Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Förra veckan höll 92-årige Emerich Roth en föreläsning på Åsö Vuxengymnasium i Stockholm. Han är en de sista överlevande från Förintelsen som fortfarande orkar vara ute på skolor och berätta om sin tid i Nazitysklands koncentrationsläger. Nu var han inbjuden för att tala om "Hatets mekanismer".

Samma dag samlades aktivister från Nordiska Motståndsrörelsen för att protestera mot Roths besök. På flygbladen de delade ut till förbipasserande gick det att läsa: "Förintelsen" är en bluff.

Till slut urartade protestaktionen. En 15-årig elev försökte gå emellan när nazisterna puttade en förbipasserande man med somalisk bakgrund. Han uppger att han blev slagen och gick sedan för att hämta ett baseballträ. När han kom ut igen attackerades han och slogs till marken av nazisterna.

"Det är fruktansvärt"

Misshandeln fick stor uppmärksamhet. Medan skälet till att Nordiska motståndsrörelsen kommit till skolan hamnade i skymundan.
Organisationen bedriver en systematisk kampanj för att sprida myten att Förintelsen aldrig ägt rum. 
En av måltavlorna är de sista överlevande från Förintelsen.

Emerich Roth träffade aldrig nazisterna, men hörde om vad som hänt. Han har vigt de senaste 25 åren av sitt liv åt att berätta om vad han utsattes för under Förintelsen, att varna för rasism och försöka få människor att lämna den nazistiska ideologin.
– Det är fruktansvärt det som hände, säger Roth till Expo om händelsen på Åsö-skolan.
– Det är kunskap som saknas. Det är därför jag föreläser för ungdomar i skolor. De är vår framtid och vi måste stoppa hatet tidigt. När jag träffar nazister i skolan så försöker jag övertala dem med sanningen och många gånger har jag lyckats, säger Roth vidare.

Marscherade in mitt under föreläsning

Nordiska motståndsrörelsens protest förra veckan är en i raden av försök att tysta vittnesmålen från Förintelsen. I april förra året var överlevande Mietek Grocher, 88, inbjuden till Peder Skrivare-gymnasiet i Varberg för att tala om sina erfarenheter från Andra världskriget. 
På morgonen hade Nordiska Motståndsrörelsen symboliskt spärrat av entrén till skolan. Och mitt under föreläsningen marscherade en grupp nazister demonstrativt in i aulan.
– Jag var inte rädd. Jag skällde ut dem och sa att så här gör man inte. När de lämnade fick jag stående ovationer. Även om jag inte är rädd känner jag och många andra överlevande som reser runt i landet ett obehag, berättar Grocher om händelsen.

Grochers röst brister när han tänker tillbaka på vad som hände den dagen i Varberg.
– Det är så fruktansvärt. Rasismen och antisemitismen är väldigt stark inte minst i vårt land. När jag kom till Sverige 1945 efter befrielsen trodde jag aldrig att jag skulle behöva uppleva nazism igen. Men nu har vi dem här, säger Grocher.

Vill ha skydd av polisen

När Mietek Grocher föreläser måste han ha poliser närvarande på grund av hotbilden.
– Det var ett stort misstag att inte polisen var närvarande i Varberg. Inför den händelsen hade polisen sagt att det inte var säkert om de kunde närvara, att de kunde komma om det hände något. Men då var det försent. Nazisterna såg att det inte var någon polisbil utanför entrén, säger han.
– Jag känner att det är mörkt idag. Många skolor är ledsna över att de inte kan ordna säkerhet så att de kan ha mig där. Jag ska inte behöva stå ut med obehag. Men min uppgift är att varna skolungdomar för nazismen och det kommer jag att göra till den dagen mitt hjärta slutar slå. Jag brukar alltid betona att de måste vara på sin vakt mot rasismen.

Vill tysta Förintelsens ögonvittnen

Nazistorganisationen Nordiska Motståndsrörelsens trakasserier av överlevande är en del av en större strategi. För den nazistiska rörelsen har det efter Andra världskriget varit avgörande att förneka eller ifrågasätta delar av folkmordet mot judar. I deras ögon står bilden av dödslägren i vägen för nazismens verkliga budskap. 

"De vet att den här bluffen är en viktig del för att skrämma folk från nationalsocialismen. Det värsta idag är propagandan som vänder bort folk från våra åsikter", säger Pär Öberg, Nordiska motståndsrörelsens ledare för nazistorganisationens parlamentariska gren i deras radiosändning från januari i år.

Nordiska motståndsrörelsen genomför systematiskt aktioner mot skolor och universitet för att sprida förintelseförnekande propaganda. 
De uppmanar sina läsare att hjälpa till att "granska" vittnesmål från exempelvis personer som Mietek Grocher. I början av februari spärrade organisationen symboliskt av flera lokaler med sin avspärrningstejp. Bland annat utsattes Svenska Kyrkans stiftskansli och Sydsvenska Dagbladet för aktionen som enligt Nordiska motståndsrörelsen berodde på deras deltagande i Förintelsens minnesdag några dagar tidigare. 


"Det byggs upp ett hat"


Expo har pratat med flera av de överlevande som besöker skolan. Många av dem betonar att de möter många fina, förstående elever. Och alla har inte varit med om att nazister försökt svartmåla eller trakassera dem. Dessutom är frågan svår. Ska de få nazisterna ges så mycket uppmärksamhet när de överlevande generellt blir så väl mottagna på skolor. Åsikterna går isär.

Hedi Fried, som lyckades överleva fångenskapen i Auschwitz, tillhör dem som oroar sig över samhällsutvecklingen och Nordiska motståndsrörelsens trakasserier.
– Det är ingen slump att Emerich och Mietek utsatts för detta. Samhällsklimatet är sådant. Det börjar med dehumanisering. Mycket påminner om 30-talet, med rasistiska partier som får allt mer inflytande och många avfärdar detta med att det kommer att lugna ned sig när de får makt. Att de är galna. Det var precis samma sak som man sa om den nazistiska rörelsen. Men de är inte galna. De tror på en ideologi och den driver dem och de kommer inte att sluta, säger Fried.

– Det byggs upp ett hat. Nu skriker de att Förintelsen aldrig ägt rum. Hitler sa att upprepar man en lögn tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Det är det som de försöker göra. Det är klart att detta blir känslomässigt, det är så sorgligt. Men vi får inte låta oss skrämmas. Rädsla förlamar och det hände på 30-talet. Folk blev rädda och tysta, de få som vågade höja sina röster blev angivna. Redan från början måste alla förstå att varje människa har ett ansvar.