NSF-marschen i Ludvika
I år genomförde Nationalsocialistisk Front (NSF) en 1 maj-demonstration i Ludvika. Omgärdade av ett massivt polisuppbåd marscherade ett hundratal nazister drygt två kvarter från stadshuset till torget.
Uppdaterad: 2017-03-13, 14:17
Publicerad: 2003-04-16, 20:24
Lästid: 3 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Demonstrationen var liten och oansenlig; inga tal hölls och inga slagord ropades. Flera nazister förklarade efteråt att de ändå var mycket nöjda med demonstrationen.
Orsaken är enkel. NSF kämpar hårt för att etablera sig. I Ludvika uppnådde de en viktig delseger. Det var den första tillåtna nazistiska demonstrationen på 1 maj sedan 1940-talet.
Att demonstrera på 1 maj är en rättighet för alla grupper, förutsatt att det finns demonstrationstillstånd. Däremot är det inte självklart att just Nationalsocialistisk Front automatiskt ska få tillstånd.
Tillstånd utdelas av en myndighet – i det här fallet polismästare Bengt Eriksson i Borlänge. Det han hade att väga in i bilden när han utfärdade tillståndet var en rad faktorer.
När det gäller frågan om hur NSF ska definieras är ärendet solklart. Det är den grupp som SÄPO i sina senaste årsberättelser identifierat som det »störta hotet mot landets inre säkerhet«.
Vad NSF gjort på tidigare demonstrationer är också dokumenterat.
• Inför Kristallnatten i november 1997 kallade NSF och NS Stockholm till den första specifikt antijudiska demonstationen i Sverige sedan andra världskriget. Polisen i Stockholm förbjöd demonstrationen. NSF beslutade att ignorera förbudet. Poliser stod handfallna vid sidan och agerade demonstrationsvakter.
• På 1 maj ifjol avslog Örebropolisen NSF:s ansökan. Partiet ignorerade förbudet men samlades istället i Nora, där de ställde till med upplopp och stormade den lokala polisens avspärrning. Flera dömdes till fängelse.
NSF:s partiprogram deklarerar klart och tydligt att partiet vill skapa en vit arisk nation i Sverige. Där heter det:
»Viktiga vidtaganden av rasbiologiska skyddsåtgärder för att säkra den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet. Därmed upprättande av en statlig raskontroll. Obligatorisk undervisning i rasbiologi och rashygien samt befrämjande av en sund kroppskultur.«
Det innebär att varje politiskt möte som utlyses av NSF i praktiken utgör hets mot folkgrupp – vare sig partiet skriker slagord eller inte.
Allt detta ska polismästaren i Borlänge väga in i bilden då han utdelar demonstrationstillstånd. Istället har polismästare Eriksson valt att hantera ärendet enbart som en fråga om NSF:s rätt till yttrandefrihet. I detta får han medhåll av Gunilla Nygren, ordförande för socialdemokraterna i Ludvika.
Men detta är ingen fråga om »yttrandefrihet«. NSF är en kriminell organisation som uppvisar ett totalt förakt för lagstiftning, och vars toppmedlemmar gjort sig skyldiga till närmare 200 grova brott genom åren.
Inför 1 maj ifjol deklarerade NSF att ingen, varken myndigheter eller antirasister, skulle kunna stoppa NSF från att demonstrera. De fick rätt.
Stieg Larsson/Expo
© Expo 1999