Lagen måste ändras

Under många år har lagen, som är från 1972, varit föremål för debatt. Med sin utgångspunkt i en föråldrad syn på könstillhörighet och sexualitet har den med rätta anklagats för att vara diskriminerande och bryta mot de mänskliga rättigheterna.
De transsexuella personer som idag vill byta juridiskt kön måste vara ogifta, myndiga, svenska medborgare – och sterila.

Förra året presenterade Socialstyrelsen ett lagförslag som innebar att kravet på sterilisering skulle tas bort. Förhoppningen var för de HBTQ-aktivister som stridit för att lagen ska ändras var att Alliansen skulle anta de föreslagna ändringarna. De hade goda skäl att hoppas. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet har tidigare deklarerat att de vill riva upp den gamla lagen. Men nu tycks Kristdemokraterna ha förhalat processen.

Det som kunde bli en upprättelse för HBTQ-personer blev en förolämpning. Nu står vi kvar med en lagstiftning som får kritik från Europarådet för att den är diskriminerande.

Antirasism handlar om att önska ett annat samhälle, ett samhälle där vi har rätt att vara dem vi är. Där människors frihet och rättigheter är lika för alla. Det är så vi bygger gemenskap, genom att respektera olikheter, inte tvinga människor in i mallen.

Intoleransen dyker upp i olika former och tar sig olika uttryck. Traditionellt har antirasismen många gånger blundat för det hat, den diskriminering och det utanförskap som HBTQ-personer tvingats utstå. Som om homofobin var något väsenskilt från de andra former av intolerans vi ofta talar om; islamofobin, antisemitismen, antiziganismen eller rasismen mot svarta. Det är det givetvis inte. Homofobin som tankefigur formas delvis enligt samma mönster som andra hatläror, och den får samma konsekvenser.

Den lagstiftning som tvingar människor som vill byta juridiskt kön att sterilisera sig är diskriminerande. Vi borde i större grad ställa oss bakom HBTQ-rörelsens kamp för att riva upp lagen. De borgerliga partier som säger sig stå för mänskliga rättigheter borde ta sig samman och visa att det inte bara handlar om ord.

Daniel Poohl