obama.
Jimmie Åkesson är inte med på listan. 


De mätningar som har gjorts visar att han tvärtom har extremt lågt förtroende hos väljarna. 2008 hade bara sex procent av väljarna ganska eller stort förtroende för Jimmie Åkesson, enligt en undersökning från Medieakademin.

Partiledaren avgör inte allt. Fortfarande spelar vanan, klasstillhörigheten och åsikterna en betydligt större roll för väljarna. Men om Sverigedemokraterna ska nå sitt uttalade mål och bli landets tredje största parti måste Jimmie bli mer populär än de där sex procenten.
För en partiledares popularitet har trots allt betydelse.

Flera av Sverigedemokraternas släktingpartier runt om i Europa har burits upp av karismatiska ledare. Jean Marie Le Pen i Frankrike, Carl I Hagen i Norge och Pia Kjaersgaard i Danmark.
I Sverige finns det färska exempel på vilken betydelse en partiledare kan ha. I valet 2006 drog Göran Person ner siffrorna för sitt parti. Medan Fredrik Reinfeldt lyfte sitt.
Jimmie Åkesson gör varken eller.

Eller om man ska vara petig så går det att finna vissa trender. I den där undersökningen som visade att sex procent av väljarna hade förtroende för Jimmie Åkesson nådde partiet bara fyra procent. Jimmie inger alltså mer förtroende än sitt parti.
Men det räcker inte.

EN AV DEM som jobbar närmast Jimmie Åkesson är Mattias Karlsson, presschef och politisk sekreterare år partigruppen i Malmös kommunfullmäktige. Han har varit med och funderat ut hur Jimmie ska uppfattas av väljarna. Till att börja med ska Jimmie Åkesson inte ha någon medieträning. Det skiner bara igenom, säger han.
– Vi försöker bygga hans image kring hans personlighetsdrag som är att vara ganska lågmäld och resonerande och på det sätter inte särskilt medietränad.

Att Jimmie Åkesson i allt större grad blivit synonym med partiet är ingen slump. Det är så partiet vill ha det. 

– Självklart är det så att vi försöker föra fram Jimmie i så många sammanhang som möjligt. Och profilera honom som person. Vi har ju inte ett lika inarbetat system med talesmän i olika sakfrågor som andra partier har. Det är ju delvis medvetet eftersom vi får så begränsat medieutrymme så att vi vill koncentrera så mycket som möjligt av den mediala uppmärksamheten mot Jimmie så att folk lär sig att känna igen honom, att de får ett ansikte på partiet. 


DEN HÄR DAGEN är ett led i kampanjen. Sölvesborgssonen håller tal på hemmaplan. Ett medieuppbåd som hör Jimmie berätta om sin kära hemort och sin mamma.
Det handlar om honom.
Och förstås om partiets politik.
I sitt livs första sommartal förklarar Jimmie Åkesson självsäkert att partiet inte räds ett nyval. Sverigedemokraterna ska inte bara vara ett stödparti.
– Båda alternativen skrämmer. De ena är knappast bättre än det andra. Vårt långsiktiga mål kan inte vara att bli och sedan förbli ett stödparti åt något av de här alternativen i utbyte mot ett och annat köttben då och då. Vi vill helt enkelt inte ha det samhälle som de har skapat åt oss. Vårt långsiktiga mål måste bli att själva bli ett regeringsalternativ, ett Sverigevänligt regeringsalternativ som kan styra det här landet i en annan riktning.

Just den här dagen har Jimmie Åkesson klätt sig i en grå kavaj med en servett i bröstfickan. Han har en vit skjorta med rött rutmönster och blå chinos.
Det finns anledning att nämna hans kläder.
Inte för kläderna i sig. Utan för att han så uppenbart bytt stil.
Från politikeruniformen slips och kavaj till, ja, för dagen en somrig seglarinspirerad outfit. Dessutom har han gått ner i vikt.
Det är en till viss del ny Jimmie Åkesson som uppträtt i tv-soffor och på torgmöten under den senaste tiden.

