Kurt kokar skallen
Av Erlend Loe, Alfabeta bokförlag
Erlende Loe har skrivit en underhållande barnbok om flyktingpolitik och rädslan för det främmande.
Uppdaterad: 2018-01-31, 07:26
Publicerad: 2006-05-04, 06:54
Lästid: 3 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
När truckföraren Kurt hittar en container med fjorton illegala flyktingar på kajen där han jobbar, är hans första reaktion att förtränga fyndet. Hans arbetsplats ”Gunnars kaj” är nära att gå i konkurs eftersom det byggts en nyare och betydligt mer modern konkurrent strax bredvid. Det är bara dagar kvar tills kungen ska lägga till vid någon av kajerna, och Gunnar hoppas fortfarande på att vara den som blir vald. Ingenting får gå fel – och fjorton illegala flyktingar som kungens mottagningskommitté ingår inte i Gunnars föreställning om lyckad marknadsföring. Kurt får sparken eftersom det var han som öppnade containern.
Kurt kokar skallen skrevs ursprungligen som teaterpjäs och den är uppbyggd på dialoger.Dessa är företrädesvis rappa och mycket roliga, även om jag emellanåt inte kan låta bli att undra om det ironiska tonfallet verkligen är helt lämpligt. För den vuxna läsaren är det lätt att känna igen diverse stereotyper, hos Loe elakt och mycket roligt återgivna. Exempelvis Kurts kvasi-politiskt-korrekta fru Anne-Lise som vänd till flyktingarna tycker sådana saker som att ”vi norrmän är ju så kalla och hämmade, medan ni däremot är varma och spännande.” Eller Kurts arbetskamrat Kåre som tycker allt norskt, särskilt leverpastej, är det enda rätta och att allt annat är dåligt.
Sarkasmerna är skruvade på ett ytterst underhållande sätt, men drar snarare åt vuxensatir än barnbokskomik. Samtidigt är det skönt att Loe inte underskattar den yngre läsarens förmåga att faktiskt förstå. Denna kan också känna igen sig i Kurts son Bud, som förmodligen är den vettigaste personen i boken, sina endast två år till trots.
Eftersom Kurt kokar skallen är en sådan annorlunda och rolig barnbok är det tråkigt att könsrollerna i den är så strikt konventionella. Kurts förhållande till hustrun Anne-Lise påminner snarare om den ett barn har till en sträng förälder, än om en hälsosam relation mellan ett äkta par. Det är särskilt tråkigt eftersom Anne-Lise egentligen är den enda kvinnan som porträtteras i boken.
I det stora hela är dock Kurt kokar skallen något av en tankeställare i lättsam förpackning – inte minst för den vuxna läsaren. Det är roligt med en barnbok som vågar konststycket att behandla komplexa och känsloladdade frågor, utan att hänfalla till vare sig förenklingar eller pekpinneri.
Anna Amnéus