Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Strax före midnatt söndagen den 10 oktober förändrades Basi Hassans liv. Han stod och väntade på buss 35 vid busshållsplatsen där Lönngatan möter Norra Grängesgatan i Rosengård i Malmö. Plötsligt hörde han en knall. Han trodde det var en bomb men insåg efter att han kände blodet rinna längs benet att han blivit skjuten.
Ett skott från den sena Malmökvällens mörker.
Ett skott från en osynlig gärningsman.
Ett skott än så länge utan förklaring.
Idag vågar han inte åka buss, knapp gå ut. Han stannar hemma, berättar han i en artikel i Sydsvenskan.
Han är rädd. Liksom många andra.

Det finns de som är rädda att de själva ska drabbas. Det är inte märkligt. Det har gått ut falska sms om att polisen varnar för att gå ut efter klockan sex på kvällen.
Det finns i dagens läge fler saker att vara rädd för.
Att det ska fler dåd, att polisen inte ska kunna hitta förövaren och att detta är en repris på vad som hände under början av 1990-talet.

När John Ausionius, också känd som Lasermannen, jagade personer som han uppfattade som invandrare i Stockholm kände han sig inspirerad av Sverigedemokraterna och Ny demokratis framfart. Det är svårt att undgå parallellerna.

Då precis som nu fanns ett parti med tydlig främlingsfientlig retorik i riksdagen. Då precis som nu fanns en livlig rasistisk undervegetation.

För så är det. En ensam galnings verk kan säga mycket om det samhälle vi lever i. Förhoppningsvis får vi så snart som möjligt veta sanningen om skotten i Malmö.
För Basi Hassans skull, för de andra offrens skull, för Malmös skull och för hela Sveriges skull.

Till sist blir det i sammanhanget omöjligt att förbigå Sverigedemokraternas reaktion på det som händer. Jimmie Åkesson säger att "händelserna i Malmö är ytterst tragiska". Medan partisekreteraren Björn Söder säger till Aftonbladet:
– Våldet som sverigedemokrater har utsatts för har knappast rönt några rubriker, medan i sådana här fall blir det debatt. När hade vi tv-debatter om det våld sverigedemokrater har utsatts för systematiskt under 20 års tid?
Så till och med när det skjuts människor på öppen gata är det egentligen Sverigedemokraterna det är synd om.
Sverigedemokraterna förnekar sig inte.