Samtidigt har hans ansikte blivit ett varumärke. Vid försäljningsbordet säljer partiet vattenflaskor med Jimmie på etiketten. Bredvid ligger nyckelringar med ett liknande motiv.

Det är småsaker.
Men det säger något som utvecklingen. 
Det vet inte minst Mikael Jansson, partiledare mellan 1995 och 2005.
Det var han som petades ner från tronen när Jimmie tog över som partiordförande.
– Jag tror nog att Åkesson förstod vikten av att man skulle personifiera partiet. Och han kanske inte tyckte att min partiledarroll var tillräckligt tydlig. Självklart förstår ju Åkesson vikten av att ledaren är tydlig och syns och finns känd för folket. Men partiet var ju mindre på min tid och vi hade mycket praktiskt bestyr och jag var ju väldigt djupt inrotad i det där praktiska bestyret, vilket ju tog mycket av min tid. Det är klart att vid ett ledarskifte får man ju ny kraft. Och det fick ju den effekten.

JIMMIE ÅKESSON fortsätter sitt tal. Han talar om pensionärernas utsatthet och familjepolitiken. Just idag hamnar fokus på våldtäkterna, och invandrarnas överrepresentation.
– Jag vill påstå att det borde vara ganska uppenbart för alla som inte medvetet väljer att blunda för att kulturskillnader och kanske då mer specifikt den hemska kvinnosyn som finns inom vissa kulturer i Afrika och Mellanöstern. Det är någonting som är nödvändigt att erkänna och studera om vi ska förstå och i slutändan stoppa den nya våldtäktsvågen.

Det är hundratals Sverigedemokrater på plats. Gula skjortor, barn med ballonger, bara magar i värmen, Några dricker kaffe från termosarna vid partiets försäljningsbord, andra fotar Jimmie med sina mobilkameror.
Långt bak står Kaj Björk, en storvuxen glad 60-åring som röstade på Sverigedemokraterna i förra valet. Det finns ingen bättre partiledare än Jimmie Åkesson säger han. 

- Nu är det ju att så att jag har varit socialdemokrat tidigare i massa år men Mona Sahlin kan jag inte se som statsminister. Det tilltalar mig inte. Utan han ska ha min röst i år.

Först och främst är det Sverigedemokraternas politik han gillar, inte Jimmie. Men det är klart, säger han. Det har ju betydelse att han kommer från Sölvesborg.
– Han är en hemmason. Likadant som jag håller på Mjällby AIF håller jag på Jimmie Åkesson. Så enkelt är det. 


DET ÄR DAGS att avrunda för Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna gör som sjömannen säger han. Han ber inte om medvind han lär sig segla. Och nu har partiet lärt sig segla. Håller partiet rätt kurs i sex veckor till är de framme.
Han påminner om den strof som partiet bland annat sjunger i sin vallåt.
- Glöm nu inte det här. Det finns en sak som är starkare än världens alla arméer. Det är en idé vilkens tid är inne.
Applåder. Sedan kommer det igen.
- Jimmie Åkeson, sha-la-la-la-la, Jimmie Åkesson, shaaa-la-la-la-la-la-la.
Ungdomsförbundet avslutar som de började. Viftar sina flaggor och plakat.

Om Sverigedemokraterna är ett skepp, så är Jimmie Åkesson dess obestridlige kapten. Efter talet blir det kö för pressen på plats. Bredvid Jimmie står en privatperson som vill prata med honom. Han försöker få uppmärksamheten och säger skämtsamt.
– Det är inte lätt att vara populär.
Till slut är intervjuerna över. Mannen bredvid Jimmie har fått en pratstund.
Innan Jimmie går kommer en ung kille fram. Han har inväntat rätt läge, går fram och ber pressekreteraren Sven-Olof Sällström att ta en bild på honom och Jimmie.
– Det kan ju vara nästa statsminister, säger han och skrattar lite nervöst. 
Sven-Olof Sällström riktar kameran och trycker ner knappen. 

Jimmie Åkesson ler.

Ljudbildspel: Ikonen Jimmie Åkesson