Judehatets nya kläder
(Expo 2000) När man träffar personer som förnekar Förintelsen och som påstår att Auschwitz är en enda gigantisk judisk propagandabluff, är det svårt att ta dem på allvar. Det envetna förnekandet i strid med all historisk dokumentation – få saker är så väldokumenterade som detaljerna i andra världskriget – framstår som absurt.
Uppdaterad: 2017-09-18, 08:43
Publicerad: 2003-04-17, 20:30
Lästid: 5 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Den första reaktionen är därför att avfärda revisionister som antingen naiva stollar eller medvetna lögnare. Dessvärre visar de senaste årens debatt att revisionismen inte är harmlös. Propagandan når ut och har bland många ungdomar lyckats skapa en dimma om vad som är sant och vad som är falsk i historieskrivningen. Traditionella revisionister har ofta kunnat avfärdas eftersom så mycket av deras propaganda är uppenbart stolligt. När tidningen Salt nu ansluter sig till antisemitismen har historieförfalskarna äntligen fått ett språkrör som kan uppfattas som både respektabelt och kompetent förpackat.
Nazistisk historierevisionism beskrivs ofta som ett relativt nytt fenomen. I själva verket började nazisterna skriva om historien redan på 1930-talet, då de första uppgifterna »arbetsläger för oliktänkande« började läcka ut från Tysk-land. Efter kriget var Sverige ett av de länder som producerade revisionistisk propaganda som spreds i hela Europa.
På 1970-talet formerades internationella sammanslutningar av nazistiska historierevisionister, däribland det amerikanska Institue of Historical Review där Robert Faurisson och David Irving liksom svensken Ditlieb Felderer blev framträdande namn. Syftet: att sudda bort nazismens brott mot mänskligheten. Om nazismen åter ska kunna bli en massrörelse måste historien vitmålas.
Fortfarande finns överlevande från dödslägren bland oss som kan vittna om vad som hände. Men hur ser det ut om ytterligare 50 år?
Svenska revisionister har tidigare huvudsakligen spridit sitt budskap via böcker och tidningar. »Kundkretsen« var begränsad till de egna leden och individer som hade direkta kontakter med nazigrupper. När internet drog igång öppnades helt nya möjligheter att nå ut med propaganda. Kostnaderna för en hemsida på internet är negligerbara och lagstiftningen så bristfällig att det inte förekommer förundersökningar ens mot den grövsta propagandan.
Vattenhål på internet
En av de första som tog internet i bruk var Radio Islam och Ahmed Rami. Radio Islam startade på Stockholms närradio på 1980-talet. Sändningar-na blev efterhand alltmer öppet antisemitiska och 1991 dömdes Rami till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp. Han förlorade sändningstillståndet i 12 månader. Efter domen tillträdde David Janzon som ansvarig utgivare; han dömdes 1993 för samma brott. Det var därefter verksamheten flyttades till internet.
Idag har Radio Islams hemsida växt och finns på mer än tio språk. Detta är en av de viktigaste sidor som sprider antisemitisk propaganda och lögner om att Förintelsen aldrig skulle ha skett. Radio Islam var en av de första svenska hemsidorna med revisionistisk propaganda, men de senaste åren har allt fler tillkommit.
Ett av de senaste tillskotten kallar sig Svensk Revisionism och huserar på Flashbacks domän, som är ett vattenhål för allsköns nazister, antisemiter och knarkliberaler. Sidan inleds med följande ord:
»För många (de flesta) människor är »Förintelsen«, dvs ett planerat och systematiskt försök att utrota Europas judar, under andra världskriget, något som absolut har inträffat, och ej heller får eller kan ifrågasättas. Allt sedan krigets slut så har nazisternas grymhet gentmot judar och andra, mer eller minde bankats in i människors medvetande. Samtidigt så har det också »bankats in«, att de som »förnekar förintelsen« inte är annat än nazister och/eller judehatare, och att förnekandet endast är ett led i att göra nazismen rumsren. De som hävdar detta är i stort sett hela etablissemanget, men vissa grupperingar är mer framträdande i sina »bemötanden« än andra, dessa är främst olika judiska eller pro-judiska grupper. Jag föredrar att kort och gott beteckna dem som förintelselobbyn«.
Svensk Revisionism försöker profilera sig som seriösa »forskare«. I likhet med andra nazirevisionister målar de upp en bild av en omfattande judisk konspiration – »förintelselobbyn« – som lurat hela världen att tro på »myten« om Förintelsen. I likhet med Salt hävdar Svensk Revisionism att judarna tjänar pengar på att hålla Förintelsen vid liv. Stockholmskonferen-sen beskrivs som en del av den »judiska förintelselobbyn«.
Svensk Revisionism skickar också veckobrev på e-mail. Merparten av texterna är översättningar från andra antisemitiska och revisionistiska nyhetsbrev, inte minst från USA. Genom att följa länkarna från Svensk Revisionism och Radio Islam hamnar internetsurfaren snabbt i en labyrint av hemsidor med nazistisk propaganda.
Sann historia
1998 startades regeringsprojektet Levande historia som en upplysningskampanj om Förintelsen. Levande historia blev snabbt en nagel i ögat på de nazistiska revisionisterna, som svarade med en snarlik hemsida med internetadressen »levande historia«. Sidan heter Sann historia och sprider påståenden om att judar som överlevde Förintelsen ljuger om sina levnadsöden. I början av april i år gick Sann historia och Svensk Revisionism ihop.
Nazistiska grupper är inte oväntat irriterade på regeringens initiativ. Den nazistiska propagandatidningen Folktribunen hävdar på sin hemsida att Göran Persson är ett lydigt redskap för »judiska kretsar« och håller på att sälja ut den svenska rättsstaten.
Helt oavsiktligt tycks Stockholmskonferen-sen ha blivit den faktor som avslöjar revisionistiska attityder inom extremhögern. Tidningar som Salt och nazistiska Folktribunen, liksom traditionella revisionistiska hemsidor har gjort gemensamt sak.
Mikael Ekman/Expo
© Expo 2000